En förbannat tråkig sak är att komma hem från en tur i Nevadaöknen (liksom drömlocation för en fotografering) och inse att jag haft helt fel vitbalans på kameran. INTE OK. De här bilderna var helt blå, kalla och konstiga men med lite pill i photoshop kanske jag ändå har uppnått ett någorlunda okej resultat. Vilda västern-färger är faktiskt ganska fint det med.

Danas föräldrar bor i Kalifornien, men precis vid gränsen till Nevada. En timmes bilresa, och så befann vi oss i Nevadaöknen. Wow.

Vi vandrade upp på den högsta toppen vi kunde hitta och häpnades av utsikten. Alla bar hatt pga mycket stark sol.

Tog lite romantiska bilder,

och drömde om att tälta där någon gång.

Hej Dana!

Hej Felix!

Hej jag själv! Här har jag det bra, som ni kan se.

* Just married *

Vi fotograferade.

Tog selfies.

Och tittade på naturskatter, så som det här kraniet.

Samt förträngde valresultatet i Sverige samma dag. </3

Jag måste dit igen. Nevadaöknen är en fantastisk plats.

Translation: A trip to Nevada desert. Love that place.

På lördagen vaknade vi bakfulla men glada i östra London.

Vi gjorde oss i ordning för att möta upp Aida och Ebba på brunch.

Hit skulle vi! Cafe 338 på Bethnal Green rd.

Vegotallrik med halloumi, hashbrowns, äggröra, pannkakor, lönnsirap och frukt <3

Jaana. Favvotjej.

Efteråt var vi mätta och glada för att vi hade sluppit köa. Strax efter att vi kommit till Cafe 338 hade det nämligen stockat sig med människor utanför som också var brunchsugna. Ha!

Vi tog bussen till Broadway market i Hackney.

Där tittade vi på smarrig mat (men var för mätta för att köpa något </3)

och provade vintagekläder.

Jaana, Filip och Felix. För fina.

Sedan promenerade vi genom London Fields.

<3

I Dalston köpte vi smoothies som matchade våra kläder.

Grön till mig, rosa till Jaana!

Jaana och jag har känt varandra sedan jag var typ fyra och hon sex. Våra familjer var i samma naturklubb (alltså, så briljant grej egentligen, vi åkte ut till olika naturreservat och paddlade och hade oss) och bodde i närheten av varandra. På den tiden tyckte hon att jag var störig som alltid ville leka med henne och de äldre barnen.

På låg- och mellanstadiet gick Jaana i klassen över, men sedan fick vi blandade klasser (2-3:a, 3-4:a, osv) och då hängde vi mycket. Vi spelade fantasyrollspel i hennes sovrum och gick in totalt i karaktärerna, klädde ut oss och sov över, hon med en gosedjurspanda i famnen och en mellan knäna. Jaana har varit feminist så länge jag kan minnas och när vi var små – och då menar jag jättesmå – sa vår fröken ”vi kan inte ha gröna namnlappar till pojkarna och rosa till flickorna, för då blir Jaana arg”. Ni fattar ju. Jaana äger. Så glad att jag har henne.

Gudars vad glad jag är över den här bloggen. Att jag kommer hem från en resa och hittar så många fina och kloka kommentarer. Att ni blir fler och fler som läser. Att ni är så himla peppande. Tack för det. Tack så himla mycket. Det är med ett jäkligt varmt hjärta som jag nu tänker dela med mig av vår första Londondag. Så här såg den ut:

Vi kom till London på torsdagskvällen och vaknade upp i Jos hus på fredagen. De hade gjort en födelsedagstårta till mig eftersom att jag fyllde 20 i september! <3

Nu tänker ni: Vad gjorde de i London? Vem är Jo? Jag fattar ingenting? Men då ska jag förklara: Min pappa är ihop med en engelsk kvinna som heter Jo (uttalas Joe, kort för Joanna). Just nu bor de i London där hon jobbar och där han är pappaledig med deras dotter Eloise. Därför åkte jag och Felix och hälsade på.

Efter frukost tog vi tunnelbanan till S:t Pauls. Gick förbi katedralen som är apfin.

Över bron.

Med Felix, pappa och Eloise i vagnen.

Vi skulle nämligen till Tate Modern, men eftersom att magarna kurrade så åkte vi raka vägen upp till restaurangen. Felix beställde en Mondrianöl.

<3

Cuteness overload.

Efter maten gick vi ner till turbinhallen. Eloise lärde sig gå för någon månad sedan så hon är helt sjövild, så här passade det ju mycket bra att springa runt som en dåre.

Lillasyster och pojkvän. Mmm vilken fin syn.

Sedan tittade vi på konsten.

Robert Mapplethorpes fotografi av Patti Smith.

Konstkille.

Louise Bourgeois.

Sedan vinkade vi hejdå till pappa och Eloise och tog tunnelbanan till Liverpool Street för att promenera runt på Brick Lane.

Gick förbi den här killen. Nej vänta ett tag, det kan lika gärna vara en tjej, eller något annat för den delen! Ungefär så resonerar jag varje gång någon kallar en sagofigur eller ett djur för ”han” (vilket händer nio av tio gånger, lovar). Ett ganska tydligt tecken på att vi lever i ett patriarkat där mannen är normen. Har ni också tänkt på det?

Det blev mörkt snabbt och vi började bli hungriga (och griniga), så vi gick till Story Deli på Bethnal Green Road 123. Dit måste ni faktiskt gå om ni gillar pizza och är i London. Restaurangen var liten och låg gömd, och det var alldeles lugnt trots att det var ganska mycket folk där inne. Pizzabottnarna är frasiga och alla ingredienser är ekologiska (och goda!).

Gullig pojkvän som lät mig fota trots att vi båda var griniga och sura. När vi ätit upp (och surat klart) mötte vi upp Jaana för att dricka öl. Hon bor i London och pluggar konst på Central Saint Martins nu för tiden.

Vi satte oss på The Loveshake och fick sällskap av Ebba, Aida och Filip.

Drack öl och hade så himla trevligt, dansade en stund på Ace Hotel och åkte sedan hem till Jaana och Filip för att slagga på deras bäddsoffa, med ett pit stop på en nattöppen kiosk där jag åt den äckligaste vegoburgaren i mitt liv (friterat mjöl typ). Och det var den första Londondagen!

Translation: My dad, his girlfriend and their daughter lives in London, so on Thursday, Felix and I went there. We visited Tate modern and had dinner at Story Deli (soooo good pizzas), drank some beers with Jaana, Filip, Ebba and Aida, went dancing on Ace Hotel and fell asleep on Filip’s and Jaana’s sofa bed.