I lördags var jag och en bunt asbra personer på Gröna Lund. Grönan! Varför är jag inte där varje år!

Jag hade glömt bort hur extreeemt roligt det är att åka bergochdalbanor. En i gänget var heartbroken och vi konstaterade att det faktiskt är en ultimat plats att känna så på. Ingen annanstans kan man så lätt förflytta fokus från tankar till sin fysiska kropp, och ingen annanstans är det tillåtet att skrika så högt. Så vi skrek. Och åkte attraktion efter attraktion. Och skrek.

Mina bästa är twister, jetline, slänggunngorna och flygande mattan. Och lilla frittfall, men den verkar de ha tagit bort?!

Jag tänkte också på hur lyrrigt det kändes att dricka öl där och stanna kvar till stängning. Samma känsla som att ha flyttat hemifrån och inte behöva meddela sina föräldrar om man kommer hem till middag eller inte.

Och alltså hörni att åka slänggungorna är faktiskt en känsla besläktat med att få orgasm. Så mycket pirr. Bergochdalbanorna får endorfinerna och adrenalinet kicka igång på ett sätt som påminner om att vara kär. Mycket givande allt detta som du förstår.

Åkte flygande mattan fem gånger på raken innan Gröna Lund stängde för kvällen. Blev polare med en tioårig pojke som absolut ville sitta bredvid mig och som, när han inte kunde det, sa att jag var asful i håret. Älskar barn.

Hej från Yrsa, Ellen, Andrés, Leo och yours truly vars huvud svävade fritt. Det var vi, plus Bagarn, Isabelle och Kajsa. Men de var och åkte katapulten när detta foto togs. Katapulten. Hjälp.

Och när sju timmar hade tillbringats på Djurgården så tog vi båten över till Södermalm och drack öl på Södra bar och stampdansade på svartklubb. Tog tunnelbanan hem vid samma tid som folk började åka till jobbet, åt chokladgröt i sängen och somnade intill Kajsa. Fan vilken fin lördag. Tänk om alla dagar kunde kännas så.

Translation: On Saturday, we went to Gröna Lund, Stockholm’s amusement park. We had so much fun. The most fun I’ve had in a long time.