My var här igår. Hon sa: ”2017 tänker jag sluta oroa mig så mycket för vad andra tycker om mig. Jag ska bli lite mer fuck it.”
Gud vad skönt, tänkte jag. Hur gör man det.
Sedan bestämde jag för att försöka göra samma sak.
2016 var året då jag gick i terapi och började se ett mönster i mitt beteende. Hur mina otillräcklighetskänslor, min övernojiga rädsla för att göra folk besvikna, vid tillfällen har krympt mig. Det är ofta oberättigade känslor som inte grundar sig i något konkret, men som överröstar allt annat.
Jag började våga tänka ”vad är det värsta som kan hända om någon inte gillar mig” och ”det kanske inte bara är upp till mig att bära den här relationen”. Men det har också gjort att jag har lagt så jävla mycket kraft på att analysera mitt mående och hela tiden fundera över mitt tankemönster. Vilket ju är bra. Men kan det vara så att självmedvetenheten förvärrar måendet?
Jag känner att nästa steg är att ta till en fuck it-attityd. Inte trippa så jävla mycket på tå utan vara okej med att inte pleasa alla jämt.
Jag känner mig bekräftad och trygg i mina relationer, känner sällan ängslan, men att vara en slags offentlig person blir kvävande ibland. Jag vill så gärna vara rätt. Men det är okej att inte vara det jämt. Det ställs så jävla höga krav på kvinnor som det är. Ju.
Så fuck it.
Hellre vara omtyckt på riktigt av några, än att pleasa många litegrann. Faktiskt.
Skönt.
Hej!
Så rätt!!
Alltsa hej vad du precis beskrev mitt beteende far nagot ar sedan. F-it attityden later grymt!!
Perfekt mål for 2017! You go My! Og you go Flora! :)
Heja dig! Och heja fuck it-attityden!
Så jäkla rätt!!!
Klart, det här gör du helt rätt i :)
Flora jag har en önskan på poddsnack. Såhär: I början av er podd hade ni ett snack om vänskap. Hur du hade träffat dina kompisar och att Frida hade förlorat många av sina och tyckte det var jobbigt. Om jag minns rätt. Det var så peppigt och gjorde mig glad, för hade flyttat till ny stad och kände mig ensam då. Men nu har det gått ett tag och tänker att mycket har förändrats för er. Så, kan inte ni ha uppföljning? Typ hur man träffar nya vänner? Steg för steg om man är i ny stad. Eller tar en vänskap till näst steg? Är det ok att fråga ngn man halvkänner om den vill hänga? Om det finns ”regler” på hur man närmar sig andra? Hur mycket tid och energi man måste ge sina vänner? Planerar ni alltid häng i förväg eller spontanhör ni av er till folk? Hur du och Frida ser olika på vänskap kanske, eller hur mycket behov ni har av det (någon kanske är mer intro/extra än den andra)? Om det är viktigt för er att era pvs har sociala liv? Någon slags guide för alla girls därute som vill skaffa tjejgäng, men som också tycker att det är lite läskigt att köra. Hade varit så najs!
Du är iaf en stjärna <3
Halle-fucking-luja!
Blir inspirerad av detta inlägg+kommentarer! Bra att lyfta! Mvh en som också lidit av otillräcklighetskänslor och pleasa alla att en då och då glömt sig själv och det/de som är viktigt/a och sökte sig också till terapin förra året. Det är nog bra att vara självmedveten men att samtidigt komma ihåg att inte vara så hård mot sig själv och just tro att en alltid utvecklas mot det en vill/känns rätt inuti.
”be easy.
take your time.
you are coming home.
to yourself.”
– nayyirah waheed
Och lite mer fuck it på hemvägen.
Bästa löftet inför året ju, så trött på att ständigt oroa mig för andras ogillande. fuck that!!
Tänker på detta så ofta. Fast kanske mer kopplat till prestationer. Vilken jäkla prestationsprinsessa jag (och många andra tjejer) formades till. I skolan (universitet) försöker jag tänka mer fuck it, det är inte hela världen, osv. inför inlämningar och redovisningar. Jag säger ibland till mina vänner när vi sitter och har skrivkramp/nojjar oss över ifall vi kommer få godkänt, att vi borde vara mer som en kille i klassen (går ca 10 killar utav 200 pers), han är störigt avslappnad till alla skolans uppgifter – visst, är kanske inte bra att vara SÅ chill, men om en bara kunde få lite av det där självförtroendet hade det varit gött.
Jag och min tjejkompisar har ett verb för det där. Att ”snubba sig”. Dvs att vara mer som en obrydd snubbe som glider runt, skiter i det, räcker upp handen och tar plats på seminariet fast han säger ngt som är irrelevant/ointressant/uppenbart. Men det går ändå bra för honom. Jag snubbade mig igen en termin på universitetet. Gick asbra. Tips! Alltså, rekommenderar inte det här beteendet i alla situationer, men ibland. Och framför allt för att få distans till sig själv. Kram
Asså många av dem som ”håller koll” på dig behöver ta ett rejält chill pill och börja källsortera sina sopor i godan ro tycker jag. Klart du gör ”fel” men vem gör inte? Er podd är kul! Jag lyssnar på alla avsnitt.
JA!! så enig i dette!
Jag vill OCKSÅ bli mer fuck it men tycker det är lättare sagt än gjort… vill gärna veta mer om metoder osv ifall ni funderade vidare om det! Jag tycker det är lätt att bli för attitydig och nästan lite otrevlig om jag går in för ”fuck it” vilket inte är jag egentligen och så får jag dåligt samvete istället och så blir det dubbelt dåligt..
SÅ bra och viktigt inlägg! Du är verkligen en stor inspirationskälla för mig<3
Jag tycker du utstrålar ”fuck it” och jag har tagit efter det, och mycket annat, av dig!! det kanske är till någon liten pepp in för ditt nya tankesätt att få veta.
hurra! dette har vært målet mitt i mange år, kanskje ti allerede. og det er en prosess som kanskje ikke går på 1-2-3, men betyr så mye!
Precis samma läge just nu i mitt liv. Med en känsla av att jag funderat så mycket över vad andra ska tycka – fast jag ju redan har mitt gäng jag behöver, med mannen-barnen + världens roligaste grannar. började jobba som läkare i höstas samt flyttande och har varit så otroligt dränerande att vara ny i yrket men samtidigt också ny i de sociala koderna på en arbetsplats. nu tar jag ut allt komp en månad och ba skriver krönikor och bok hela dagarna och mitt i den där pausen inser jag att såhär mycket ska jag aldrig igen fundera över vad människor tycker om mig, nu ska jag bara köra. men tror säkert det kan vara typiskt för vår ålder också som någon skrev ovan, är 24 så vi är ju relativt jämngamla (även fast jag alltid tänker att 94:or är jättesmå, hehe :)) heja 2017!
Alltså jajajajajaja!!!
Jag och mina tjejkompisar pratade exakt om detta. Att faktiskt skita lite mer i. Så gör ju typ alla snubbar hela tin??? Nu kör vi
<3
EXAKT samma pratar jag och mina kompisar om så mkt. ingen snubbe som någonsin skulle gå och vältra sig i ångest av hur den framstod inför ngn?? eller om de trampade någon på tårna.
Känner igen mig så himla mycket i hur jag hade det för några år sen när jag var yngre och pluggade. Det här lärde jag mig till slut när jag gick i terapi: Om jag bara är mig själv, så kommer det finnas vissa som inte gillar mig. Om jag försöker ändra på mig själv, och pleasa andra så att de ska gilla mig, så kommer det fortfarande finnas vissa som inte gillar mig. Fånigt enkelt, men blev ändå en vändpunkt. Så himla mycket skönare att bara vara sig själv än att hålla på och ändra sig hela tiden, de människor en vill ha hos sig stannar ändå kvar. Det här är också väldig individuellt, men jag mådde skitdåligt av alla listor och mål jag satte upp för mig själv. Sen jag försökt sluta med det, och leva mer dag för dag (förutom när det är något väldigt specifikt som måste fixas..), har jag börjat må så himla mycket bättre. Känns som att samhället vill att vi ska gör oss själva till ett projekt hela tiden, där alla delar ska förbättras. Fuck det! Läste också boken Drunkna inte i dina känslor, låter fånigt, men den var så bra. Kram! Du är grym!
Håller helt med!! Jag hittade detta citatet någonstans för ett tag sedan vilket innefattar det du skriver ovan.
If you try to be everything to everybody’ then you’ll end up nothing to nobody.
Jag känner redan att det är SÅ skönt att leva efter det. Alla halvbekanta, de man kan kanske alltid tyckt varit lite halvfalska etc. Orkar inte det. Så skönt att bara lägga 100% energi på de som betyder mest.
Lycka till med att fuck it! Massa kramar och tack för en bra blogg!
Har exakt samma nyårslöfte/mål att jobba på. Man kan inte lägga sin lycka i någon annans händer, försöker jag ofta påminna mig om. Så jäkla onödigt. Fuck it liksom.
Heja dig, Flora!
Heja dig Flora!!! <3
Så jävla bra Flora. Verkligen. Håller med och har också detta som ett nyårslöfte, ska i alla fall försöka.
Det är nog rätt viktigt. Kram<3
Uten at jeg på noen måte vil forminske din opplevelse av å ville være mer fuck it, tror jeg det for alle er et ganske naturlig steg å ta i begynnelsen av tjue-åra en gang. Er et par år eldre enn dere, og hadde et identisk mål for år 2015 (og greide det skikkelig bra!) og ser at bare det siste året har mine jevnaldrende også blitt mye tryggere i seg selv, og kanskje særlig på å tenke at man har rett på følelsene sine/opplevelsen sin av ting og ikke alltid må være den medgjørlige. Poenget er at sannsynligvis blir vår selvfølelse bare bedre og bedre de neste årene, og vi har årevis med betydelig mer selvrespekt å se frem mot!
Håller med J! Heja heja att bli 25! Bästa åldern, allt och alla är hemskt mkt fuck it och det är så skönt! Kör på Flora, bah fucka allt, du är en sådan queen, älskar din blogg, bok och din jävla peppness!
LOVE. IT. <3
Så sant! Och så bra du skriver det rakt ut på bloggen, så fler kan våga också!
Helt rätt av dig tycker jag Flora! Tror att du har mycket att välmående att vinna på en sådan attityd <3
Lycka till och kram!