I onsdags mötte jag upp Carro och Sofia. Jag och Carro har hängt lite i Stockholm tidigare (det var hon som fotade mig och Sara om ni minns), så när hon och hennes gf bestämde att de skulle tillbringa några veckor i SF så ville vi såklart ses.

Vi tog Bart (tunnelbanan) till Oakland, som ligger en halvtimme utanför San Francisco. En grannstad alltså, som många anser är *det nya* eftersom priserna har pressats så oerhört i SF.

Det var äntligen sol igen, efter oändliga dagar av spöregn.

Vi gick runt och pekade och flinade åt USA-klyschan.

Hittade en thrift shop.

Men köpte ingenting.

Men inne i en annan liten butik i Temescal så köpte jag en pangfin kjol. Ska visa er någon dag här framöver.

När Sofia sa ”om inte jag fÃ¥r mat snart sÃ¥ kommer jag bli otrevlig” sÃ¥ gick vi till ett veganskt lunchställe.

Och åt detta halvgoda.

Alltså dessa två!!! Så jävla bra personer. 

Sedan tittade vi på fina bokomslag,

Och braiga citat. ”Att förvärva vanan att läsa är att skapa en tillflyktsort för sig själv frÃ¥n nästan allt elände i livet.”

Denna är bra också.

Temescal är verkligen tokmysigt med en massa smÃ¥ personliga butiker och…

…en barbershop! Sofia var sÃ¥ jävla bossig när hon blev klippt samtidigt som hon sippade pÃ¥ sin whiskey.

Hejhej.

Nyklippta och klara så gick vi till en bar som såg ut som tagen ur någon gammal amerikansk film. Eller typ Twin Peaks. Kingfish heter den.

Där drack vi öl och åt kopiösa mängder nypoppade popcorn. Gratis obs.

Och så pratade vi intensivt om vad som påverkat oss mest när vi växte upp, ångest, hur en bäst hanterar vänskapsrelationer på distans och hur skam ibland kan äta upp en.

En så jävla fin dag var det.

Translation: Caroline, Sofia and I went to Oakland over the day to stroll around, have lunch in Temescal, get a haircut (Sofia) and drink beer in a Twin Peaks-looking bar that provided free popcorn. 

I onsdags morse mötte jag upp Dana och cyklade till Sunset. Denna pärla alltså. Jag orkar inte ens tänka på att vi skiljs åt om nio dagar. NIO dagar! Vad hände med tre månader? Jag längtar såklart hem på många sätt men samtidigt blir jag så jävla jävla ledsen över att behöva lämna en plats som jag precis har börjat lära känna.

Vi Ã¥t frukost pÃ¥ Judahlicious. Personalen vet vad jag heter nu :’) Först Ã¥t vi acai bowl med extra jordnötssmör,

och sedan bovetepannkakor med banan och lönnsirap. Gott som ni förstår.

Sen delade vi på en kanna te på Andytown. De har så fin keramik där.

Vi satt och jobbade (jag) och läste (hon) i en timme, innan vi cyklade hemåt igen.

Då slog jag in julklappar i hundmönstrat papper.

Och vid lunchtid befann jag mig plötsligt i Oakland!

Jag såg ut såhär. Pinsamt svensk i helsvart.

Iklädd skor från Dr Martens, jeans och halsduk från Dr Denim, jacka från Monki och hatt från Mango.

Jag har en triljard bilder att visa er från vår pangfina Oaklanddag, men det får ni se en annan dag i stället, för idag ska jag och Froste åka på en cykeltur och alltså såxjzzshzxmn,a<ansazxjkaFAN jag får så ont i magen av att snart behöva lämna detta. Tre månader är ingen-ting. Kom ihåg det om ni någon gång tvekar inför att resa bort ett slag. Efter en tandkrämstub är det dags att åka hem igen.

Puss från Flora

I år firar jag jul med Danas (amerikanska) familj vilket betyder att det är den 25:e då festligheterna framförallt kickar igång. Jag kommer väl börja gråta vilken minut som helst för det är fan en konstig känsla att vara ifrån min familj och pojkvän på julafton, men jag tänker tvångskrama Froste hela julhelgen och tröstäta lussebullar utan uppehåll.

Så! God jäkla jul. Det ÄR okej att gråta på julafton. Och att bli osams. Och att bli besviken. Men försök vara lite extra fina mot varandra och se till att kramas asmycket.

Och till er som inte firar jul: Hoppas ni får det asfint i ledigheterna. Puss från yours truly.

Translation: Merry friggin x-mas.