Jag borrar ner ansiktet i din päls och drar in den välbekanta doften. Trygghetslukten. Och jag gråter. Jag gråter tills du är lika våt som om det skulle ha regnat. Mamma säger jag kom på mig själv med att säga ’Boris, matte kommer snart’ när jag gick ut för att promenera. Nu kommer jag dammsuga bort hans sista hårtussar från golvet och sedan kommer jag aldrig göra det igen.
Nu ligger du på terrassen och är stel som om du vore uppstoppad, men ditt ansikte ser mjukt och vilsamt ut. Jag kliar dig på baken sådär som du gillade, smeker dina teddybjörnsmjuka öron och viskar snälla Boris vakna, snälla kom tillbaka. Du är kall, men när jag sticker in handen under din arm så känner jag värmen från bröstet. Fortfarande har kroppen inte kylts ner helt och hållet. Det känns som att du ska gläfsa till när som helst, att du ska titta på mig med dina stora bruna ögon med den där blicken som säger allt kommer bli bra. Men det gör du inte.
Och jag tänker på alla gånger som vi syskon bråkat om vem som ska gå ut med dig och vem som ska duscha dig när du är lerig. Jag minns de gånger då jag har sagt jag vill inte ha någon jäkla hund! och alla de gånger då jag har tagit korta, slarviga promenader för att jag inte har orkat. Nu sitter jag på knä bredvid dig och gråter ner i din gråsvarta päls och kan inte förstå att du är här men ändå inte här.
Jag tänker på skilsmässan och hur du blev en av oss barn, hur du flyttade mellan matte och husse varannan vecka precis som vi. Och när jag var ledsen kom du och gnydde och buffade på mig med huvudet och jag borrade in ansiktet i din päls. Du ville liksom alltid trösta, du visste när vi var ledsna. Och jag tänker på hur du brukade hoppa upp i min famn och lägga framtassarna på mina axlar som om vi skulle dansa. Hur du brukade sitta i bakluckan av bilen och flåsa mig i örat, hur din andedräkt luktade räkost men du såg så himla glad ut. Hur du älskade att smita. Att para dig och få fjorton valpar. Att ligga under matbordet medan vi åt. Att alltid vara där vi var.
Du blev 14 år. 98 hundår. Hoppas att du får det fint i hundhimlen Botte och att du får äta leverpastej hela dagarna och para dig jättemycket. Vi saknar dig så.
Translation: Our dog Boris died yesterday. It’s so incredibly sad.
Vi gick in i växthuset i Botaniska trädgården. Där fanns bland annat bananer!
