När vi hade vaknat upp i Carmel-by-the-sea (som ser ut som en sagostad) så åkte vi söderut igen, fastän vår slutdestination San Francisco ligger norrut. Vägarna hade ju varit avstängda på grund av mudslides (det hade regnat så mycket) så vi var liksom tvungna att åka inlandsvägen till Carmel, men för att se allt det vackra vid Big Sur så åkte vi tillbaka en bit längs med kusten där vägen fortfarande var okej.
Och så stannade vi till här. Helvete. Här kan man stå. Bixby Creek Bridge heter det om någon undrar.
Okej lets just take a moment:
Sedan åkte vi över bron och tog oss bort till Big Sur för att hajka. Men när vi kom till stationen så berättade de att lederna är avstängda på grund av bränder och regn som förstört dem. Killen i receptionen såg gråtig ut när han visade bilder på träd som fallit och vägar som förstörts:
Det här hade hänt. En bro hade börjat vika sig (!!!!) så folk som bodde på andra sidan fick parkera sina bilar och promenera över. Men mannen sa att de snart kanske inte ens fick gå över bron, i fall den rämnar. Så SJUKT. Så vi hoppade in i bilen igen och åkte norrut.
Till Point Lobos, som också är en fett fint naturreservat vid havet. Där promenerade vi runt och njöt av sol och gulliga pensionärer med enorma walking sticks.
Vi blev badsugna också! Men ingen av oss hoppade i. I alla fall inte här. Efter någon timme åkte vi vidare mot Santa Cruz.
Där vi stannade för att äta baguette med hummus. Här önskade vi att vi haft en dag extra, för det var så jääävla skönt att ligga i solen, men vi kunde inte göra det mer än en kvart för då skulle vi bli sena till biluthyrningen. Nästa gång jag åker på bilsemester ska jag lägga till en dag bara för att kunna vara lite ~spontan~.
Vi låg och tittade på surfarna som gled fram över vågorna, och på kvinnan bredvid som satt i batiktights och pendlade en kristall ovanför handflatan.
Nästa stopp på turen var en strand, för nu hade jag bestämt mig för att bada.
Lite kallt kanske men hallå man måste ju. Hellre vara en person som badar än att vara en person som inte badar, visst?
Sackeman höll ställningarna på stranden.
Sen svepte jag en handduk om mig, borstade av sanden så gott jag kunde från mina fötter och så började vi köra mot San Francisco. Fick sådana rysningar när närmade oss staden, insåg hur mycket jag längtat efter den.
Och så åt vi middag hos Froste (min äldsta bror) och Dana! Kronärtskockor, tabbouleh, cashew spread och hela faderullan. Fakkkk vad mysigt.
