Igår stod jag på flygplatsen i Nice och krånglade mig in på Free Airport Wifi när en notis på mobilen poppade upp. Det var ett mail från mamma med rubriken ”recension i dn!”
Jag tappade tröjan på det blanka golvet och handen flög upp till munnen, och My stod en bit bort och frågade ”vad är det som händer, vad är det som händer?”. Jag kunde inte svara henne för jag hade fullt upp med att andas. Sedan lutade hon hakan mot min axel när jag letade fram recensionen på DN.se. Mina händer var så skakiga då.
Att bli recenserad i Sveriges största tidning är ju allt man vill. Och samtidigt, om recensenten sågar boken kan det påverka försäljningen och den allmänna synen på boken väldigt mycket. Den nervositeten. Så när jag läste texten och insåg att ja, det är en bra recension, konstruktiv och bra, så kunde jag inte sluta flina.
Efteråt gick jag raka vägen till taxfreen och köpte en flaska gin.
”…Flora Wiström fokuserar på den närmast yrselframkallande förälskelsen genom att berätta det som händer runtom: hur Ester försummar sin bästa kompis, färgstarka Hanin – som för övrigt kanske är romanens mest levande karaktär, både i sin gestaltning och i sin natur – och hur allt blir fixerat och låst till Esters och Elis värld när Elis mamma blir svårt sjuk.”
”När det är som bäst skildrar hon det fula och brokiga, känslan av att vildvin har klättrat in under huden och slår mot de inre organen. I det språket vill man stanna.”
LÄS ÄVEN:
MIN FÖRSTA RECENSION (BIBLIOTEKSTJÄNST)
RECENSION I GÖTEBORGSPOSTEN & TIPS I DAGENS ETC
