Jag läste en så grymt bra bok i somras. Inte bra i den bemärkelse att den var hutlöst spännande och att händelseförloppet är genialt, utan främst på grund av budskapet. Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg handlar om ett landet Egalia där matriarkat råder (för er som inte vet vad det betyder så är det alltså att kvinnorna har högst politisk, ekonomisk och social makt, till skillnad från vårt samhälle som är ett patriarkat).

Boken är en parodi på patriarkatet där männen bär obekväma och utsmyckade kläder, äter p-piller, är fnissiga, skvallrande och omtänksamma, stannar hemma med barnen eller arbetar inom omsorgen. De flesta av kvinnorna har chefspositioner, kroppsarbetar, spottar, svär, dricker, är otrogna och våldsamma. Mens och barnafödsel ses som det vackraste av allt och firas med pompa och ståt där männen passar upp på kvinnorna.

I Egalia bor Petronius (ja, även namnen är omvända – kvinnornas namn är enstaviga medan männens är långa och vackert klingande) som vill göra uppror mot matriarkatet. Han bildar Mansligan (jämförbart med feminismrörelserna i vårt samhälle), med målet att alla ska respekteras som individer, oberoende av kön.

Egalias döttrar var faktiskt en ögonöppnare för mig: klyftorna mellan män och kvinnor i Sverige blev ännu tydligare när de stereotypa könsrollerna blev omvända. Läs, tycker jag.