En person i min närhet sa att han skulle rösta blått i valet. Hans argument var: ”som egenföretagare är Moderaternas politik bra för mig.” Men grundproblemet inom svensk politik ligger i det där argumentet. Sverige är ett rikt land med en stor medelklass, och om alla röstar på ett parti som i första hand gynnar de själva, ökar klyftorna mellan de som har pengar och de som är fattiga.

Jag sa: Du kan inte rösta utifrån din egen plånbok, din egen situation. Du måste lägga din röst på ett parti som hjälper de svagaste.

Han tänkte om. Valde i stället att rösta grönt.

Jag har förtidsröstat på Feministiskt initiativ. Eftersom Fi ligger precis på gränsen att komma in i riksdagen, kan en röst på dem avgöra om vi får ett regeringsskifte eller inte. Och ett regeringsskifte behövs för att vi ska kunna hjälpa fler människor, få ett blomstrande kulturliv och för att vår planet ska må bättre.

Men viktigast av allt: Fi är det parti som, med sin antirasistiska och feministiska agenda, är Sverigedemokraternas främsta motpol. Rasismen växer i Sverige, i hela Europa, och vi måste göra något. Fi kan göra något.

Det är den 14 september. Valdag. Medan jag reser runt i Kalifornien ska många av er gå och rösta idag. Jag hoppas att ni lägger er röst på ett parti som inkluderar och vill dela med sig. På ett parti som inte frångår de mänskliga rättigheterna, som låter människor ta plats oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning och funktionalitet. På ett parti som inte vill sänka skatterna. Lägg er röst på ett parti som hjälper de som ligger ner, i stället för att gynna de som redan står upp.

I torsdags hängde jag med Hanna. Hon är min bästa fotokumpan, och så klart megagullig som person. Vi passerade det här vackra. Och tog lite bilder till bloggis.  Vid fyratiden mötte jag upp Jaana och Esmeralda. Här pågår en klassisk instagramfotografering.  Hur fin är hon inte?  Jaana var nypiercad i naveln och allmänt foxy. Vi drack bubbel i Ivar Lo (typ min favoritsysselsättning i världen) och hade en så jäkla fin stund. Sen blev fingrarna iskalla och vi tryckte i oss varsin falafel för att sedan åka hem till Jaana och dricka drinkar och peppa inför kvällen. Vi var på releasefesten av Kobolt (asfin tidning, ta en titt!) och sedan på Nosh and Chow och trängdes med alla hippa och självmedvetna människor. Fashion Week, vilket himla spektakel alltså. Men nu från en sak till en annan:

Jag går hem vid tvåtiden, promenerar till Vasagatan för att ta bussen och passerar Malmskillnadsgatan, när en man kommer fram till mig.
Han: ”Jobbar du eller?”
Han är fullt seriös när han säger det.
Jag: ”Va?”
Han: ”Jobbar du eller?”
Det går upp för mig att han tror att jag säljer sex.
Jag: ”Vad fan säger du? Jävla idiot!”
Jag halvspringer därifrån med skenande puls. SERIÖST. Jag pallar inte leva i en värld där män förutsätter att jag är en kvinna inom prostitution bara för att jag har kort kjol och passerar Malmskillnadsgatan på kvällen. Jag pallar inte att män tar sig rätten att kommentera hur jag ser ut, vissla efter mig, lägga anspråk på MIN kropp. Jag pallar inte att jag och mina medsystrar alltid måste vara på vår vakt när vi går hem på kvällen. Jag pallar inte att vi ska behöva känna oss otrygga i vår egen stad.

Torsdagen var en regnig och kall dag, men fylld av viktiga seminarium och tillställningar. Först ut var Rättbuss/Cinema queer som hade en debatt om HBTQ-frågor med representanter av alla riksdagspartier (minus SD plus Fi). Sjukt spännande, och intressant hur påtagligt det är att högerblocket inte alls jobbar lika djupgående med dessa frågor.Veckans bästa seminarium stod Unicef för. Det handlade om barn som lever gömda i Sverige, och bristen på rättigheter hos ensamkommande, gömda barn. Husni Hassan och Fahed Abdulkadir, som nyligen fått asyl i Sverige, berättade om sina erfarenheter, Alexandra Pascalidou var moderator och representanter från Moderaterna, Socialdemokraterna och Feministiskt initativ var där. Samt Emma Schönberg som är barnrättsjurist och Rokibath Alssane som jobbar på Fryshuset. Det var så starkt, tungt och viktigt att höra killarnas berättelser och intressant att sedan höra politikernas syn på det.

Heja Katerin Mendez från Fi: ”Vi tror på öppna gränser. Vi får inte glömma att Sverige är ett av världens rikaste länder, det handlar bara om omstrukturering av pengarna.” Ett exempel på detta påstående är till exempel att ett jasplan (som försvaret har) kostar mer än alla Sveriges kvinnojourer. Alltså: pengarna finns, det handlar bara om att lägga dem på vettiga saker.Sedan lyssnade vi på en livesändning av Tankesmedjan. Alltså dessa personer <3Grön Ungdom bjöd på glass, hurra! På kvällen var vi på ca världens roligaste fest, som Normaldemokraterna och Utopia anordnade. ”Bianca, titta hit!”
De bjöd på alkohol och vi dansade som dårar.Alltså älsklingar.

Antagligen topp tre bästa fester den här sommaren. Stort jäkla tack till arrangörerna! Tiffany Kronlöf sjöng (till vänster är en teckenspråkstolk). QUEEN. På Så många ställen började alla tokdansa, förstås.Fangirlar lite bara.

Translation: Thursday in Visby and the politician week. We listened to seminars about LGBTQ-politics and one about children who are living in hiding, awaiting asylum. In the evening, we went to a fantastic party and danced our butts off.