Dagen efter bröllopet hade Danas släktingar bjudit in till frukost i trädgården. De kom och tog beställningar och sedan fick vi snällt sitta och vänta tills de delade ut en frukosttallrik till var och en. Så bra grej. Det fanns pain au chocolat. Och pannkakor med lönnsirap (Elver kunde knappt bärga sig, så taggad var han på dem). Nygift och glad! Två nyvakna. Vi åt scrambled eggs, tabbouhleh, melon och pannkakor. Efter frukost åkte vi till stranden. Vi var ett megastort gäng. Hittade en knäpp men vacker manet, och doppade tårna i havet. På kvällen var ljuset föör vackert.Inte så pjåkigt att ha ett sådant här träd utanför fönstret, eller hur? Larry har en dödsfin folkabuss som han köpte som ung.  Vi bestämde oss för att äta upp resterna från bröllopet och hängde ute i trädgården till sent på kvällen. Luke höll ställningarna.Två coola. Dana och Cinda. Lillfamiljen: pappa, Eloise och Jo. Sedan blev det matdags! Vi hade en så himla trevlig kväll. Elver blev jättesömnig och jag bäddade till honom bredvid bordet där vi satt. Det måste ju vara det bästa med att vara liten: att kunna somna till ljudet av de vuxnas prat. Efter att jag hade ätit upp somnade jag också bredvid honom = höjden av gos.

Translation: The day after the wedding. We ate a great breakfast, went to the beach and had left overs for dinner. 

Bilder från dagen då vi var på visning av Söderlägenheten. Juli 2013.

Jag sa ju att jag skulle berätta om varför jag var i tingsrätten häromdagen.

I juli 2013 fick vi meddelat av vÃ¥r dÃ¥varande hyresvärd att vi inte kunde bo kvar i lägenheten pÃ¥ Gärdet. DÃ¥ satte vi in en ny annons pÃ¥ blocket i stil med ”hej vi söker lägenhet” och fick svar frÃ¥n en kvinna (i fortsättningen kallad A) samma dag. Hon sa att hon hade en lägenhet pÃ¥ söder som vi kunde hyra i minst ett halvÃ¥r. Hurra! tänkte vi och Ã¥kte och tittade pÃ¥ den. Där ville vi bo!

A sa att det var några andra som också var intresserade men att hon skulle höra av sig om vem hon hade valt som hyresgäst. Några dagar senare ringde hon oss och sa att vi fick hyra lägenheten. Vi blev så glada. Hon föreslog att vi skulle mötas upp på banken för att legitimera oss för varandra, skriva hyreskontrakt och föra över en deposition på två månadshyror (16 000 kr). Sagt och gjort. Vi skrev ett kontrakt, fick ta en titt på varandras ID-kort och förde sedan över pengarna.

”Jag mÃ¥ste bara fÃ¥ ett godkännande frÃ¥n bostadsrättsföreningens styrelse, men om de mot förmodan skulle neka er sÃ¥ för jag tillbaka depositionen direkt till er”, sa hon. De kommande veckorna hade vi nästan daglig kontakt och hon sa att styrelsen var lÃ¥ngsam, men att hon ocksÃ¥ lÃ¥g pÃ¥ dem för att fÃ¥ besked. 1,5 vecka innan utflytt ringde hon och sa ”tyvärr, Felix blev inte godkänd av styrelsen”. Vi fattade ingenting, varför blev jag godkänd men inte han? Felix försökte fÃ¥ klarhet med A i telefon medan jag lÃ¥g och grät pÃ¥ sängen i panik för att vi skulle behöva hitta en ny bostad pÃ¥ bara tio dagar. ”Jag för självklart över depositionen till er direkt”, sa A.

Men pengarna kom inte. Det gick en vecka, tvÃ¥ veckor, en mÃ¥nad, en och en halv mÃ¥nad. VÃ¥ra konton började bli tomma, men hela tiden lyssnade vi pÃ¥ A:s bortförklaringar. ”PÃ¥ mitt konto stÃ¥r det att pengarna är överförda, ni borde ha dem efter nÃ¥gra bankdagar”. ”Jag gÃ¥r till banken pÃ¥ fredag och kollar, det här är sÃ¥ konstigt”. A verkade inte vara en ljugande person. Hon hade kunnat vara vÃ¥r mamma – eller vilken medelÃ¥lders kvinna som helst. Det var sÃ¥ det kändes.

Vi flyttade tillfälligt in i en lägenhet i Enskede. Till slut ringde jag henne och sa ”om det krÃ¥nglar sÃ¥ mycket med banken sÃ¥ kan väl vi ses sÃ¥ att jag fÃ¥r kontanter? Vi behöver verkligen vÃ¥ra pengar”. Hon gick med pÃ¥ det och hon föreslog att vi skulle ses utanför en bank vid Odenplan klockan 16. En bank som hade kontantuttag.

Jag Ã¥kte dit men insÃ¥g ganska snart att det var nÃ¥got konstigt med det hela. Banken hade stängt – och den hade dessutom inget kontantuttag. Hur hade A inte inte kollat upp det? Dessutom var hon inte pÃ¥ plats. Jag ringde upp henne och hon svarade ”oj Flora, jag har glömt, jag sitter i ett möte just nu sÃ¥ jag fÃ¥r ringa upp dig”. DÃ¥ blev jag jävligt arg och fräste ”vi behöver vÃ¥ra pengar nu, om inte du kommer med dem sÃ¥ gÃ¥r vi till en advokat!”. A svarade ”jag ringer upp dig om en timme”.

Det var inte förrän dÃ¥ som jag började misstänka pÃ¥ allvar att hon hade lurat oss. Jag ringde styrelseordförande i bostadsrättsföreningen pÃ¥ Söder och berättade vad som hänt. Styrelseordförande svarade ”Ã¥h din stackare, ni är inte de första personerna som har rÃ¥kat ut för det här. Ett par sade till och med upp sin lägenhet i Göteborg och Ã¥kte hit med ett flyttlass, men när de kom fram fanns det ingen bostad att flytta in i. A fÃ¥r absolut inte hyra ut lägenheten, den är lämnad till Kronofogden”. Panik.

Jag ringde och handledde med polisen, frÃ¥gade vad de tyckte att jag skulle göra. De föreslog att jag skulle försöka fÃ¥ pengarna tillbaka först men sen anmäla henne. SÃ¥ jag sms:ade A och skrev ”jag vet hur det ligger till, jag har pratat med styrelsen. Om inte vi fÃ¥r vÃ¥ra pengar i morgon sÃ¥ gÃ¥r jag till polisen”. Sagt och gjort. Dagen därpÃ¥ var jag pissnervös och ringde dit min pappa sÃ¥ att han skulle kunna vara med när A kom med pengarna. Sexton tusen kronor i kontanter Ã¥terlämnades till mig den kvällen. Jag höll upp dem med skakig hand mot gatulyktorna för att se om de var äkta eller ej. Det var dem. Vi fick alltsÃ¥ tillbaka vÃ¥ra pengar tvÃ¥ mÃ¥nader efter att vi fört över dem till henne.

Så. Jag anmälde henne efteråt. Och i onsdags var jag kallad som målsägande och fick berätta min historia, för att sedan lyssna på hennes. Det var nervöst, men det gick bra. Tydligen har hon hyrt ut falska lägenheter i Idre till en jäkla massa människor också, så hon är anklagad för grovt bedrägeri. Det här har varit ett sätt för henne att förhala pengar för att kunna betala av en stor skuld.

Tänk på det här när ni ska hyra lägenheter i andra hand. Kontakta styrelsen och fråga dem om allt går rätt till, innan ni för över en deposition. Vi hade tur som fick tillbaka våra pengar, men många fick det inte. Vi har haft jättelyckade bostadsaffärer genom Blocket, men det gäller att vara vaksam. Även fast en person känns pålitlig kan det vara precis tvärt om.

Felix har lånat min analoga kamera det senaste halvåret. De två första tog han när vi var på Moderna museet. De fyra sista är från Hertha Hillfons otroliga hus. Hertha var min låtsaspappas faster och hennes skulpturer är helt fantastiska. Många av dem har precis sålts genom Stockholms auktionsverk. De gör sig så himla bra på svartvit film.

Translation: Analog photos by Felix. Two pictures from Moderna museet and four pictures of Hertha Hillfon’s works. She was my stepfathers aunt, and her sculptures are just marvelous.