Och så blev det lördag på Way Out West, dvs den allra sista dagen. Jag pussade Felix hejdå och åkte till festivalområdet med min filmare Siri.

Där spelade vi in vårt sista webbtv-avsnitt! Jag fick komma in i köket och se vad artisterna får för mat under festivalen. Jag ser ut såhär i hela klippet:

:-D

Se avsnittet nedan eller på Metro.se.

Efteråt spelade vi in några snuttar om jämställd festival, men minneskortet kraschade så det blev aldrig något av det </3. När det började katastrofregna satt jag kvar i pressrummet, drack chokladoatly och redigerade bilder. Och rätt var det var så hade jag jobbat färdigt!

Då tittade jag på Amason och Patti Smith. Båda var amazeballs.

Sprang in i Alex, Andrea och Sara. De äger.

Mina bilder var i Metrotidningen :)

Sedan åkte jag till hotellet för att byta om och lämna min dator och kamera. Jag var festlig och pepp och glad!

Jag var tillbaka på festivalområdet lagom till att First Aid Kit skulle spela. Första gången jag såg dem var 2009 när de var förband till Markus Krunegård, och nu avslutade de liksom hela festivalen.

Så sabla bra var det. Jag stod med armarna runt Felix och satte på/krängde av mig regnjackan var och varannan minut, eftersom vädret hade beslutsångest.

När konserten var slut öste regnet ner och alla tryckte sig mot utgången samtidigt. Felix och jag promenerade längs med våta Göteborgsgator med fingrar skrynkliga av regn. Stannade till på 7-eleven och köpte popcorn, hjälpte en halvdäckad kille att komma upp från trottoaren.

NG hade avslutningsfest på vårt hotell men vi vände i dörren. Gick i stället in på vårt rum, tappade upp vatten i badkaret och klev i. Popcorn och skumbad är en otippat bra kombination.

Och så var den festivalen slutt!

WAY OUT WEST DAY 1.
WAY OUT WEST DAY 2.
WEBB TV EPISODE 1 AND 2.
WEBB TV EPISODE 3 AND 4.

Translation: Last day of Way Out West. Recorded our last tv-episode, listened to Amason, Patti Smith and First Aid Kit. The festival ended with pouring rain, a bath tub and a bag of popcorn.

Fredagen på WOW började såklart med frukost på hotellet. Jag brukar alltid ta ett varv innan jag börjar lassa på mat, för att se vad som finns på de olika stationerna och hur en kan kombinera dem (japp jag är självutnämnt frukostproffs). Att hälla upp smoothien i en skål och toppa med müsli är ett fiffigt sätt,  eller att uppgradera havregrynsgröten med havremjölk och jordnötssmör från vegankylen. Varsågod för tips. Den här morgonen blev det gröt med soyghurt, granola och banan, kaffe, frukt samt äggröra på surdegsbröd med picklad gurka och soltorkade tomater. Nom nom nom.

Sedan hängde jag på hotellrummet halva dagen. Redigerade Street style-bilder, bloggade, pillade mig i naveln och plattade håret. Mot eftermiddagen mötte jag upp Siri för att intervjua Galantis på Naturhistoriska museet. En (full? påtänd? excentrisk?) kille tyckte att det var absolut nödvändigt att vi skulle titta på blåvalen så då kutade vi efter honom in i kulvertarna. Han kröp ihop som en liten boll och sa ”nu får jag plats i valens aorta” och berättade att det var så många som brukade ha sex inuti valen så att museet varit tvungen att stänga igen den.

Sedan sprang jag till festivalområdet, öppnade strupen och svepte en öl. Jennifer fick agera Street style-objekt. Mycket stilig.

Träffade bästa Hedvig,

och dessa gulliga och glittriga.

Vi halvlyssnade på Tyler the Creator på avstånd. Bäst var när han tog av sig tröjan.

Här berättas det om en stel Nöjesguidenfest där ett vipbord hade placerats mitt i lokalen så att alla vanliga gäster hade tvingats dansa och dricka sin öl bredvid dem och känna sig som lite sämre människor. Jag lyssnar ivrigt.

Blev glad när Hanna berättade att de hade hetsdansat för att göra uppror.

Festivaler är inte min topp tre bästa saker i världen. Jag får lite panik på alla människor, på alla viljor (jag måste kissa/jag måste äta/jag vill dricka öl/jag vill dansa till Kygo), på att stå upp en hel dag och att se band som jag aldrig ens hört talas om. Men det finns glimtar då jag känner total njutning. Detta var nog en sån glimt.

Efter att jag intervjuat Noonie Bao så hängde jag lite med Freja, William och Ebba. 

Daniel hade tydligen köpt på sig en mindre dryckeskyl.

Sedan vi Lauryn Hill.  Hon var chefig och arg och såklart jäkligt grym.

Efter att jag druckit öl med Johanna, Alice, Felix och Sam (och Hanna en liten stund!) och pratat om diverse ragg och boyfriends så tog vi bussen till Bananpiren för att se Urban Cone och Jonathan Johansson.

Vi åt hamburgare med pulled oumph, stampade i golvet och kippade efter andan. Här är en bild som jag skickade till Sara för att förklara hur lång kö det var. Spelningarna var hur som helst meget meget bra men sen blev jag återigen pangtrött. Vid tretiden tog vi vagnen in mot stadskärnan igen. Jag somnade mot Felix axel och så var den fredagen slutt.

WAY OUT WEST DAY 1.

Translation: Friday on the Way Out West festival. I did a couple of interviews, drank beer and listened to Lauryn Hill, Urban Cone and Jonathan Johansson. 

Nu sitter jag på tåget tillbaka till Stockholm efter en helg i Göteborg. Är så himla pepp på att komma hem, äta pasta med pesto och titta på film, för att i morgon ta tag i roliga jobbgrejor. Fixa klart ateljén, jobba med ett illustrationsuppdrag och hänga runt i ett somrigt Stockholm.

Nåväl. Jag tänkte att vi tar en titt på hur min första festivaldag såg ut:

I torsdags morse drömde jag oroliga drömmar på tåget till Göteborg – nervös och förväntansfull på samma gång. Efter att vi lastat av våra saker på hotellet och gjort lite research så begav vi oss till festivalområdet. Här är vi som var utsända för Metros räkning: Gustav Gräll, jag, Maria Forsström, Rickard Lindholm, Viktor Ander och Siri Amram. Hej hej.

Jag och Siri klämde av en intervju med Kindness precis när grindarna till WOW hade öppnats. Att göra webb-tv som reporter var något helt nytt för mig. När jag fick förfrågan i början av sommaren sa jag ja, trots att hela kroppen skrek – i helvete heller, det är för läskigt! Jag tackade ja för att jag försöker utmana mig själv. Hela sommaren har jag drabbats av en nervositet som kommit krypande då och då, men jag är så glad att jag gjorde det här. Jag vet att det har gjort mig till en lite mer modig person.

Sedan fotade jag Street style. Knäppte exempelvis av en bild på Frida,

och på Hedvig.

Småsprang sedan till pressområdet för att redigera bilderna, renskriva texterna och ladda upp dem på Metros hemsida. Svettades i kapp med andra journalister och fotografer som knattrade på tangenterna, trummade med fingrarna i borden, hetsdrack Oatly och försökte hålla sig till deadline. Här är Street style-bilderna som jag tog under dagen.

Efter att jag och Siri lekt lekar med Little Jinder så var jag färdiginspelad för dagen! Jag sprang in i Johanna och Alice vilket gjorde mig så-ÅÅ glad. Älskar hur kaxiga, intelligenta och festliga de är.

Vi stod och lyssnade på… Ja vad var det nu… Just det, The War on Drugs… Vilka är det ens?… Zzzzzz…. Kan vi inte bara gå och dricka öl?

Träffade Daniel också! Hurra!

Och så var det äntligen öldags. Här är min stiliga pojkvän, som skickar peppande sms i stil med ”Fan va grym du va! Skön och säker!” när jag är nervös inför att spela in webb-tv.

Daniel var där också. Sicken stjärna.

Sedan fotade jag lite mer för Metros räkning, och fångade exempelvis Sara på bild. Älskar att springa in i henne. Då går mitt ansikte från :-) till :-D .

– Hej Jorp!
– Hej Florp!

Rasmus kom och gjorde oss sällskap. Han är pianist och spelar med typ aaaalla. Just den här dagen var det Maja Francis och Veronica Maggio, och dagen efter skulle han iväg till Arvika och Malmöfestivalen och spela med Mapei och Jonathan Johansson. Japp jag skryter nu, men ni får leva med det. Är ju så stolt över att ha en så talangfull, ödmjuk och varm vän.

Felix. Fyfan vad glad jag är att han spontanköpte en biljett till WOW.

Det började mörkna och vi styrde stegen mot Bananpiren. Eller ja, tryckte oss fram mot entrén tillsammans med 30.000 andra festivalbesökare. Bara att ta djupa andetag.

För att se Maja Francis, som gästades av Veronica Maggio! Men alltså Majas röst, holy heaven! Hon är en sån jäkla stjärna. Och scenografin var så sjukt fin. Och pianisten ägde :))) En pangbra spelning.

Efteråt var jag så trött att jag inte visste var jag skulle ta vägen, så då tog jag och Felix bussen till hotellet. Och så var det med den första dagen på Way Out West! Dödsfint att träffa och krama så många av er också. Ni är så coola, smarta och fina!

Translation: My first day on Way Out West. Mostly work (television and Street style for Metro.se) but also some beer and music. Maja Francis was a goddess.