På flygresan hem från Barcelona läste jag Sandra Beijers andra roman: Allt som blir kvar. Jag älskar att läsa böcker på det där sättet, liksom äta dem i en enda tugga.

Matilda har blivit dumpad av Oliver. Det är rötmånad. Råttorna är stora som katter, det snöar trots sommarhetta och äpplena möglar i väskan.

Bästa vännen Miron ger Matilda trettio dagar att komma över Oliver, och dessa trettio dagar ska tillbringas vid Mirons sida. De ska uppleva så stora kickar att inga tankar på Oliver får plats. Det är MDMA och slagsmål med gardinstänger, det är att stå i tågtunnlar och vänta in tunnelbanan som kommer rusande, det är att springa rakt ut bland bilarna på Vallhallavägen. Matilda, Miron och så Simon. Simon är en kick i sig själv, han slår an någonting hos alla när han slickar sig runt i folks urringningar och dröjer kvar med handen lite extra länge på låret.

Allt som blir kvar är en berättelse om att bilda en enhet med sina vänner och tillsammans glänsa starkare än alla andra. Det är en mörk historia om att ta sig genom ett uppbrott genom att bedöva allt annat  – men hur vet man om det hjälper eller om det i stället får en att sluta känna något alls?

Jag gillar hur Sandra låter sina karaktärer fucka upp gång på gång och hur man inte riktigt kan lita på någon, inte ens huvudkaraktären. Hur de här unga vuxna inte har någon självdistans utan beter sig jävligt och självcentrerat – precis så som det är. Framförallt tycker jag om den apokalyptiska känsla som ligger som ett bakgrundsmuller hela boken igenom. Världen håller ju på att gå under. Frågan är om Matilda kommer låta det ske eller inte.

Läs!

För tre år sedan började jag plugga kreativt skrivande. Jag var 18 år, hade precis slutat gymnasiet och längtade bort från hemtentor och akademiska skrivuppgifter. Så jag började skriva något annat. Små fragment och scener som jag sedan sammanfogade i ett längre dokument.

Jag fortsatte plugga skrivande i två år till. Jag skrev dikter, teaterscener och noveller, men återkom hela tiden till vad jag kallade ”mitt projekt”. Alla andra ord för att beskriva det där worddokumentet kändes läskiga och så långt borta.

Jag har suttit och skrivit i Hälsingland, i instängda klassrum, på en hotellterass i Spanien, i värmen framför brasan i fjällstugan, om nätterna i London och otaliga timmar på caféer i Stockholm. Jag har strukit och omformulerat och låtit andra läsa. Jag har kämpat och hatat och älskat mitt projekt.

Nej, inte projekt. Nu säger jag det:

Min roman. Min bok.

I sensomras, när jag återigen var i Hälsingland för att skriva (denna gång i sällskap av Yrsa och Jaana), spände de ögonen i mig och sa: Flora, ditt manus är klart nu. Skicka in det. Då hade jag jobbat med boken i drygt två år.

Att skriva en roman är inte lätt. Det kräver så mycket disciplin, fokus och engagemang. Och lust. Men jag hade gjort det. Jag hade fucking gjort det.

Så i september 2015 skickade jag in en tjock manusbibba till ett gäng olika förlag. Jag bloggade lite kryptiskt om det då. Det var en helt overklig känsla. Jag kände mig lättad men också så jävla jävla nervös. Tänk om jag lagt flera år på något som inte skulle antas?

Men några veckor senare fick jag beskedet. Ett mail som började med en massa komplimanger för min text och sedan detta:

Mitt manus hade blivit antaget av Bonnier Carlsen. Herrejävlar!!!!!!!! Jag föll ihop på golvet och glömde bort att andas. Alltså det var hyperventilation for real. Frida tog en bild på den pöl jag var:

Allt bara snurrade.

De senaste månaderna har jag varit på förlagsmöten och nu är allt underskrivet och klart och iiiihhhh!!!

Min debutroman kommer finnas i bokhandeln i september 2016. Det är en skönlitterär historia för unga vuxna. Jag har jobbat så sabla hårt med det här manuset och det ska bli så overkligt fint att få dela den här berättelsen med er.

Är så lycklig över detta så NI FÖRSTÅR INTE. Berättar såklart mer snart! Måste bara dricka lite bubbel först!! OH LORDY LORD!!!!!!!!!!!!!!! Min bok!!!

Translation: These last two years I’ve been working on a novel. Last week I signed the contract with one of Sweden’s biggest publishing houses, Bonnier Carlsen. It’s a young adult novel that will be released in Swedish this fall. I’m so happy!!!! I fucking did it!!! I wrote a book!