På sistone har jag knapp gått utanför dörren. I stället har jag haft en hel drös med favvos hemma hos mig. Nu blir det kärleksförklaringar så buckle up.
I söndags plingade Daniel på dörren. Vi drack kaffe och gnuggade tårar ur ögonen och pratade om skrivandet. Den här människan. En av de viktigaste.
Ni måste faktiskt lyssna på Adiaforas nyaste låt Alla snackar. Jag sätter på den flera gånger om dagen för den är så fkn bra.
En annan dag, en annan person. Paulina skrev ”kan jag få komma hem till dig och laga lunch till dig?”. Eh ja? Så jävla fint att bli ompysslad.
Hon gjorde en asgod gryta med sötpotatis, kokosmjölk, kikärtor, spenat och massa kryddoooor.
Min kusin och vän och den person som gjorde att jag överlevde tonåren. Så ofantligt klok och analytisk och omtänksam.
I tisdags fick jag sängsällskap av Andrea, Yrsa och
Sara.
Vi drack rödvin och pratade om saker vi tänkt och känt och sett (Skam och Wahlgrens Värld).
Sara åkte på en liten tur.
♥
Utan internet hade vi inte legat i en sån här hög och lyssnat på Mona och Mastiff och kliat varandra i nacken hårbotten armen foten.
Puss från yours truly. Ps. Podden kommer lite senare under dagen!
↓
Hej Flora! Jag är lärare och jobbar myyyyycket. Trots att jag inte kan tänka mig att ha något annat jobb så händer det ibland att en är så trött att hela världen runt omkring blir helt grå. Det finns dock några saker som får mig att se färgerna omkring mig igen. Jag har sån tur att jag har en ganska stor och galen familj till exempel. De låter mig sitta och halvsova i en fåtölj medan de skrotar runt i för- och bakgrunden. Alla elever jag undervisar är fulla av färg. De är ifrån säkert 10 olika länder och lär mig mer än jag någonsin kan lära dem. Resten av färgklickarna är de där små sakerna. Ett leende till exempel. Eller nytvättade, varma lakan. Första tuggan på en bulle. En oläst bok som man bara måste öppna redan på gatan utanför affären. Din blogg. Det finns ingen hets här. Aldrig har jag kikat in här och känt att jag måste vara på ett speciellt sätt, eller se ut på ett speciellt sätt för att duga. Det är inte det som är viktigt. Vad som är viktigt är att vi mår bra, och att vi ser de där små färgklickarna ibland. De kan vara väldigt svåra att se, och då kan vi behöva hjälpas åt att påminna varandra om att de finns. Tack för att du påminner mig. Stina
älskar er så mycket
Super nice inlägg meeeeen vad händer med podden?
Den kommer senare under dagen! PUSS