För några veckor sedan var vi fem personer som åkte till Saras familjs landställe i Småland. Helt sjukt lyxigt att så många av oss har landställen som vi kan åka till. Så glad för det.

Vi åkte bil dit. Handlade mat på Matdax, skreksjöng till Markus Krunegård, tog ett obligatoriskt lunchstopp på Max och kom fram till Sågis vid femtiden. Det här var känslan ↑.

Efter husesyn tog vi filtar och snacks i famnen och traskade upp på åkern.

Det var nämligen bara där som solen fortfarande sken. Och kvällssol i september vill man ju inte missa.

Jag fick poppa bubblet-ansvaret.

Den här idyllen ähhhh det kliar i mina ögon!!! ♥

Jag. Det syns inte här, men jag hade utslag över hela armarna efter att jag (med flit obs) rullat ner för en brant backe som var full av tistlar och brännässlor. Det är alltid värt det att få sig en go rull.

Ante.

Maria.

Sara.

Yrsa.

Och jag.

Vi blir en enda stor kötthög när vi umgås. Alltid fingrar i någons hår, naglar längs med någons arm, huvudet i någons knä.

Sen: tillbaka till huset.

Men först en liten cykeltur.

JC ni kan få köpa den här bilderna för dyra pengar.

Sara gjorde drinkar, och så lagade vi mat. Någon rev gurka, en annan formade biffar, en tredje skalade potatis, en fjärde vattnade ur auberginen och en femte skar upp rödbetor.

Det blev majsbiffar med ugnsrostade rotfrukter, tzatziki och eine kleine salat. Och massa koriander.

Vi lekte lekar också. Många.

Jag gick och lade mig i soffan efter en stund, var så trött och ville bara lyssna på de andras röster. Efter en stund kom Yrsa och knölade in sig bakom mig, och så kliade hon mig i håret i säkert en timme.

De andra var också trötta.

Och sen gick vi och lade oss i ett rum fullt av sängar och ingenting annat. Andrea berättade spökhistorier medan jag föll in och ur sömnen. Till slut reste jag mig upp på armbågarna och bad: Kan ni prata lite tystare, bara lite? Kändes precis som när jag hade pyjamasparty som liten kiddo.

Slut på Sågistorsdag. Vad fin den var.

Sara, Andrea, Maria, Yrsa and I went to Sara’s summer house in SmÃ¥land. We had prosecco in the afternoon sun and cooked dinner for hours.

I torsdags knallade vi ner i naturreservatet. Tjurpannan heter det. Åk hit någon gång om du får möjlighet.

Vi gick mellan ljung och en,

tills vi kom ner till havet.

Där slog vi läger, åt vår medhavda lunch och pratade om kärlek och om sorg.

Och sedan låg vi knäpptysta bredvid varandra i vad som kändes som flera timmar och plöjde bokklubbsboken. Det är sällan man umgås på det sättet, men det är så mysigt.

Ett gullo.

Vi fiskade krabbor också. Om man lockar de med en krossad mussla så kommer de fram från sina gömställen på bara någon minut. Här var två som idkade älskog OCH ville käka på samma gång. Livsnjutare. Vi hissade upp dem i luften men släppte tillbaka dem lika fort.

Yrsa stajlade. Väldigt viktigt att informera att hennes headstand var ännu bättre sekunden innan den här bilden togs.

Sen klappade vi klipporna hejdå och gick upp till huset.

Där dukade Sara på verandan och bjöd oss på gindrinkar med sockerlag, limejuice, mynta, gurka och bubbelvatten.

Semestrig grej.

Vi lekte lekar också.

Skål från två saltvattniga.

Tjejerna tyckte att jag såg ut som en äkta godsägarinna där jag satt i min gungstol. Kejrå.

Fy fackit vad jag gillar denna lilla hop av personer.

Sen blev det middagsdags!

Vi åt pasta med aubergine- och tomatsås. Gott.

Och så satt vi där länge och pratade exempelvis om våra första partners, inställningen till pengar, planerade inför bokklubbshösten och lyssnade på Markus Krunegård. Kvällen avslutades med tandborstningsdans till Håkan Hellström. Slut på torsdag! ♥

Thursday at my summer house, with Book Club Babes. Lunch by the ocean and dinner on the porch. 

I tisdags natt anlände bokklubben till Bohuslän! Det var bara att krypa till kojs och vakna upp till en solig onsdag.

Då åt vi frukke ute på gräsmattan. Efter en WOW-helg av regn och ännu mer regn så kändes det så himla lyrrigt.

Vi är en stor släkt som delar pÃ¥ det här stället, sÃ¥ pÃ¥ somrarna fÃ¥r varje familj vara här i tvÃ¥ veckor. Augustiveckorna är alltid de bästa tycker jag – dÃ¥ är det lite folk pÃ¥ klipporna, havet är ganska varmt och det brukar inte finnas sÃ¥ mÃ¥nga brännmaneter att simma in i.

När vi druckit kaffe sakta, sakta, och sedan handlat mat i Grebbestad, så promenerade vi ner till havet.

Vi hittade varma, flacka klippor att lägga oss på.

Och så fixade vi lunch. Tydligen krävs det fyra små apor för att grilla sexton korvar.

Andrea var korvgubbe.

Vi badade såklart.

Och låg och läste.

Å kramades.

Mot eftermiddagen drog molnen in över himlen och vi blev middagshungriga.

Vi gick upp till huset, där Sara svängde ihop drinkar som ett proffs. Hon är alltid drinkansvarig när vi hänger.

Sedan gjorde vi i ordning middagen.

Kolla vad fin den blev. Massa röror och smårätter, plus skaldjur till de som ville.

Yrsa, Louise, Andrea, jag och så Sara bakom kameran. ♥

Sedan blev det rödvin och alla livets powerballader. När mina ögonlock blev tunga hämtade jag täcke och kuddar, lade mig på golvet och halvsov till ljudet av deras skrålande sång. Så jäla mysigt att få vara fem år igen.

Translation: My family has a house on the Swedish west coast, and my book club joined me here for a couple of days.