IgÃ¥r stod jag på flygplatsen i Nice och krÃ¥nglade mig in pÃ¥ Free Airport Wifi när en notis pÃ¥ mobilen poppade upp. Det var ett mail frÃ¥n mamma med rubriken ”recension i dn!”
Jag tappade tröjan pÃ¥ det blanka golvet och handen flög upp till munnen, och My stod en bit bort och frÃ¥gade ”vad är det som händer, vad är det som händer?”. Jag kunde inte svara henne för jag hade fullt upp med att andas. Sedan lutade hon hakan mot min axel när jag letade fram recensionen pÃ¥ DN.se. Mina händer var sÃ¥ skakiga dÃ¥.
Att bli recenserad i Sveriges största tidning är ju allt man vill. Och samtidigt, om recensenten sågar boken kan det påverka försäljningen och den allmänna synen på boken väldigt mycket. Den nervositeten. Så när jag läste texten och insåg att ja, det är en bra recension, konstruktiv och bra, så kunde jag inte sluta flina.
Efteråt gick jag raka vägen till taxfreen och köpte en flaska gin.
”…Flora Wiström fokuserar pÃ¥ den närmast yrselframkallande förälskelsen genom att berätta det som händer runtom: hur Ester försummar sin bästa kompis, färgstarka Hanin â som för övrigt kanske är romanens mest levande karaktär, bÃ¥de i sin gestaltning och i sin natur â och hur allt blir fixerat och lÃ¥st till Esters och Elis värld när Elis mamma blir svÃ¥rt sjuk.”
”När det är som bäst skildrar hon det fula och brokiga, känslan av att vildvin har klättrat in under huden och slÃ¥r mot de inre organen. I det sprÃ¥ket vill man stanna.”
LÃS ÃVEN:
MIN FÃRSTA RECENSION (BIBLIOTEKSTJÃNST)
RECENSION I GÃTEBORGSPOSTEN & TIPS I DAGENS ETC