*innehåller spoilers*
Jo jag tänkte på en grej. Vi måste prata om det här med fiktion och verklighet, och hur vi läser text.
Första dagen på min skrivarkurs sa min lärare: Författarjaget är författarjaget. Textjaget är textjaget. Läs aldrig in författaren i texten, inte ens om de heter samma sak.
Skilj alltid dessa åt.
Jag insåg att jag, fram till den stunden, alltid hade läst in författaren i texten. Försökt förstå vad som var ”sanning” och vad som var hittepå. Gottat mig i tanken på att få komma andra människor inpå skinnet. Jag trodde exempelvis att poesi alltid var poetens tankar och förstod inte att det lika gärna kunde vara en bild, en kort historia, en fiktiv värld.
När jag pratar om Stanna får jag nästan alltid frågan:
Vad av detta är självupplevt?
Jag förstår att man undrar det. Folk vet att jag har varit nära anhörig till en familj i sorg. Och kanske tänker de att jag, eftersom jag delar med mig av delar ur mitt privatliv på bloggen, gör samma sak nu även i bokform. Många verkar tro att jag har skrivit en självbiografisk berättelse, eller att jag kanske gömmer mig bakom ordet fiktion. Men det här gör mig förtvivlad.
Är det inte just detta som är fiktionens kraft – att vi kan utgå från en känsla eller situation som vi upplevt och sedan omforma det tills det blir en bra story? Tills konflikten spetsas till och berättelsen blir större än oss själva?
Mitt liv är inte tillräckligt maffigt för en roman. Jag har velat skriva en historia om att försöka räcka till för en person i sorg, men jag har inte skrivit min historia. I mitt liv finns ingen dramatisk otrohetsaffär, det finns ingen ledsen lillebror eller en ensam pappa i skogen. Jag skrev dessutom klart boken långt innan jag och mitt ex gick isär. Att karaktärerna rör sig på samma platser och gator som jag själv är ju för att det är områden som jag känner till, och som jag därför lättare kan porträttera.
Ester är inte jag. Eli är inte mitt ex. Hanin? Finns inte. Lotta? Finns inte. Gabriel? Finns inte. Bara i boken. Jag skulle önska att jag slapp skriva det här blogginlägget, men jag känner att jag måste. För hela tiden kallar människor bokens huvudkaraktär för ”du” när de pratar med mig om Ester, och ofta får mitt ex frågan om det inte känns jobbigt att jag har skrivit om honom. Fråga inte honom det, för det stämmer inte. Stanna handlar inte om oss.
Stanna handlar om Ester, Eli och Hanin.
Jag har haft många bra svensklärare men aldrig har nån påpekat att det är viktigt att skilja textjaget från författarjaget! Bra och viktigt att du förtydligar och säger ifrån. Klart att alla har rätt att tolka texten fritt, men inte så att det ska påverka ditt och dina kompisars privatliv negativt. Jag har läst din blogg i flera år nu och ska börja läsa din bok i veckan. Ser fram emot det. Du är verkligen en förebild! Heja Flora!
jeg tenkte på deg da jeg leste dette, flora:
Jag tänker spontant att ja, läsaren i boken får mycket hjälp… att tolka boken i relation till din verklighet eller ja det du skriver på bloggen. Och lite känner jag att om man skriver en roman som handlar om ett ämne som man själv upplevt och behandlat offentligt tidigare så är det väl självklart att folk kommer typ anta eller ja kanske fatta att du inspirerats av verkligheten och tagit intryck av det. Och jag vet inte, visst du bor inte m din kompis i en lägenhet men du har dejtat en kille med blont lockigt hår vars förälder dör av ALS. Det är väl inte….. jättekonstigt att folk drar likheter? Eli ser ju ut som Felix. Hans liv liknar Felix. Jag tycker 1) att du inte har rätt att klandra läsaren eftersom fiktionen och litteraturen är fri men också 2) om det var jätteviktigt för dig att inte Felix skulle fara illa så kanske du skulle försökt att göra karaktären mer olik honom… Jag vet inte, du har ju faktiskt också ett ansvar att inte dina karaktärer är såpass lika verkliga personer att folk kommer tro att det är sant. Författaren lever liksom inte utanför tid och rum utan har också ansvar att liksom, se till att ingen far illa. Du kan inte lägga över den ansvaret helt på läsaren.
Hej Flora! Tråkigt att du ens behövde göra inlägget, men ännu tråkigare att folk tar så illa vid sig och är otrevliga i kommentarerna. Är jättetaggad på att läsa boken! Keep up the good work<3
Hej Flora! Isabelle här, som gick i samma klass på Kreativt skrivande på Södertörn om du minns! :) Ville bara skicka lite pepp. Har inte läst din bok ännu men ska göra det snart, och ser verkligen fram emot det. Tänkte bara tillägga till denna diskussion, att jag upplever detta fenomen mycket som en genusfråga. Nu säger du att boken inte är självbiografisk, men säg att den skulle vara det. När kvinnor skriver på det viset så blir de genast ifrågasatta för att de typ ”horar ur” eller är smaklösa, billiga osv. Tänker exempelvis på genier som Birgitta Stenberg eller Kerstin Thorvall. När å andra sidan något manligt geni gör samma sak, så är det ”naket” och ”ärligt” och ”modigt” och får helt andra omdömen. Tänker på Lars Noréns dagböcker, eller för all del Karl-Ove Knausgård (som jag iofs inte heller har läst). En tanke bara! Stor kram på dig och lycka till med allt framöver <3
Jag tror att detta kanske är en generationsfråga? Eftersom den yngre generationen (20-ish) är uppvuxna med socialamedier och realityserier där du hela tiden får ta del av människors liv på ett annat sätt en vad som gjorts tidigare, så kanske det blir svårare att skilja på fiktion och verklighet i andra kanaler också? En tanke som slår mig; ni som liksom ”automatiskt” tänker att en bok handlar om författaren själv. Tänker ni på samma sätt när ni ser på film? Att det handlar om manusförfattaren? Eller kanske om skådespelarna själva?
Kram!
Hej Flora! Jag är glad att du skriver det här, bra att du är tydlig! Tråkigt att du får frågan så många gånger, och att Felix dras in. Jag tycker att det är en hel del lite konstiga kommentarer till det här inlägget, som ifrågasätter dig på ett orättvist sätt. Blev lite irriterad på dem och ville ge en kommentar som stödjer dig. <3
Den här uppläxningen var inte charmig, man blir inte speciellt lockad av att fortsätta läsa varken blogg eller bok. Inte för att du inte är bra eller för att något känns spoilat eller så, utan för att det är en ganska nedlåtande attityd du har gentemot oss läsare. Du är inte den första författaren som får frågan – jag tror majoriteten får den. Vi som läsare ska inte vara respektlösa och fråga dina närstående (ex osv), men att fråga dig när du är en offentlig person som marknadsför dig själv och boken på daglig basis kan omöjligt vara respektlöst eller en chock för dig. Du får så många komplimanger för ditt jobb, men allt kan inte vara ros rakt igenom. Vi är många som har jobb där vi aldrig får cred eller feedback, tänk lyxen du har i ditt (ja, du har förtjänat det) :)
Hej! Detta är absolut inte skrivet för att vara nedlåtande, utan som ett förtydligande. Självklart får ni fråga mig om boken, och jag svarar gärna. Det är en unik situation att kunna ha den här dialogen med sina läsare, och jag älskar att detta väcker debatt! Jag ser inte något av detta som varken ris eller ros, utan som en diskussion kring fiktion vs. verklighet, och hur vi tolkar berättelser. Hoppas att du ändå vill hänga kvar på bloggen och läsa boken. ♥
Spelar tyvärr ingen roll – det känns väldigt nedlåtande och som om vi läsare behövs läras och läxas upp. Och tolkningen borde vara helt fri, får man upp ditt eller sitt eget ansikte på huvudpersonen är det helt ok. Jag kritiserar inte dig och inte boken (som jag inte läst) men däremot kritiserar jag inlägget och attityden. Jättetråkigt, alla är inte författare och alla kan inte vara det, inte blir vi material för uppläxning för det.
Uppläxning? Varför är det så viktigt för dig att ställa en sådan fråga? Det är en bok och som du själv skriver så är tolkningen fri. Även om ens arbete finns i det offentliga rummet för andra att ta del av så innebär inte det att du har rätt att få tillgång till personen som ligger bakom arbetet. Jag tycker Flora förklarar och svarar dig ödmjukt och snällt. Men det verkar inte spela någon roll för dig. För du verkar bara bestämt dig för att vara upprörd och inte särskilt intresserad av något annat än din rätt att vara sur.
Ha en trevlig dag.
Nu har du missuppfattat mig. Det är inte viktigt för mig att ställa frågan till Flora, men det är viktigt att frågan får ställas. Som jag skriver så ska naturligtvis inte ex, familjemedlemmar, kompisar etc dras in men att folk undrar om det är självupplevt är inte konstigt. Sättet som inlägget skrivs får mig att känna mig lite dumförklarad och det ville jag påpeka. Förstår inte varför du måste snäsa av mig, jag har inte skrivit något elakt och jag har bara berättat om MIN uppfattning. Du har ju bevisligen gått in för att klanka ner på min uppfattning av tolkning, så är du mycket bättre själv?
Jag lägger ner, din bok är säkert jättefin och jag hoppas att du slipper allt för obekväma frågor om den hädanefter. Du gör ett bra jobb och jag är ledsen om min kommentar fick dig upprörd!
Jag tänker som du Clara. Dessutom får man en lite uppgiven känsla av att författaren kaaaanske borde funderat en två och tre gånger på hur det kommer uppfattas av oss läsare att bygga en karaktär utifrån fragment av sin pojkvän.. med andra ord tror jag inte Flora, eller någon annan författare, tycker att det är jobbigt att fiktion och verklighet mixas som princip utan just kring vissa frågor. Något som i stunden verkar rimligt att skriva på sin blogg, men i ett större perspektiv verkar orimligt att be sina bloggläsare om…
Intressant att folk tänker att du skriver om dig själv. När jag läser en bok så har jag aldrig tänkt att författaren skriver om sig själv. Om det inte står uttryckligen att det är en självbiografisk bok såklart. Jag utgår från att det är hittepå.
Oj, det här inlägget kändes väldigt argt och tillrättavisande och man får känslan av att man gjort något fel. Känns jättetråkigt! Jag hade tänkt läsa boken, men detta tar bort lite magin kring den då jag nu känner att jag måste läsa den på ett visst sätt. Det hade räckt att bara nämna att boken inte är en självbiografi. Det känns olustigt att du säger åt oss hur vi måste tolka boken. Det är väl upp till läsaren?
Sen är det en annan sak att du blir förtvivlad över folk som lägger stort fokus vid att boken liknar det du själv gått igenom, och att folk frågar ditt ex om den. Förstår att det känns jobbigt! Men det känns också svårt att undvika, och minns väl att ingen menar något annat än väl.
Du vet ju själv vad som är sant och inte sant, Flora. Håll fast vid det istället för att lägga kraft på att övertyga oss. Vi är ju alla på din sida!
Kram
Läs boken PRICK som du vill! ♥ Jag önskar att det hade räckt att nämna att boken inte är en självbiografi, men det har visat sig att det inte räcker. Tack för värmen. Kram
Flora. Jag tycker verkligen det här inlägget var så himla tråkigt. Min tydliga uppfattning är att en som författare inte kan ge läsaren pekpinnar i hur en bok ska läsas och tolkas. Det är så otroligt tydligt att du plockat mycket i romanen från din verklighet, vilket är såtrålande och gör boken fin. Självklart kommer en del baksidor med detta. Det tänkte jag att en som författare räknar med? Boken är släppt, du har inte möjlighet att säga åt oss hur vi ska läsa den.
Jag hör dig! Men eftersom den tolkningen påverkar människor i min närhet på ett negativt sätt så kände jag ändå att jag behövde förtydliga detta. ♥
Känner så igen mig där. Minst en gång i veckan kommer det fram folk och frågar mig när jag undervisar yogar ”är det du som är Oroshjärta”
som är den som som skriver dvs mitt textjag. Tack för du tog upp det även om det är så himla sorgligt att det behövs. Ska läsa din bok blev nyfiken nu.
Jag förrgår precis din frustration och verkligen att Felix kan känna sig obekväm när det gäller ett så känsligt ämne. Svinbra att du förtydligar. Folk kommer alltid dra paralleller och tro att dem läser mellan raderna, men att du förklarar hur det ligger till (än en gång) gör att allt det där bara blir nonsens från deras huvuden.
Du har skrivit en fantastisk bok, jag kunde inte sluta läsa och kommer definitivt plocka fram den igen snart. Tack för att vi får ta del av din röst och kreativitet.
Tack för detta! ♥
Hej! Jag tänker mer – varför slå ifrån sig det? Jag har alltid motsatt mig den här rätt moderna strömningen om att litteraturen ska vara så förbannat frikopplad från författaren. Hur kan den vara det, när det aldrig går att komma ifrån att texten är en produkt från denna? Lite krasst – att vara författare är väl på sätt och vis att exploatera sina egna och andras känslor och göra dem till litteratur. Man har ett jobb som i princip går ut på att livnära sig på sina egna (och andras!) erfarenheter och göra det till text. Det är amazing, det är fett, det är fint och hemskt och viktigt och stort och svårt och det är konst utav bara helvete. Men man får också ta konsekvenserna av det. Konsekvenser som att folk alltid kommer läsa in en själv och folk i ens omgivning i det man gör. Liksom, det finns ju otaliga grenar inom littvet som sysslar med detta. Man kan tycka vad man vill om det men jag tror att det är en fascination som aldrig kommer dö; detta med jaget-kontra-texten. Jag kan till och med i vissa fall tycka det finns nåt ballt i att inte se texten som ett föräldralöst barn utan att liksom spåra den. Även när det inte finns nåt givet hem att spåra den till. Oj va flummigt och kvasi det blev, srry.
Jag känner i alla fall själv som författare: att den skit och de duster jag får angående vad som är ”FAKTA” och vad som är ”FIKTION” (som att skönlitteratur nånsin kan vara det ena eller andra fullt ut?), det är liksom en av de downsides som kommer med en annars ganska amazin sysselsättning.
Fridens liljor!
Jag håller fullständigt med! Bra skrivet!
Ja alltså jag förstår i och med att andra utomstående blandas in och får obekväma frågor, men detta känns också som något du måste varit beredd på? Allt kan trots allt inte vara hyllningar rakt igenom. Har man läst din blogg vilket en stor del av läsarna har så ser man säkerligen likheter. Tror dessutom att detta är något som är väldigt standard när man släpper en roman. Detta blir ett lite trist inlägg för de som köpt din bok och följer din blogg. Vet att du varit skakis inför boksläppet men den verkar ju ha mottagits väldigt väl, men då måste du ju också kunna ta det obekväma (självklart ska folk inte fråga ditt ex) och tillåta frågor och funderingar.
Jag kommenterade i ett tidigare inlägg och frågade hur Felix tänkte kring boken. Dock tänkte jag då på att han upplevt en väldig sorg och undrade då kring vad han tänker om att du skrivit boken. Jag ber om ursäkt om det var en av de kommentarerna som fick dig att skriva detta inlägg. Hur han tänker försigår inte mig, jag var bara nyfiken vilket man ju tyvärr är lite för mycket om andras liv…Jag tänkte inte alls att han och Eli är samma person! Jag tror att du och förmodligen även Sandra Beijer kan känna av detta problem mer än många andra författare då många av oss som läser din bok vet mycket om ditt liv. Andra författare blir säkert inspirerade av sina egna liv också, men det vet ju inte vi som läser då vi inte vet så mycket om deras privatliv.
Om jag inte skrev det förut vill jag bara säga att boken är jättebra! Även om jag inte varit med om samma sorg Ester är med om kan jag känna igen mig i att inte få vara ledsen och arg ”för det är ju inte jag som har det mest jobbigt”. Jag kan må dåligt när någon annan sörjer och även det är något jag måste få prata om och få känna kring.
Hoppas du får chansen att ge ut fler böcker Flora<3
Oj! Trodde verkligen att Eli verkligen var Felix, främst pga fELIx heheheh…. alltså namnet eli finms ju i namnet felix. men det kanske var billigt tänkt av mig. Kul att få reda på hur det verkligen ligger till!
Jag kan förstå din frustration. Men ta inte åt dig vad folk tycker, speciellt i detta sammanhang. Som offentlig person kommer det alltid gå rykten eller tankar omkring dig eller vad du gör. Det är väl en process att lära sig att leva med det.
Och grejen blir så mycket värre när du skriver ut detta. Du försvarar dig själv och din berättelse, det måste du verkligen inte göra! Din bok är grym och det är många som håller med mig om det. Det kommer ALLTID finnas människor som tolkar texter och berättelser annarolunda än dig själv. Det är det fina och ibland fula med individer!!
Dessa diskussioner om att det är fiktivt eller inte kommer snart dö ut. Och liksom egentligen vad spelar det för roll. En story är en story. Som uppskattas! Det viktigaste är ju att DU vet vad som är verkligt och inte i din berättelse.
Hoppas du förstår vad jag menar.
Klappa dig själv
På axeln för att du gjort en roman och skaka av det som
Oroar dig – det som
Folk tror om din berättelse.
Tror och vet är inte samma sak.
Hej Flora!
Grattis till ditt författardebut.
Som tysklärare blir jag båda glad och chockad över ditt inlägg.
Glad över att du förtydligar detta otroligt viktiga sättet att se på litteratur, som skiljer mellan författaren och verk. En text är alltid ett konstverk som ska betraktas oavsett vem som skrivit det. Att dra in författarens biographie är bara ett av många analysmedel, som dessutom är ganska omodernt sedan några år tillbaka.
Förfärad blir jag eftersom du först på din skrivarkurs fick reda på att skilja på författare och text. Eftersom du gått på en ”bra innerstadsskola” borde du varit bekant med detta.
Detta är alltså litteraturdidaktikens (dvs. Svenskläraren) fel, inte ditt eller dina läsares.
Men fantastiskt att du tog dig tiden att skriva detta och förtydliga, när den svenska skolan brister. Jag ska skicka ditt inlägg till kollegor.
Tack och stor kram!
Lisa
Nä fasen vad tråkigt att det här ska behöva skugga din lycka över allt annat med boken. Bra att du tar upp det! Boken är en av mina topp tre favvo-böcker (delar plats med Expeditionen min kärlekshistoria och Allt jag inte minns)! Du är bäst!!
♥♥♥♥♥♥ blir så glad.
Bra Flora!
Jag tycker att det är så viktigt att du tar upp det här! Jag har hamnat i denna diskussion med andra som har läst din bok, och alla verkar ha olika uppfattningar om du fann inspiration för Esters karaktär i dig själv eller inte. Jag tycker litegrann att det är en självklarhet att man skriver om saker som man själv har upplevt, jag menar, hur himla svårt måste det vara att beskriva en känsla eller en situation som man aldrig har funnit sig i förut? Men det är viktigt att komma ihåg att alla stories skiljer sig åt. Precis som din historia är helt annorlunda än vad Ester går igenom i Stanna. Heja på dig! Och grattis till boken. <3 Den är verkligen en pärla.
Fast skjuter du inte dig själv i foten nu?
Du har själv tänkt samma saker, föreställt dig samma samband (innan din lärare upplyste dig). Att du blir berörd på detta sättet av att folk tar saker för givet eller läser in saker gör en bara ännu mer fundersam på varför du reagerar så och inte bara skakar av dig.
Risken finns ju att det tolkas så. Men jag kände att jag behövde skriva detta för att det (alltså att folk läser min bok som självbiografisk) påverkar andra, typ mitt ex, på ett negativt sätt.
Jag förstår det. Problemet, från ett läsarperspektiv, blir dock att du 1 utelämnar den informationen, 2 gör en ännu mer nyfiken.. Plus att ja.. nu har du ju en kanal var du kan uttrycka besväret, men det är inte läsarens ansvar att ta. Eller vad tycker du?
Jag tycker du har ett konstigt resonemang, Agnes. Hur blir du ännu mer nyfiken när författaren, i detta fall Flora, gör ett förtydligande angående att det inte är en självbifografi hon skrivit, att det är en story hon hittat på? Jag förstår inte. Flora, tycker det var bra att du förtydligade detta då det som läsare är, som du skriver, lätt att läsa in författaren i en karaktär. Kram (du är grym!)
Frida. Hur blir en mer nyfiken? Jo för att en vid en sån här kommentar från författaren förstår att det berör författaren på ett annat plan än om karaktären hade (exempelvis) varit uppvuxen i paris och läsare misstog sig för att Författaren också var det.
Uppenbarligen är boken en fiktiv berättelse, det har väl aldrig varit otydligt? Sen att boken är en snackis, grattis!, att vi pratar betyder att vi känner! Antar att det är därför en väljer att publicera en bok? För att få andra att känna?
Slutligen, tänker inte kommentera med personer, Frida, som formulerar sig som om jag har något emot Flora eller boken. Jag kommenterade i egenskap av läsare och köpare av boken, inte som Floras vän. (Det är uppenbarligen jobbigt att vänner påverkas negativt av något en är ansvarig för. Hoppas du får massa pepp och stöd!)
Min tanke, igen, är det verkligen läsarens ansvar att ta?
Alltså människor måste ha dålig fantasi om de tror att man måste ha upplevt något för att skriva om det. Vad begränsande litteratur vore då. Ska köpa boken till mig och min syster så ska vi ha en liten mini bokklubb om den.
Förstår att det är jobbigt för dig/er men samtidigt är ju din och karaktärens historia MYCKET lika – om man jämför med vad du berättat/skrivit innan. Hajar du? :) jag menar, det är inte konstigt att man som läsare drar parallellen.
Självklart ska man kunna dra parallellen! Och som jag skriver, boken grundar sig ju i en konflikt som jag själv stått inför, men för den sakens skull betyder det ju inte att karaktärerna i boken är jag och mina vänner, eller att allt jag skriver är självupplevt.
Fast det är ju typ den vanligaste frågan som alla författare får (om det nu inte är sci-fi), dvs är detta självupplevt? Tycker inte den är konstig. Konstigt är om du säger nej, och folk ändå envisas att säga typ ”är du säker? Låter mycket som du”. Det är ju knäppt. Men jag fick en dålig känsla av detta inlägg iaf. Tycker det är viktigt för dig att uttrycka att det inte är en autobiografi, absolut! Men det är bara säga det, utan att försöka övertyga oss om att vi har läst och fortsätter läsa böcker på fel sätt?
Tråkigt att folk blandar in Felix också. Men vilka är det? Kompisar? Främlingar går väl inte fram till honom och frågar hur det känns? Aja. Oavsett, förstår jag att du bara försöker hantera detta på det bästa sättet du kan.
Hur som helst, så är jag fortfarande sugen på att läsa boken och kommer med högsta sannolikhet köpa den från nästa lön. :)
det känns ändå så himla konstigt att folk tänker så. jag menar, tror de inte att du har bättre fantasi än så? när jag läste boken kände jag inte alls att ester var du, kände verkligen inte att eli skulle vara felix heller. i mitt huvud såg karaktärerna helt annorlunda ut än ni gör, så. fast sen tänker jag mig alltid människor som jobbar i små bokhandlar som utom denna värld, hehe.
Tänkte också lite så i början men sen blev jag så uppslukad av historien och läste nog in mer av min egen sorg av en person som nyligen gått bort och grät så mycket när jag läst klart.
word babe! du e brilljant
Dock är det väl ganska väntat att folk gör liknelser när du har poddat/bloggat om hur det är att leva med någon som befinner sig i sorg. Man gör ba det.
Folk läser väl Martina haags bok och tänker att den handlar om henne och Erik Haag? Eller ”egenmäktigt förfarande” av Lena Andersson och tänker på Roy Andersson?
Tror du bara får släppa det, låta läsarens tolkningsmöjligheter flöda fritt. Och förstå att du inte har ensamrätt till texten längre, nu är den allas. Läskigaste med att göra något offentligt ju.
Men lika mycket som texten är ”allas” så är den också, fortfarande, Floras. Kanske hade hon inte behövt sätta ned foten på detta sätt om det ”bara” handlade om att folk drog paralleller mellan henne och Ester, men nu verkar det ju också som om folk drar in hennes nära och kära i berättelsen, och då förstår jag att hon vill förtydliga ett och annat. Det skadar inte att påminna läsaren om att författarjaget och det fiktiva jaget inte är detsamma. Läsaren får låta tolkningarna flöda fritt ändå, absolut, men nu har hon åtminstone fått ge sin version. <3
EXAKT SÅ. Tack ♥
Åh, blev så glad av att se att mina ord kom fram! kärlek och cred <3 ser så mycket fram emot att läsa din bok!
Exakt. Klart det är drygt om folk misstolkar ens text, men det är inte författarens roll att smälla folk på fingrarna för det.
Tror inte det behöver ses som ”smäll på fingrarna”. Det är ett förtydligande pga människor tar illa vid sig? Uppfattar jag det som
Det är kanske inte tolkningen i sig som är jobbig(ast), utan att folk uttrycker denna tolkning. ”För hela tiden kallar människor bokens huvudkaraktär för ”du” när de pratar med mig om Ester, och ofta får mitt ex frågan om det inte känns jobbigt att jag har skrivit om honom.”
:)
SÅ. BRA. INLÄGG! <3
Måste bara skicka lite internet love till dig, läser din blogg, följer på snap och instagram. HYLLAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET för andra men aldrig till dig. Här är lite hyll och kärlek!!! DU ÄR GRYM! Så coolt att skriva en bok! och alltid så on spot oavsett format?? <3
Tror detta är så viktigt att påpeka och prata om. Jag inser efter detta inlägg att jag också ofta läser in författaren i texter, eller i alla fall många fler gånger än jag håller denne isär med berättelsen. Det blir liksom lätt så att en försöker klura ut vad som är verklighet och vad som är fiktion, som ett litet mysterium mitt bland bokens bokstäver och sidor. Och jag kan tycka att det är rätt harmlöst om en håller det för sig själv, men så fort tankarna och frågorna börjar vinklas utåt så skarpar det problem. Som nu, frågorna du och Felix får. För fasen, är det ingen självbiografi så är det ingen självbiografi. Punkt.
Hur som, ännu ett stort grattis till boken och lycka till med den i fortsättningen! Jag längtar så mycket till det att jag kan börja läsa igen, jag har nämligen Stanna hemma sedan drygt en vecka tillbaka. Jag är dock sjukskriven för utmattningssyndrom just nu och har därför svårigheter att hålla koncentration och minne uppe längre än några minuter i taget. Din bok vill jag spara till stunder då jag kan känna allt in i minsta detalj. Det kommer bli en fin höstsyssla, det lovar jag!
<3
Först och främst; grattis med ”Stanna” – sjukt cool och urimeligt fett att du har lyckats producera en hel jävla roman, och det är så bra som den har blivit (om jag skal tro ordene från de som redan har lyckats läsa den, och jag gör jo självklart det ). (Obs(!) at min svenska er rett sugen, jag är från Norge , men eftersom våra språk är så lika, känns naturligt att åtminstone göra et lite deprimerad försök att kommunicera på storebror-språket. Denna kommentar er kanske lite off, men det kändes som om tiden var inne för att lämna några ord här. Här i Norge ha debatten om ”verkligheten litteratur” gått jättelenge – var går gränserna för fiktion och verklighet, och är det författare eller läsare som bör ha definitionrätt att upprätta, för att inte tala om att tolka, dessa gränser? Sjukt spännande ämne, och jag tror att du kommer med en hel del bra saker her.
Kram från Norge <33
Alltså, Flora du spoilar ju handling i din bok nu. Du kunde ju i alla fall varnat om det. Förstår att du tar upp det här och det är viktigt. ÄLSKAR verkligen din bok och för mig gör det ingenting att handlingen spoilas eftersom jag redan läst boken men tänk på de som inte läst och vill läsa.
Jag har ju inte läst din bok än pga har inte råd med den, och nu fick jag den ju spoilad :(
Detta är ju ändå mest sånt du kan läsa dig till på bokens baksida! Men jag la till en spoileralert nu. Hoppas att det känns värt att läsa den ändå! Ps. Boken finns på bibblan!
fast åh nä… inget av detta stod på baksidan? *uppgiven smiley*
Haha läste inlägget precis och baa men jag vill inte veta än om denna otrohetsaffär de har ju inte ens hånglat än?!?
Den där spoiler alert skylten var himlans liten du, såg inte ens.
Jag måste bara säga att jag tycker det ger ett mervärde att veta att författaren har upplevt lite av vad karraktärenrna i boken har. Sen har man väl oftast vett att förstå att du är frida och ester är en din kreation. Precisom som alla andra i boken. Jag tror som många har påpekat att du nog får försöka släppa kontrollen på att vissa uppfattar den på ett vis du inte menade.
Älskar hanin önskar hon var på riktigt dock.
åhå flora såklart :)
Tror det är 10:e gången jag refererar dig till Frida
Tycker mycket om boken FLORRAA
Men <3 Jag läste någonstans, minns inte var: att det är omöjligt att känna en annan människa så bra som en känner sin karaktär.