Häng med på min Londonsöndag!

Det var den tredje maj och May Day-firande i Harrow. Vi begav oss upp för kullen för att spana in spektaklet.

På torget tittade vi på The Morris Dancers som enligt Jo är det mest engelska en kan se. De hoppade runt med käppar och bjällror och såg ganska larviga ut, men det var samtidigt rätt fint att se medelålders män göra rörelser som är normativt kvinnliga. Och så lyssnade vi på ett storband som spelade Färger i en vind. Fick rysningar.

Min lillebror Sander låg och sov, tätt tryckt mot sin mamma.

Och jag höll lillan i handen.

Vid lunchtid gick vi till crêperiet. Jag drack ginger beer till maten.

Sedan köpte vi brownies och åt dem på stående fot.

Medan Eloise gick upp och ner för trapporna = hennes favoritsysselsättning

*Smyger tyst som en mus*

Sedan tittade vi på en utställning. Kolla fina fjärilar!

Efteråt gick vi ner för kullen. Till huset längst till höger skulle vi.

Finaste lilla familjen!

Vips var klockan 18 och jag mötte upp dessa gulliga! Sara är i London för att ha sin praktik (hon pluggar grafisk design på Berghs) och Johan var där för att hälsa på. De hade anlänt samma dag!

Vi gick till Honest Burgers.

Och åt detta gudomliga.

Plus rödkål- och äppelslaw och lökringar!

Och gurkdrinkar.

Så himla mysiga ärom.

När vi hade ätit upp var det fortfarande ljust ute.

Vi promenerade till Redchurch Street.

Hit. Till The Owl & Pussycat.

Där köpte vi öl och vin och hängde på innergården. Älskar innergårdar så så så mycket. Men å andra sidan, vem gör inte det.

Nästa stopp var Ace Hotel. Där köpte mitt sällskap whiskey sours.

Så glad att vi hann träffas litegrann innan jag skulle åka till Sverige igen.

Vi var såklart tvungna att ta bilder i fotoautomaten.

<3!

Sedan hoppade vi på bussen som uppenbarligen gick JÄTTEFORT om vi ska tolka Johans min.

Längst fram på den övre våningen satt vi såklart. Och det var den fina söndagen!

Translation: The 3rd of May I was still in London. My family and I watched the Morris Dancers in Harrow and had crêpes for lunch. 6 pm, I met Sara and Johan at Honest Burgers to eat sloppy chips and have cucumber cocktails. Then we had wine and whiskey sours at The Owl & The Pussycat and Ace Hotel. 

I söndags vaknade jag upp hemma hos Jaana, Emma och Filip. Vi kröp upp i bäddsoffan, telefonhängde och delade med oss av våra bästa Instagramknep i säkert en timme, skrattade okontrollerat som en gör när en är bakis och sippade på våra koppar kaffe. Såhär ser det ut på Jaanas skrivbord. Fint ju.

Tre queens på väggen.

Innan vi skulle byta miljö (men inte typ av häng) knäppte Filip av några bilder på mig och Jaana.

Älskar dem. Älskar hur nyvakna, skitiga och plufsiga vi är och hur de liksom lyser av ömhet.

Sedan gick vi ut i förmiddagsdiset.

Vårt mål var Husk, som är ett café i Limehouse där alla sitter och knattrar på sina datorer och dricker kaffe i sakta mak.

Jag åt curry och mackor till frukost. M-hm.

Emma bar den bästa tröjan.

Vi var där i flera timmar och degade. Cafédeg är ju i en klass för sig.

Sedan fick jag helt plötsligt lust att skriva. Det händer ganska sällan för mig, jag skriver oftast i min ensamhet när jag verkligen har avsatt tid för det, men den här gången kunde jag alltså inte hålla fingrarna borta från tangentbordet.

Och så åt vi varsin Brownie. Och inte vilken brownie som helst, utan det var DEN. GODASTE. BROWNIEN. I. MANNAMINNE. Vi frustade högt vid varje tugga.

Sedan åkte jag hem till Harrow och lagade den här favvorätten till min lilla Londonfamilj. Sallad på linser, halloumi, ugnsrostad fänkål och sötpotatis. Så djävulskt gott, ni måste prova!

Translation: Hang over Sunday in Limehouse, East London. We hung out at Husk all day, lazy and happy, and had the best brownie ever.

Alltså kan vi bara prata om hur fint det är på Counter Albion på 45 Redchurch Street här i London?

Med takfönster och neonrör.

Tegelväggar och asfina stolar.

Och bord som får pulsen att stiga <333

Plus så jäkla god mat. På morgnarna (detta var en vardag, jag är osäker på hur det är på helgerna) erbjuder de frukost för 5 pund (70 kr). Du får fylla en skål med den yoghurt du vill ha och sedan toppa den med alla nötter, fröer, bär och frukter du kan tänka dig.

Dessutom får du toast med valfritt nötssmör (jag tog mandelssmör) och scrambled eggs.

Nästan lite för bra för att vara sant :’). När jag tog de här bilderna var det ett par som frÃ¥gade mig om jag var matfotograf. Jag skakade pÃ¥ huvudet och sa I’m a blogger, vilket fick mina kinder att blossa. Sedan kände jag att fan, jag är stolt över mitt jobb, sÃ¥ dÃ¥ skröt jag lite om mig själv och sa att jag bloggar för Metro, som ju är en tidning som de har i London ocksÃ¥. De frÃ¥gade om jag eventuellt skulle vara intresserad av att fota maten pÃ¥ deras restaurang, nÃ¥gon hipp korvmoj (aaalltsÃ¥!), men jag var tvungen att tacka nej eftersom jag Ã¥ker hem i morgon </3.

Det här fiket är perfekt att jobba eller plugga ifrån. Snabbt wifi, många sittplatser och skön stämning. Och ljust! Ibland kan det faktiskt bli lite väl ljust (jag fick byta plats fyra gånger för att inte bli bländad av solen från takfönstret), men det är ju ett lyxproblem.

På eftermiddagen fyllde jag på energireserven med mintchoklad och latte på mandelmjölk.

Bilderna knäppte jag av någon gång vid sjutiden när jag var den enda som satt kvar. Jag tror jag satt där i fem timmar och bloggade, jobbade och skrev. Self-control är min räddning när det kommer till att koncentrera mig. Det är en app som gör att en spärrar vissa hemsidor (i mitt fall mailen, bloggen, Bloglovin och Facebook) i X antal minuter. Jag brukar sätta timern på 30 minuter i taget och sedan skriver jag så mycket jag bara kan förmå mig.

Fina böcker har de också.

Lunchen verkade likna frukostkonceptet: en salladsbuffé där du får fylla tallriken med så mycket mat som får plats. Inte så pjåkigt tycker jag.

Lova att ni går dit om ni har vägarna förbi London!

Translation: I’m in love with Counter Albion on 45 Redchurch Street, London.