Glad måndag! Vad crisp det är ute idag. Jag kom precis från poddstudion och nu sitter jag på Sixten & Frans och jobbar till sorlet av lunchande mänskor. Kajsa kom precis hit och pluggar skadeståndsrätt mittemot mig. Perrrfekt med en juristkompis som kan styra upp mitt liv i framtiden.
Nu hoppar vi tillbaka i tiden i äkta blogganda.
En morgon förra veckan gick jag ut i ett soligt september för att promenera med Maja och Rebecca.
Vi vinkade hejdå till fåglarna.
Och gick ner till vattnet.
Vi hade viktiga saker att dissikera, och vad är inte bättre än att göra detta på en morgonpromme?
Jag älskar verkligen att gå längs med Kunsholms strand. Men det vet ni ju vid det här laget.
Rebbe ♥
Hej hej lilla hundtanten.
Sen gick jag över Barnhusbron och hemåt.
För att städa och jobba. Dessa blad behövde förevigas. Så fina.
Bims bok Det kändes lugnt när mina känslor dog fick hedersplatsen. Jag läste boken i ett svep på väg hem från Göteborg och satt och skakade efteråt. Var tvungen att anstränga mig för att få ner luft i lungorna. Allt var så himla relaterbart, i tiden, on point. Älskade speciellt hamsterserien. Jag ska visa lite:
”Någon skickade mig julkort. Det var inte du.”
”Kan vi ta det långsamt? Typ som en fransk film?”
”Nyp dig i armen när någonting inom dig säger att du inte kan, och nyp någon annan i armen när hen säger att du inte kan.”
”När din spegel får psykos och skriker fula, elaka saker till dig. Keep calm and smash it. Du är hundra miljoner dollar. Alltid.”
Läs den. Nu.
Translation: A morning walk with Rebecca and Maja, and a book that I love. Det kändes lugnt när mina känslor dog by Bim Eriksson.
