Pirr pirr pirr.

Kanske är det koffeinet som kryper genom armar och ben och som får livet att kännas lite mer som en solnedgång och lite mindre som ett snöoväder. Eller så är det faktumet att jag har tagit tag i det här med att börja gå till en psykolog. Jag orkar inte känna mig såhär ängslig och otillräcklig hela tiden. Det får vara nog med det nu. Så snart sitter jag förhoppningsvis och torkar snor framför någon med stora, vänliga ögon.

Solen sken igÃ¥r. Jag svingade kettleballs pÃ¥ morgonen, rusade till möten pÃ¥ förmiddagen och gick sedan pÃ¥ Liljevalchs med min farmor, faster, farbror och mamma. Utställningen Utopian Bodies – Fashion Looks Forward hÃ¥ller pÃ¥ fram till den 7 februari och ni FÅR inte missa den. Okej? Massa sanslösa modeskapelser ur olika teman, exempelvis genus, solidaritet, motstÃ¥nd och teknologi. EfterÃ¥t lunchade vi pÃ¥ BlÃ¥ porten. Jag berättade om skräcken inför att min roman ska bli ett magplask och de tittade rakt in i mina ögon och sa:

Alla kommer inte tycka om din bok, och det gör inget. Förstår du Flora? Det gör inget.

På kvällen lyssnade jag på Chilly Gonzalez och lagade vegoburgare med min favoritperson. Och idag åker jag och Yrsa till London för att fira Jaanas födelsedag, gå runt i vårjacka och dricka öl på trånga barer.

Pirr pirr pirr.