På söndagen klädde vi på oss,och åt frukost på vandrarhemmet. Sedan gick vi på en promenad i det deppigaste vädret någonsin.Men jag var ju med mina favoritmänniskor så det var ju bra! Elver hade på sig sina nya svetsarglasögon hela helgen och kände sig så himla cool. Världens bästa födelsedagspresent. Vi gick ner till havet, kastade lite sten och plockade videung och sedan gick vi hem till Viggo och Linda för att laga lunch. Kort därefter packade vi in oss i bilen och började köra hem till Stockholm igen. Dana och Froste missade sin buss så vi körde en detour till Göteborg där de skulle ta tåget. Nio timmar senare rullade vi in i Stockholm, sanslöst lättade. Bilfärden var nämligen förfärlig, med dåligt väglag, piskande snöslask och knappt någon sikt. Mamma började gråta mitt på motorvägen någonstans i tjottahejti och jag sa ”Mamma, gråt inte, då ser du inte vägen. Ta djupa andetag”. Och så satt vi där, andades djupt, blev omkörda av galningar och trodde att vi skulle dö. Det gjorde vi inte.

Som tur var.

Translation: Our last day in Lysekil, we took a walk to the sea in the terrible weather. With great company, though!

Dags för treårskalas! Elvers mormor hade gjort en fantastisk Bananer i pyjamas-tårta. Förra året såg tårtan ut såhär.Linda hade bakat hur mycket som helst. En av presenterna Elver fick var dessa skyddsglasögon som ingick i en snickarlåda, som han fick av Oscar (till höger) och Johanna.  De lämnade inte huvudet på hela helgen.  Här är jag och min tre månader gamla brorson Mio. Han är så himla mysig. Om Froste försvinner från ett kalas så är det inte svårt att lista ut vart han befinner sig: vid legot och duplot. 26 år gammal men som ett litet barn när det kommer till att bygga ihop plastklossar. Mio. Finaste lilla killen. Hej! På kvällen åt vi burfiskade havskräftor med mjukt bröd och aioli. Heaven. Elver somnade i sin pappas knä. Det såg så skönt ut.

Translation: Elver’s birthday party and crayfish dinner.

Sista morgonen i Hälsingland såg ut såhär. Detta är för övrigt min skrivbordsbakgrund på datorn just nu, mår så bra av att se den.

Gullig fot som stack fram under täcket. Det var ju rätt kallt i huset så vi sov med långkalsonger och strumpor på.

Typisk Flora och Felix-frukost.

Sedan var det dags för oss att börja packa ihop.

Jag var ganska sjuk och därmed väldigt trött.

På balkongen sken solen genom humleblomstern.

Och det var den skitmysiga helgen på landstället! Vill åka tillbaka snart igen.

Translation: Our last morning in Hälsingland. Breakfast in bed and sunshine on the balcony.