Hej kompisar. Det här är inte vilken dag som helst, utan dagen då jag åker till London! Jag ska vara där i två-tre veckor och hänga med min pappa + hans flickvän Jo + min lillasyster Eloise + ETT TILL SYSKON SOM FÖDS VILKEN DAG SOM HELST. Förutom att jag ska agera nanny till Eloise så kommer jag hänga runt på olika caféer för att jobba och skriva, och såklart umgås med en bunt anglofiler till kompisar.

Såhär ser min packning ut dårå.

Den innehåller exempelvis ett par vita Dr Martens, en ny klänning i Stig Lindberg-tyg från Jumperfabriken och cheerleadingkjol från Beyond Retro.

Och böcker till alla långa undergroundresor.

Plus mitt bästa schampoo och balsam från Kevin Murphy. Det är lilapigmenterat vilket gör att en blondin som jag inte får gult hår. Hurra!

Bloggar såklart på som vanligt från London. Hörs snart! <3

Translation: I’m off to London to hang out with my family and say hi to my new sibling that will be born any day now. 

Just nu känns skrivandet lätt och roligt. Jag hakar fast vid den känslan krampaktigt och skriver så mycket jag bara kan, för jag vet att för eller senare stjälper det över. Då kommer kritikern i mig fram och då kommer jag tycka att allt är pinsamt och klyschigt och banalt. Det är ju så det är. Ena sekunden härligt, andra sekunden förjävligt.

Men jag har märkt att skrivarglädjen uppstår när jag får vara ensam. Därför funkar det väldigt bra för mig att åka till Hälsingland för att skriva. Jag sitter ner vid köksbordet och lyssnar på brummandet från värmepannan, dricker te och knattrar på tangenterna.

Pausar då och då för att ta en promenad eller lägga in fler träklabbar i vedspisen. Fortsätter tills det mörknar och avbryter när det passar mig, och inte när det passar någon annan.

Vanligtvis börjar jag morgnarna med att kolla bloggen eller scrolla igenom instagram, men inte när jag är på landet. Då läser jag böcker i lugn och ro medan jag äter frukost (quinoagröt med havremjölk, banan, russin och sesamfrön). Läsandet gör också att jag kommer in i en viss stämning och att språket liksom börjar puttra i mig. Då blir det lättare att börja skriva efter frukost.

Vi får se hur det går med det här. Om jag lyckas ro det i land eller om det blir något som får ligga och trycka i byrålådan. Men jag är så glad att det finns skrivarkurser som är CSN-berättigade, som möjliggör att jag kan lägga så mycket tid på det här. Och jag är så glad att jag kan fly Stockholm ibland.

Translation: Right now, writing feels easy and fun. I try to hold on to that feeling as long as possible, because sooner or later I wont be able to read my text without blushing. That’s the way it is.

Igår morse gick jag upp tidigt för ett frukostmöte på Broms, som ligger på Karlavägen 76.

Som vanligt är det svårt att skilja på vad som är umgänge och vad som är jobb när jag är med Frida, eftersom vi varvar businessnack med skvaller, men vi förberedde oss i alla fall inför ett annat möte som vi skulle på.

Och åt frukost såklart.

Exempelvis en triljard sådana här fruktsallader.

Det är lite pricey där, buffén kostar 145 kr, men det är ett jäkligt fint ställe att hänga på.

Dagen till ära invigde jag min nya skrivbok som jag fått i present av Marbré.  Älskar den såå mycket. Handmarmorerad och miljövänlig!

De hade ett Louise Bourgeois-broderi på väggen!!!! Dör vad fint.

Jag har kommit in i en kaféperiod verkar det som. Kontoret känns lite väl murrigt just nu så jag tar alla chanser jag kan få att sitta i ljusa miljöer med en kopp kaffe och jobba. Helst i sällskap med Frida dårå.

Som vanligt hittar ni alla mina Stockholmstips i kategorin Floras Stockholm.

Translation: Breakfast meeting with my colleague and friend Frida at Broms.