En krönika jag skrev i juni, med Studio Bon som beställare.
Yrsa flyter med brösten ovanför vattenytan. De har samma form som de disiga bergstopparna i horisonten. Tårna i en vinkning mot himlen. Hon kommer att få öroninflammation och behöva sova i sittande position, men det vet vi inte om än.
Vi har varit i Italien i fyra dagar och ska stanna i ytterligare fyra. Den röda sarongen, den vi pressar våra blöta kroppar mot om dagarna, flämtar i det lätta vinddraget. Alla våra kläder är stela av saltvatten och luktar härsket av solkräm. Sanden i mina bikinitrosor är peeling mot fittan.
På eftermiddagarna turas vi om att nakna tvätta av oss i utomhusduschen, fastän trädgårdsmästaren står och vattnar vinrankorna intill. Ödlorna stirrar på oss från sina sprickor i stenmuren. De har för länge sedan slutat vara skrämmande. De tycks komma extra nära när vi spelar Macy Gray’s I Try.
Kvällarna här är sådana man drömmer om i februari. Vi går ner till torget med huden doftande av Niveas after sun. Vita klänningar får benen att se brunare ut än de egentligen är. Yrsas läppstiftsläppar smackar när hon sjunger med i musiken: I try to say goodbye and I choke. I try to walk away and I stumble. Vi köper pizza på Molly’s pub och en flaska vin hos den gulliga killen i mataffären. Den italienska kvällssolen är som en mjuk tunga mot insidan av låret.
Rödvin för två euro som intas på en italiensk strand smakar bättre än fyrahundrakronorsvinet på Rolfs Kök en februarikväll när jag bjöd honom på middag. Visste jag då?
På vägen tillbaka till huset skickar jag ett sms till Kajsa: Jag mår genombra. Jag viskar det i Yrsas inflammerade öra: Hur är det ens möjligt att ha det såhär? Jag filmar mig med min telefon och säger: Note to self, lycka existerar.
Ändå sitter jag under olivträdet och gråter. Yrsas lavendelblå naglar rör sig genom min hårbotten som hans brukade göra. Han kunde hålla på ett helt Antikrundanavsnitt. Ibland två. Jag tänker på sängen där hemma, som fortfarande bär spåren av våra kroppar. Sängribborna har fallit mot golvet med decimeterlånga spikar som pekar uppåt.
När han flyttade ut sa jag: Jag måste köpa en ny säng. Han sa: Tro inte att jag kommer hjälpa dig med det.
Kajsa har sagt att hon ska spika tillbaka ribborna i sängen åt mig. Det är också hon som sover skavfötters med mig dagen efter att jag har kommit hem från Italien. I sömnen sträcker hon ut armarna och omfamnar mina ben. Det är egentligen för varmt, men jag ligger blickstilla för att hon inte ska släppa.
Man kan åka till Italien och tro att det ska få en att glömma. Men man glömmer ingenting. För när jag sätter tungan mot min saltstänkta arm känner jag smaken av honom, när vi var i Frankrike på min artonårsdag. Fransoserna gick i täckjacka längs med strandpromenaden medan vi låg halvnakna i sanden. Vi åt moules frites på en restaurang med blå plaststolar, alldeles intill havet. Kullerstensgatan badade i ett varmt lampsken när jag tryckte upp honom mot en stenmur. Hans ögon lyste bakom solblekta ögonfransar, munnen smakade salt av musslor och vitt vin. När vi kom hem blev lakanen sandiga.
Nu sover jag bredvid Kajsa. Eller Yrsa. Eller någon annan av mina vänner. Och jag vet något som jag bara hade en svag aning om innan: folk gör för stor skillnad på kärlek och kärlek.
Så länge jag har någons händer i mitt hår, lavendelblå eller ej, så somnar jag mjukt.
så. fint.
du skriver så det treffer.
<3
Vackert Flora, blir verkligen berörd. Lägg gärna upp fler krönikor framöver. <3 DIG
Gråter nästan Flora (vill alltid kalla dig floris, gör folk det?). jag gjorde slut med någon samtidigt som du och detta är som om det var jag. Du är så bra!
asså, dör typ för att det här är så fint? är så glad att du låter oss ta del av det här. <3
Woww!!! <3
asså åååååh<3 orgasm för själen att läsa, älskar såååå mycket. HUR kan du sätta ord på känslor så himla himla bra?? fasiken asså va fint
älskar detta så så så mycket <3
så fint skrivet Flora!
Fyfan vad fint, tack för att du finns!
Wow Flora! Så otroligt ! Jag känner
https://mitti.se/mamma-doms-for-barnmisshandel/
säkert något av det finaste jag läst
Flora! På riktigt, det här var nåt av det bästa och finaste jag någonsin har läst! Du skriver så mjukt och vackert med ett stråk av sorgsenhet men ändå med värme. Du skriver precis så som jag också har känt, och fortfarande känner ibland. <3
Jag känner igen mig så väl i den där ensamheten, när något tagit slut liksom.. Är där typ nu.. inte kul alls.. men tur man har sina vänner. de är värda allt!!
i alla fall, Så himla fint skrivet alltså! Blev verkligen berörd av denna oerhört fagra text. En megastor kram till dig!<333
???
Så himla fint Flora.
Den här texten grep verkligen tag i mig. Mot slutet var jag alldeles tjock i halsen. Du är en mästare!
Så fint! <3
Så otroligt vackert skrivet. Balsam för själen att läsa
Får gåshud på hela kroppen så fint. Om man bara kunde formulera sina känslor sådär…
Dina texter är bland det finaste man kan läsa
Så vakkert beskrevet, Flora!? Jeg får frysninger, samtidig som jeg må be min samboer holde munn så jeg får lese i fred. Gleder meg til boken din. Takk for at du deler.
JA! Nydelig tekst. Mere mere mere
Åh vad fint Flora!
älskade. du skriver så vackert. jag får rysningar och jag påminns om hur grym kärlek är mot oss alla. <3
så himla vackert. <3
SÅ fint
WOW. Så fint. De sista raderna. Så sant.
<3
Jäklar vilken bra text, dina formuleringar ger mig gåshud och får mig att le!! You go girl
Flora du är ju F A N T A S T I S K. Finaste jag läst på länge länge.
Wow, så vackert, mitt hjärta klappar i takt med dina ord.
Fyfaaaasen vad fint! Fångade i min känsla på pricken, såhär i melankoliska oktober när man (jag) är sentimental
så fint!!
jag instämmer – ditt språk är så sjukt levande. får rysningar.
Så jävla fint älskling!!!!
AMAZING!
men GUD FLORA. så jävla fint
Underbart fint skrivet Flora!
Så himla vackert och så relaterbart för mig just nu
Fan vad du berör! <3
Och du gör det igen! Du är helt magisk med ord. Herregud så detta kändes.
Buuuuhuuuuu!!! Alltså hurra jag skulle dö för att ha dina vänner.
Åh vad fint, alltihopa
Otroligt vackert.
Det här var det finaste jag läst på länge och ger tröst där jag är i livet just nu. Tack Flora! Tack för att du orkar dela med dig.
Blev väldigt rörd av denna text.
Har genomgått en sommar av förtvivlan och lycka, kärleken med vänner är så oerhört fin. Men det är inte förrän nu när jag är 25 som jag förstår att kärleken till vänner kan vara lika stark som till en partner. Är så glad att det tomma hålet kan läkas med annan sorts kärlek.
Tack för att du delar med dig av ditt skapande.
Ha en fin helg!
<3
Åh wow. Åh wow, wow, wow. Behövde den här texten idag. ?
Du skriver SÅ BRA!
”Lavendelblå eller ej” fan vilken fin rad
Jag är verkligen ingen läs- eller skrivperson och kanske fel person att uttala mig av den anledningen, men fyfan Flora, detta var så bra. Så, så bra. ”Folk gör för stor skillnad på kärlek och kärlek” – BAM!
Så himla fint
Gud så vackert!