Flora Wiström

Förra helgen hade jag och Felix varit ihop i prick 4 Ã¥r och det ville vi fira ordentligt. SÃ¥ vi bokade en natt pÃ¥ Yasuragi, som är ett japanskt spa (och min första arbetsplats dessutom – jag jobbade i frukostrestaurangen när jag var tretton).

Vi anlände kl 16 på söndagen, drog på oss våra badkläder och begav oss till tvagningsrummet. Där tvättade vi oss enligt japansk sed: sittandes på små pallar, hällandes varmvatten över oss själva ur träbyttor. Sedan simmade vi i poolen (okej, jag simmade typ två längder sedan var jag uttråkad), hängde i de varma utomhusbassängerna, badade bastu (och kallbadade!) och låg och läste.

Klockan 20 hade vi bord i Tokyo, som är den mindre lyxiga restaurangen (den andra heter Teppanyaki). Och maten var faktiskt inget vidare – varken fiskrätterna som felix Ã¥t eller mina vegetariska rätter. Men cavan var god :). Vi satt nära intill varandra och pratade öppet och ärligt om vÃ¥rt förhÃ¥llande. Är sÃ¥ glad för att vi pratar om det som skaver, att vi hela tiden jobbar pÃ¥ att förbättra vÃ¥r tvÃ¥samhet.

Morgonen därpå hasade vi fram i våra tofflor till frukostbuffén. Prisa gudarna vad god den var, och mycket lyxigare än jag minns den. Jag åt exempelvis smoothie, chiapudding, färsk frukt, rostade grönsaker på rågbröd och äggröra.

Felix åt sin smoothie med sked och med müsli på toppen. Geni.

Och så läste vi tidningen i lugn och ro.

Sedan badade vi lite mer. Den här gången jäste vi i ångbastun och simmade fler längder i bassängen. Och klockan 12 checkade vi ut!

Men alltså, Yasuragi är lite överskattat. Det är en härlig miljö och det är såklart skönt att ligga och bubbla i varma källor under bar himmel, men jag och Felix kände oss nöjda väldigt fort. Jag hade målat upp vistelsen framför mig som en total avslappningsretreat, men riktigt så var det inte. Vi kanske helt enkelt är för rastlösa?  Men jag är såklart jätteglad för det här dygnet då vi verkligen fick ägna oss åt varandra helhjärtat, men nästa gång lägger vi nog pengarna på något annat i stället. Så att ni vet.

Glad helg mina fina! <3

Translation: To celebrate our 4th anniversary, Felix and I went to the Japanese spa Yasuragi, outside of Stockholm. 

I en liten lägenhet är det inte ultimat att ha en klädställning som står och tar upp en massa golvplats, så istället bestämde jag mig för en bättre lösning: en klädställning som hänger från taket. På så vis har vi gott om plats för skor och väskor undertill.

Tillvägagångssättet är megaenkelt. Såhär gör du:

Material:
Kopparrör. Jag köpte mitt hos Clas Ohlson för typ 400 kr. Det är 2 meter så jag använde bara halva.
Stålvajer
Vajerlås
Två skruvkrokar

Verktyg:
Slagborrmaskin och plugg (Eller vanlig borrmaskin beroende på vad du har för tak. Vi har betong.)
MÃ¥ttband
BÃ¥gfil (om du behöver sÃ¥ga isär röret – ibland kan de göra det Ã¥t dig i butiken)
Penna
Ej på bild: hammare och avbitartång

1. Såga isär kopparöret till önskad längd.
2. Markera i taket med en penna var krokarna ska sitta. Avståndet mellan krokarna ska vara minst 10 cm kortare än längden på röret så att röret ligger stadigt i vajern.
3. Borra två hål i taket. Banka in pluggen och skruva in skruvkrokarna.
4. Mät hur långt ner du vill att röret ska hänga. Om det är 50 cm ska varje bit stålvajer vara ca 100 cm, eftersom den är dubbel.
5. Fäst stålvajern i sig själv med ett vajerlås (se bilden här ovan till vänster). Gör detta på båda bitar stålvajer.
6. Häng upp stålvajeröglorna och trä i kopparröret. 

Klart!

Tycker ni om det? 

Mer inredning:

Att inreda en liten lägenhet #1 – allmänna tankar
Att inreda en liten lägenhet #2 – hyllor i taket
Att inreda en liten lägenhet #3 – köket
Att inreda en liten lägenhet #4 – färgkoordinerad bokhylla
Att inreda en liten lägenhet #5 – sideboard och hexagonhyllor
Att inreda en liten lägenhet #6 – säng som soffa

Translation: I figured that a hanging clothing rack would be best suitable for our small apartment, so I made this out of a copper pipe and a wire. Do you like it?

Att vara i tretton- och fjortonårsåldern var ett enda stort experiment. Jag rotade fram kläder ur utklädningslådan, bar nitarmband och vintageklänningar, hade långt hår kort hår brunt hår blont hår, ritade och skrev. Pratade högt och väjde för gliringar i skolkorridoren. Klampade runt i Dr Martens och försökte att inte ta illa upp när moppekillarna pekade på min högmidjade kjol, spottade snussaft och frågade om jag var gravid.

Det var under den här perioden som min blogg kickades igång ordentligt. Jag älskade hur mina bloggläsare alltid peppade mig till att våga klä mig som jag ville, våga skriva, våga rita. Att inte vara rädd för att experimentera. Fan vad tacksam jag är för det.

Paulina, Ebba, Josefin, Anna, Tess och Flora. Vi hängde jämt. Här tyckte vi att det vore en bra idé att ha gräddkrig. Det hade vi förstås rätt i.

Såhär såg mitt sovrum ut hos pappa. Jag hade precis bytt ut alla mörka, vinröda textilier till det här ljusa. Symaskinen stoltserade på skrivbordet.

Det var också nu vi började dricka. Vi drack häxblandning och hängde vid Trollsjön. Grillade. Dansade. Tältade och vinglade runt i skogen och gjorde allt för att verka nyktra när våra föräldrar tittade till oss.

Minns inte vad jag hade gjort här, men jag hade antagligen fyllehånglat med någon jag inte borde ha fyllehånglat med.

Jag var ett indiekid utan att förstÃ¥ det själv – sÃ¥ totalt omedveten om klichéer. Och jag var sÃ¥ förbannat stolt över mina 150 läsare om dagen.

Esmeralda introducerade mig till Södermalm och det var som att äntra en ny värld. Så annorlunda från Orminge centrum och Nacka forum. Vi drack silverte på Café String (varmvatten blandat med mjölk, eftersom vi inte hade råd med te) i timmar, provade kläder på Beyond Retro och lapade vårsol i Vitabergsparken.

Hanna var den första personen som jag lärde känna via bloggen. Och den person som tog med mig pÃ¥ mitt första bloggevent :’)

Sedan anordnade vi en bloggträff på Djurgården. Vi var 11-12 stycken som satt i gräset, åt torra cupcakes (det var tvåtusenåttas bloggtrend om ni minns) och bekantade oss med varandra. Så gulligt I die.

Jag hade en novellserie på bloggen i femton delar där jag skrev om en tjej och en kille (nej förlåt en FLICKA och en POJKE) som träffades på bussen. Som sagt: jag hade ingen som helst koll på vad en kliché var för något, och det är det som gör Bussbekymmer så sabla cute. Jag var tretton år, kämpade med tempus och tyckte att blyga pojkar som skrev poesi var det vackraste som fanns.

Tess och jag reste till Gotland flera somrar i rad. Där åkte vi moppe och hängde med killar på stranden och tog bilder på varandra i solnedgången. Vi hade så himla roligt, Tess och jag.

Sedan åkte jag till mitt landställe och raggade upp en kille. Alltså på allvar så klev jag fram till honom, gav honom mitt nummer och sa att han skulle ringa mig. Och det gjorde han. Han var mogen, glad och så olik alla andra killar på min högstadieskola och vi hamnade såklart i hans säng.

Och när han inte hörde av sig på EN DAG skrev jag den här melodramatiska texten på bloggen. Gud. Vill bara krama om mig själv. Jag ville så jäkla gärna bli kär men när vi skildes åt efter en vecka ihop så försvann alla sådana känslor ur kroppen, som vatten som rinner ur ett badkar.

Sedan fyllde jag fjorton! Och blev överraskad av mina bästisar <3

Viggo och jag bråkade mycket när vi bodde ihop men när han flyttade till Västkusten (där han bor än idag) blev vi kompisar på riktigt. Bästa, bästa Viggo.

Och så hade jag min första dejt med My! Henne känner ni ju igen :)

Kunde typ inte tänka på något annat än kläder.

SÃ¥ kaxig niondeklassare <3333

Och jag och Paulina var helt oskiljaktiga <3

Avslutar med den här videon på mig i 2008-frisyren.

Här har jag skrivit om när jag var tretton.  

Translation: About being thirteen-fourteen years old and trying to find myself.