I fredags, innan vi skulle gå ut och käka, låg jag och scrollade mobilen i sängen. Kanske läste Yrsa kurslitteratur, eller så sov hon, jag minns inte säkert. Men senare, när vi legat och pratat med händerna under huvudkudden eller kanske en hand i den andres hår, sa hon:

– Nu blir det restaurang i sängen.

Och så kom hon in med cava och pan con tomate och så låg vi kvar där och pratade i säkert en timme till, innan vi satte på förfestmusik (Carola?) och gjorde oss i ordning.

En annan kväll lagade vi middag ihop. När Yrs och jag lagar mat så är vi synkroniserade i tystnad. När jag hackar lök så skalar hon sötpotatis, när jag vänder mig bort för att tvätta händerna passar hon på att dra ut besticklådan för att duka. Allt sker utan att vi säger något om själva matlagningen. Kanske är det för att vi rest tillsammans så många gånger (min familjs landställe, hennes familjs landställe, San Francisco, Palinuro, London) och att vi därför har lagat många, många middagar ihop. Och så tycker vi båda att det är jävligt roligt, speciellt när Markus Krunegård gnäller i bakgrunden.

Den här gången blev det tacos med en sås på tomat, sötpotatis och linser. Vi toppade med mango- och tomatsalsa, guacamole och massa grönsaker. Gott.

NÄ NU FÅRU LÄGGA AV MED ATT VA SÅ GULLIG.

I måndags var det min sista Barcelonakväll och det gjorde att mungiporna pekade neråt på oss båda två. Så jävligt att behöva skiljas åt. Om Yrsa vore glass så hade jag tagit flera kulor i en skål, ätit dem med en gång, njutit av min brainfreeze, slickat rent skålen och sen hämtat mer.

På väg ut genom dörren frågade hon:

– Du tog väl med dig kameran? Stället vi ska till är väldigt bloggkompatibelt.

Äkta polare ♥

El Nacional är en multi space restaurant, dvs lite som en saluhall med olika kök. Vi satte oss vid baren och beställde in varsitt glas cava.

Och pratade om människor vi tycker om, relationer vi vill förbättra, tankar inför 2017 (älskar ju sån skit) och saker vi vill göra tillsammans när hon kommer tillbaka till Stockholm.

Sen gick vi på middagsjakt.

Vi hamnade på Bun Bo Vietnam, där vi käkade pho och pratade om exempelvis skilsmässor. För att vara tjugotvå så pratar jag otippat mycket om skilsmässor.

Somnade som lilla skeden och vaknade upp i ett Barcelona som jag tvunget behövde lämna. So sad. Ses snart Yrs. ♥