Alla hjärtans dag idag! Så vad passar inte bättre än att titta på massa tjejer i ett hus?

Vad är det här för gott då? Jo! Veganska amerikanska pannkakor som Sara, Andrea och Louise trollat fram till frukost.

Den känslan – att vakna klockan 11 för att ens kompis hoppar upp i sängen som en ivrig hund och frågar ”hur sätter jag på spisen” och hur den andra kompisen ligger bredvid och försöker förklara på ett helt obegripligt, sömndrucket sätt.

Här är ovan nämnda hund.

Tycker att det är en så gosig grej att äta frukost med kompisar. Samtalen är lite trevande och tröga, för alla är halvvakna, men det är okej, man får sitta tyst och sörpla (sry vissa ogillar när man sörplar men jag tycker att det är mysigt) sitt kaffe och planera dagen.

Eller planera och planera förresten. Efter frukost trängde vi ihop oss som sillar i soffan.

Och läste. Denna bild är faktiskt inte stage:ad även om man kan tro det.

Men innan lunch gick vi ut. Jag var bakis och skittrött och trodde verkligen inte att jag skulle kunna ta mig upp ur soffan, men de släpade mig ut ur dörren.

Yrsa.

Christina.

Fyrtio minuter in i skogen.

Tills vi kom till sjömanskyrkogården, som är gravplatser i en glänta i skogen. Bara sådär.

Detta är så sorgligt. Hens familj vet inget om när hen dog eller vart hen ligger nu.

När vi kom hem var jag så hungrig att jag behövde sätta mig ner med chipspåsen i knät. Men sedan tjoffade vi ihop korv med bröd deluxe. Vi hade Louises veganska aioli, avokado, rostad lök, senap, ketchup, sweet baby rays och pebre på.

Sen sattes det igång med middagsförberedelserna. Planen var att göra vegansk palak paneer, som alltså går ut på att göra ”ost” av sojamjölk som man sedan lägger ned i en spenatryta.

Andrea hejade på genom att sitta på köksbänken.

Jag fick det stora sminkuppdraget för sånt är kul. Sminkade fyra av fem kompisar med contouring, highlighter, ögonskuggor och hela baletten. Så mysigt att få ta i deras ansikten och se vilka färger som passar på dem etcetera.

Det var skrevig stämning.

Sen serverades det eftermiddagsdrink på övervåningen! Hepp hepp!

Sara hade gjort en variant med rosépeppar, grapefrukt, bubbel och gin. Queen of cocktails är hon.

Majsigt litet sällskap va.

Chrissy, such a beaut.

Vi lekte rygg mot rygg, vilket går ut på att två personer ställer sig med ryggen mot varandra (i det här fallet Sara och Yrsa), och så ska de övriga i samtalet säga frågor. ”Vem är slarvigast?”, ”Vem kommer lättast?”, ”Vem har mest prestationsångest?”. Och sedan ska Sara och Yrsa peka på antingen sig själva, eller peka rakt framför sig (vilket symboliserar den andra – för den personen får ju inte se peket). Om Sara och Yrsa båda pekar på samma person så får vi andra dricka, men om de tycker olika så får de dricka. Så bra lek faktiskt.

Vi hade ivriga åskådare.

Yrsa, alltid i färd med att massera någons fot eller klia någon i håret.

Och så bar vi ner ljusstakarna till köket.

Där Sara skar av sig fingertoppen medan hon hackade vårlök! Så jävla dramatiskt och hemskt, blodet rann och hon skrek ring en ambulans! Men sedan lade vi förband på det lelle fingret och hon fick sitta vid matbordet såhär:

♥

Middag! Vi hade väl visserligen förlorat matlusten lite grann (Louise och Yrsa var liksom tvungna att sätta sig i vardagsrummet för att inte få svindel av allt blod), men det var gott i alla fall. ”Osten” föll tyvärr isär men det blev ett göttit gojs av allt i stället.

Morgonen därpå hade vi träningsvärk efter all dans :’)

Vi gjorde chia och rostade rågbröd mmmm gott va.

En morgongosig Ante varsågoda. Det får avsluta detta blogginlägg! Puss puss puss BCB jag är så glad att ni finns.

I fredags efter jobbet så tutade Sara utanför min port. Vi åkte och plockade upp Louise, och sedan körde vi i timmarna två på serpentinvägar för att komma till Yrsas landställe. Hon, Chrissy och Andrea välkomnade oss med dans på farstun och ett, av vedspisen och av dans, uppvärmt kök.

Sara gjorde drinkar till oss, för hon är alltid drinkansvarig. Gin, bubbelvatten, limejuice och basilika. Säkert sockerlag också nu när jag tänker efter. GOTT JA.

Och så lagade vi middag! Louise gjorde vegansk ailoi på kikärtsspad (blev så brutalt gott – Eric har gjort ett recept här) och så friterade vi avokado (skär avokadon i klyftor, vänd den i mjöl, sedan i kikärtsspad, sedan i ströbröd som du smaksatt med salt och chiliflakes – fritera sedan i olja på spisen tills avokadon fått en fin gyllenbrun färg).

Välkomna till bords.

Chrissy.

<3333333

Juste vi friterade även lök på samma vis som ovan! Och så gjorde Andrea pebre. Vi hade även bönröra, oliver, koriander och granatäppelkärnor. MMM YES.

Skål Saran.

Louise.

Jag fick kramar.

Och ännu fler kramar.

Viktigt att bekräfta varandra hörni.

Vips hade vi druckit upp en hel vinbox vilket kanske kommer märkas på allas röda läppar och tänder nedan. Jaja somliga behövde lite mer energi ut över det.

Det blev dans såklart. Det blir det ju alltid.

Efter ett tag blev det strumpbyxdans och trosdans för det blev ju så varmt.

En annan sak vi gjorde var att livesända på Instagram! Alltså FÖRLÅT för att vi skrek så mycket och hade på dundrande musik i bakgrunden, men var det någon av er som såg hur vi dansade till Markus Krunegård?

Jag rappade med till Fresh Prince of Bel Air. Med inlevelse of course.

– First class, yo this is bad. Drinking orange juice out of a champagne glass. Is this what the people of Bel-Air live like? Huh, this might be allright.

Kolla vad impade de blev!!!

Sen hade klockan plötsligt blivit tre (!?) och då var vi sömniga.

Så vi gosade lite i den här soffan innan vi släpade våra arma kroppar upp för trapporna och livesände lite till i pyjamas, tandkräm i mungiporna och ansikten glansiga av hudkräm.

Book Club Babes went to Yrsa’s summerhouse over the weekend. This was our first evening. We made wraps with fried avocado and danced for hours. 

Hej och välkommen till min lördag!

Jag vaknade upp bredvid det här gulliga örat.

Och gjorde restaurangig frukost. Toast med en side salad. Behöver mer side salads i mitt liv. Side salad. Side salad. Sköna ord att säga va.

Jag hade 100 sidor att läsa ur min bokklubbsbok och bestämde mig för att stanna kvar i sängen resten av dagen.

Isak tittade på Victors 5 seconds of fame i antikrundan.

Vad är i ropet? Glasögonen eller vasen han värderar??? Ingen vet.

Sen åt jag majs direkt ur burken.

Och klockan fem befann jag mig hemma hos Louise!

Hon hade gjord bahn mi till oss. HerreGUD vad goda. NOM –

NOM.

Det var så fint att se alla igen. Får så mycket pepp och kärlek och stöd av dem. Utan internet hade vi aldrig hänt :’)

Hoppsan.

Sen låg vi i en hög i vanlig ordning, fick rödvinständer och var tvungna att lägga två tröjor och ett överkast i blöt pga vinfläckar.

Sara tog de här bilderna på mig. Hallåeller.

Juste!!! Vi bokklubbade också. HUR kunde jag glömma.

Vi har läst De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Den fick 4,2 av 5 i medelbetyg. Alltså väldigt högt! Boken fick även augustpriset om någon undrar. Såhär skrev min fellow book club babe Alexandra om boken:

”En bok i tre sammanvävda delar berättade av tre olika personer som alla kommer i kontakt med ett manuskript vid namn De polyglotta älskarna. Ellinor, en något menlös kvinna från Skåne, träffar en man på en dejtingsajt och åker till Stockholm för att träffa honom. Max Lamas, en pretentiös och neurotisk författare, drömmer om att hitta sina drömmars kvinna – någon som talar lika många språk som han själv. Och Lucrezia, en italiensk arvtagerska, driver runt i sitt hus på den italienska landsbygden och tänker på sin nyligen avlidna mormor. Det handlar om ensamhet, litteratur, lust och svek.”

Sara skrev:

”polyglott betyder tydligen flerspråkig har jag googlat mig till och det känns som ett övergripande tema i boken det här med språk/intellekt/kulturellt kapital. att se ner på människor som inte läst samma sak som du och vilken maktfaktor språket är. hur enkelt det är att vara föraktfull inför dumhet/oinvigdhet/språkkunnighet och hur det för vissa människor (ok karaktärer då) rättfärdigar en sån ren och skär elakhet.”

De polyglotta älskarna är så oerhört skicklig berättarkonst, uppmanar alla som skriver eller är intresserade av skrivande att läsa denna! Hur briljant karaktärerna gestaltas utan att man egentligen får lära känna dem helt och hållet, och hur alla vägar korsas på ett eller annat sätt. Det är dessutom en helt utmärkt bokklubbsbok – vi kunde knappt sluta prata om den. Läs.