Svinmysig fredag med skrivdejt på Il Caffe med Zara och sedan tacomiddag och rödvin hemma hos mig. Hon blev publicerad i Expressen idag! Läs artikeln här.
Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
07.30. Min p-dator piper och jag tar tempen på mig själv i munnen för att den ska kunna räkna ut om jag är fertil eller inte. Pearly håller fortfarande på att lära sig min menscykel, men när den har gjort det lovar jag att skriva en review om detta (förhoppningsvis) smarta och hormonfria preventivmedel. Så länge kan ni läsa vad Hej Blekk har skrivit om p-datorn.
Just det! Jag har hängt upp en ljusslinga i taket för att de mörka morgnarna ska kännas lite mer mänskliga och kvällarna lite mysigare. Mitt bästa inredningstips såhär i vintertider.
08.00. Frulledags. Det får bli avokadomackor med flingsalt, yoghurt med müsli och banan, ett kokt ägg och ett aptråkigt glas vatten i brist på annat.
08.30. Felix går till jobbet och jag sätter mig vid matbordet för att blogga om min lilljul och skriva upp viktiga saker i min 2015-kalender. Den peppen alltså, att fylla helt tomma sidor med bläck! Tänk att en sammanställning av siffrorna 2, 0, 1 och 5 kan frammana så mycket framtidsoptimism.
10.20. Jag har en tid hos hudläkaren och får Roaccutan utskrivet. Men hörni, efter att jag har läst alla era kommentarer (140 stycken!! Ni är underbara!) så tror jag att jag avvaktar lite. Ja, det är onekligen en effektiv behandling, men den känns lite väl drastisk eftersom jag faktiskt inte har SÅ mycket acne. Jag ska ringa hudläkaren idag och be om krämen Acnatac (efter tips från er, merci!) så får vi se om det hjälper. Om inte, så får jag kanske tänka om angående Roaccutan. Bilden ovan är förresten Johannas!
11.30. Går till kontoret i Gamla stan och jobbar en stund. Exempelvis så svarar jag på mejl och skriver blogginlägg.
12.30. Sedan går jag den korta biten till Grillska huset som tillhör Stockholms stadsmission.
Där har jag nämligen lunchdejt med Johanna! Vi pratar om julen och killar och mat och musik och har det väldigt fint ihop. <3
14.20. Sedan visar jag henne mitt kontor.
14.30-18.15. Jag sitter på kontoret och jobbar med en text till en antologi om sex. Det är svinroligt men supersvårt att skriva om det allra heligaste. Ni kaaanske får läsa slutresultatet i framtiden!
18.40. Dags för bokklubbsträff! Vår tredje bok närmare bestämt. Maria och Hanna är pepp.
Alexandra poppar en flaska bubbel, hurra!
Sedan sätter vi igång med att prata om boken. Här är Sarko.
Och Andrea i fin hatt.
Not that kind of girl av Lena Dunham får 3,5 av 5 möjliga i genomsnittligt bokklubbsbetyg. Sammanfattningsvis kan jag säga att boken är lättläst, fylld av igenkänningsfaktorer, har ett roligt Lena Dunham-typiskt språk som ofta är spot on, tar upp ämnen som i många sammanhang är tabu (sexuella övergrepp, tvångssyndrom och sjukdomen endrometrios), bjuder på fina scener, roliga karaktärer och viktiga funderingar och kan vara upplyftande och peppande för många som läser den.
Samtidigt är boken bristfällig när det kommer till inkludering och det finns ett kapitel som handlar om ätstörningar som vi alla reagerade väldigt starkt på, det är triggande och bara helt fel. Why Lena, why? Boken är skriven i essäform och vissa delar känns mindre intressanta medan andra verkligen är medryckande (jag älskar till exempel att läsa om kapitlet om hennes jobb). Jag hade hoppats på att Lena Dunham skulle tänja MER på gränserna, men kanske handlar det om att Sverige ligger ett snäpp före USA när det kommer till många kontroversiella frågor. Alla i vår bokklubb är inbitna feminister och därför känns inte Dunhams resonemang så banbrytande (tvärtom ibland), men jag kan förstå att hon är en inspirationskälla till väldigt många.
Translation: My monday. Amongst other things: lunch with Johanna, work and book club where we talked about Not that kind of girl by Lena Dunham. We gave it 3,5 stars of 5 possible. Translate the post here.
Igår var det dags igen! Min familj är ju utspridd över hela himla jordklotet men nu efter nyår har några av dem samlats här i Stockholm. Dags för lilljul med andra ord.
Vi samlades hemma hos mamma och Calle vid tvåtiden och började förbereda. Deras nya bokhylla är för övrigt helt perf tycker jag. Vitlaserad furuplywood i kuber från golv till tak. Platsbygd och designad av min morbror Buster Delin, som även är husets arkitekt.
Elver, som är min brorson, hade slagit sig ner för att läsa en sida eller två om brandbilar. Gulliga unge.
Vi dukade fram maten på köksön.
Och Felix och jag grät blod över att inte ha ett så här fint och stort kök.
Ser ni någon likhet?
Det är nämligen så att Jo (som är pappas tjej) har en mamma som är helt sjukt bra på att sticka. Hon erbjöd sig att göra en tröja till mig, och då skickade jag en bild på Felix favorittröja som hans farmor har gjort. Den blå alltså. Och så har Shelagh stickat en likadan till mig, fast i röda nyanser! Huuur fin? Och lite cute att kunna parmatcha också, det får ni väl ändå hålla med om.
Åter till dagens festligheter.
Mio var finklädd i fluga.
Mammas arbetsrum är lite som en djungel, vilket ju passar en trädgårdsdesigner.
Uma låg och latade sig i sin tron hela kvällen.
Så fint att se min storebror Viggo igen!
Sedan kom mormor också.
Dags för mat! Hurra! Det fanns asiatisk coleslaw, rotfrukter i ugn, tzatziki, avokadosallad och dödsgoda zucchinibiffar med parmesanost. Plus en massa kött som fick mig att känna såhär. Men det är verkligen fint när ens familj anstränger sig för att laga festlig och god mat till oss vegetarianer.
Stor familj! Jag är så tacksam över att mamma och pappa är så bra kompisar trots att de skilde sig när jag var sju, och att vi alla kan fira jul tillsammans. Det är verkligen en ynnest. Men vi saknade Froste och Dana som bor i USA.
Vi smällde christmas crackers som pappa och Jo hade tagit med från London, därav kungakronan (som legat inuti smällkaramellen). Här är pappsen och farmor, med jultröjan på.
Mio beundrade granen.
Mormor och Felix. <3
Jo, min lillasyster Eloise och pappa.
Hähä ändå lite roligt att Eloise är faster till Mio.
Sedan blidde det dags för paketöppning. Jag fick så fina saker att det inte är klokt, känner mig bortskämd och glad. Vill ni se dem?
Efteråt skulle förstås Elver bygga ihop sitt julklappslego. Pappa Viggo fick hjälpa till.
Avslutar årets sista julinlägg med ostbrickan från himlen och en ärtig bild på min mormor.
Translation: Yesterday, I celebrated christmas with my family (since some of them normally live on the Swedish Westcoast and in London). It was such a cozy evening in mum’s and Calle’s beautiful house with great food, great company and great christmas presents. So happy to have them all under the same roof, even though we missed Froste and Dana who live in the US.