Vet inte om du tagit upp detta innan men jag skulle uppskatta dina tankar och åsikter kring en sak som går och gnager inom mig… Jag och allra bästa vän har lite problem at the moment, vi pluggar på olika orter och hon hör liksom inte av sig alls längre? Det kan gå uppemot en vecka utan ett endaste sms och detta är en person jag spenderat varje dag medan sedan vi var typ 6 år gamla ??? När jag frågar henne varför hon inte hör av sig (detta händer ofta) så säger hon att hon bara glömmer av, ser inte mina sms etc. Då känner mig jag mig ivägen och som att hon alltid är sur på mig. Jag vet att hon inte är en sådan person som distanserar sig för att avsluta en vänskap, innerst inne, men jag börjar ju undra… Vi är extremt tajta annars men har som sagt kommunikationsproblem som verkligen tär mig pga jag saknar ju henne. Samtidigt känner jag att jag inte vill jaga efter henne, jag vill liksom inte vara ensam i att satsa på vår vänskap… Vill ju inte att vi ska glida isär ännu mer men nån gång känner en ju sig rätt matt och orkeslös, det går ju inte att alltid vara den som hör av sig och lägger in allt effort :// eller? Nu blev detta väldigt svamligt och kanske lite töntigt men – vad gör en när ens bästa vän bara verkar bry sig från och till och inte hör av sig?

Hej. Åh jag förstår verkligen. Konstigt att hon sätter sig i försvarsposition när du gör frågar varför hon inte hör av sig? Jag tror kanske att du ska ta upp det här med henne igen, men inte bara fråga ”varför hör du inte av dig?” utan skriva det som du skriver i den här kommentaren. Alltså förklara precis hur det får dig att känna. Man kan liksom inte prata emot någons känslor. Sen så finns det ju en risk att man faktiskt glider isär när man flyttar ifrån varandra. Det är läskigt och sorgligt men det händer. Ni skulle kanske även komma överens om att ni hör av er varannan gång? Det är kanske snarstucket, men det kan vara skönt att ha det uttalat. Då kommer hon säkert anstränga sig lite mer, och du kan vila i att det är ”hennes tur”. Heja dig.

Alltså jag blir ju så sugen på att åka iväg när jag ser dessa bilder!! Jag och pojkvännen har snackat om att göra det, hur löste ni det med körandet, turades ni om att sitta vid ratten? Jag har nämligen inget körkort själv och tänker att det kanske blir jobbigt för bara en att köra? :)

Hej! Jag har inte heller körkort så det var bara Isak som satt bakom ratten. Han sa att det var okej, men om vi åker längre  i framtiden så vore det skönt om jag också kunde köra. Men ni får väl ta många pauser liksom! :) Och så får man underhålla den som kör genom att mata med snacks, välja bra musik och leka lekar typ.

Dina inlägg väcker sååå många frågor jämt, inte för att du skriver i gåtor utan för att jag känner att jag är där, eller, jag önskar jag vore där så kunde vi kompissnacka. Jag kunde sitta i baksätet. Genom det här inlägget tänkte jag frågor som: tänker du ta körkort eller duger passagerarsätet?(bästa sätet eller hur) vilken mjölk valde Isak, och hur känns det nu då, har det gått? att resa ihop alltså?

Så fin kommentar <3333. Jag vill abso ta körkort! Kanske nästa år? Isak valde mandelmjölk! Och det har gått bra att resa ihop. Han är en så strålande person och han får mig att skratta jämt, vilket är skönt för jag har varit deppig ett litet tag.

Du är inte sugen på att flytta då?

Till San Francisco? Nä inte i nuläget. Jag trivs i Stockholm, har många mina jobbkontakter här (även om det funkar att jobba från andra platser också), mina vänner, stor del av min familj. Men njuter av att resa iväg längre perioder. Och underbart att ha en anledning att åka till Kalifornien ju!

Så herlig!! Hvor er den gule jakken din fra? Veldig fin :D

Monki förra året! Tack snälla.

Och så undrar jag om du (och/eller Frida?) fortfarande använder er av Natural cycles, skulle verkligen vilja veta om den funkar okej PUSSTACK<3

Hej! Nope, jag har så oregelbunden mens så NC funkade inte för mig. Då kan termometern inte räkna ut fertilitetsperioderna liksom. Jag har hormonspiral nu, den lilla varianten med hormoner som motsvarar ett p-piller i månaden.

Hej Flora! Jag har ett i-landsproblem. Jag har typ ingen musiksmak och är generellt rätt ointresserad av musik, jag lyssnar mer på radio liksom. Därför blir jag skitnervös och stressad när folk frågar vad jag har för musiksmak. Jag är intresserad av konst, litteratur och mode men sådant estetiskt frågar aldrig folk om. Jag fick för mig att du har samma uppfattning om musik. Jag känner mig på något vis lite korkad för att jag inte har en cool avancerad musiksmak med gammal rock eller sådant. Och så får jag alltid så konstiga reaktioner när man inte har något bra svar på vad man lyssnar på. För jag lyssnar bara på musik när jag springer eller är på klubb, och det är samma radio-dunkdunk, typ. Lyssnar hellre på ljudböcker på bussen osv. Varför känner jag det är hipsterkomplexet?!?! Och belive me, jag haar försökt djupt relatera till KENT osv men det talar inte till mig? What to do?

Alltså feel you! Jag kan också bli fett stressad när någon frågar vad jag lyssnar på. Men jag brukar säga som det är, att jag lyssnar på det mesta, ofta svensk pop, men att jag hellre läser en bok på tunnelbanan än att lyssna på musik. Kanske använder den där bokgrejen för att ändå visa att jag är *kulturell*? I donno.

Men sen kan jag berätta för dig att jag har återfunnit musiken ganska mycket på sistone, mycket för att jag helt har släppt att vara alternativ i min musiksmak. Lyssnar gärna på samma gamla Krunegårdskiva elller Lalehskiva om och om igen liksom. Du kanske ska skita i prestigen och göra en spellista med sånt som du genuint går igång på? Även om det bara är Katy Perry och Justin Bieber liksom. Så skönt att slippa vara cool.

Under den senaste tiden har jag ibland haft svårt att slappna av i skolan. Jag har nyligen bytt skola så kan bero på att det är ny miljö, nya människor osv, men jag tycker ändå att det borde lossna snart. Till exempel i matsalen, om jag sitter med några jag känner bättre tillsammans med några jag känner sämre och dom pratar på, har jag svårt att ta mig in i samtalet. Dels för att de pratar snabbt så att jag inte hinner med och dels för att jag har en inre tanke som säger att om jag säger något så kommer ingen höra/de kommer fortsätta prata eller kommer de vara tysta och svara bara kort för att det inte var något intressant. Jag vet ändå någonstans att det inte kommer vara så. Dessutom har jag svårt att slappna av och skratta. Jag är väl helt enkelt ofta spänd och nervös. Jag är en sån person som helst vill lära känna en person i taget då man kan prata och ställa frågor enkelt,  inte en hel grupp där det blir press på den som talar osv. Har du bytt skola/klass nångång och fått börja om? Isåfall eller inte isåfall, har du några tips vad man kan göra för att slappna av och prata med människor trots att det är lite läskigt i början? Hur gör man helt enkelt?

Hej på dig. Jag har bytt skola flera gånger (två gånger mer än de naturliga hoppen mellan mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet) på grund av flytt, och har dessutom pluggat tre olika utbildningar efter gymnasiet. Så ja, jag förstår verkligen den där känslan. Jag har märkt ett väldigt tydligt mönster – att första terminen är fett ansträngd och kämpig, men att det oftast lossnar efter andra terminen. Jag tänker att du kan se det som en utmaning att prata lite med de här personerna på tu man hand, och på så sätt lära känna dem lite bättre. Då kommer det kanske bli lättare för dig att hänga med dem i grupp också. Alla människor är inte utåtriktade, speciellt inte i grupp, och det är helt okej. För mig blir det lättare när jag tänker att allt inte hänger på första samtalet  – utan att det oftast krävs flera häng innan man känner sig trygg. Det gör den enskilda prestationen lite mindre pressad. Finns det någon aktivitet som du tycker om, som några i din klass också gillar? Typ laga sushi, friskis & svettis, bio, morgonpromenader eller hitta stans bästa hamburgare. Då kanske du kan föreslå att ni gör det tillsammans? Det är alltid lättare att umgås när det är aktivitetsbaserat. Lycka till ♥

Hur ser du på livet om typ 20 år? Det är omöjligt att svara på, men tänker lite såhär… Nu jobbar jag mycket frilans som du, jag reser, äter ute, hänger med kompisar osv. Det är dunderkul och jag trivs med det, men jag vet också att jag säkert kommer tröttna på att flänga runt och vilja göra något annat i livet later. Vad känner du? Hur ser du på det? Liksom att man lever i sin ålder?

Jag är en ganska rastlös person så jag tror att jag alltid kommer ”flänga runt” en hel del, men spontant tänker jag såhär: När jag är 42 vill jag bo i ett hus, ha ett par ungar, skriva böcker, hänga på landet typ varje helg (so shoot me) samt ha röjiga rödvinsmiddagar med mina kompisar jätteofta. Det är typ det viktigaste när jag tänker på framtiden – att aldrig sluta hångla och aldrig sluta härja med mina vänner.

Hej Flora! Gu va kul du kommer att få det tror jag! Jag undrar hur du hittade lägenheten du ska bo i? Jag är själv sugen på att plugga distans ett tag och bo någon annanstans, men det känns svårt att hitta boende utomlands om en inte har en miljon på banken. Kul om du svarar, tack för grymme blogg! <3

Jag hyr lägenheten via Airbnb. Dyrt, men skönt att se reviews och vad folk sagt om hyresvärden och lägenheten. Annars finns det ju facebookgrupper för alla städer. Sök på ”Svenskar i…” (lägg till den stad du ska till) på Facebook, där kan du skriva ut att du söker boende!

Wiho!! Portugal är ju helt fantastiskt. Jag var där en månad i somras och vandrade, och älskade varenda minut. Hur tänker du med språket? Lissabon är ju förstås huvudstaden så där borde de väl vara bäst på engelska, för ute på landet kunde de flesta jag pratade med knappt kunde säga något alls. Jag fick använda min skolspanska för att göra mig förstådd på de flesta ställen. Var bara några dagar i Lissabon så är inte säker på om det är lika där. Åh, vill så gärna åka tillbaka dit! Längtar efter att få följa dina äventyr <3

Å vad kul! När jag var i Lissabon så upplevde jag att folk var väldigt bra på engelska, men sen så försöker jag ju lära mig the basics liksom. Typ att beställa på restaurang, artighetsfraser och enklare meningar. Använder appen duolingo för detta! Tack för peppen.

Hur många bloggar läser du?

Jag följer kanske 60 stycken på Bloglovin men läser ett tiotal om dagen!

Hej Flora, I wanted to ask how you manage to have such a close and natural relationship with ur younger siblings even tho u dont see them that often? I’m gonna be an uncle in less than 2 months and I’m scared my nephew will have the same awkward/shy relationship with me that I have with my uncles, cos I live in a different country and will only see him very few times. can u help?

Hi! At this point, I see my siblings every third week or so. When Eloise was 1,5 years, I spent three weeks with her kind of like a nanny, and that made me really understand her ways and what she likes (and what she doesn’t like!). I’ve always had a thousand younger cousins and been working extra as a baby sitter as a teenager, so I guess I’m good with kids because of that. Your nephew will probably be a bit shy at first, but just give him time and don’t rush it. Give him a lot of attention when you’re there, play with him when everyone else is tired, make him feel loved. And when he becomes older – do things with him that you like yourself because that makes it so much more enjoyable – maybe cooking, drawing or whatever you like. And in the meantime: send him letters, videos or photographs. Congratulations to your new family member! ♥

Får du nånsin fomo för universitetslivet du inte har? Typ sittningar och jobba nationer och sånt som man typ borde göra..

Sittningar och nationer är inget som tilltalar mig sådär jättemycket, men jag lider absolut av bildningskomplex och skulle gärna plugga för att stimulera hövvet lite mer.

Hej Flora! Blev tillsammans med en kille för ett tag sedan och vi har det mysigt och sådär. Ett problem är dock att vi har väldigt olika behov av att ses, han vill ses typ hela tiden och gör liksom inget särskilt efter jobbet. Jag har massa aktiviteter kvällstid samt behöver lite egentid och vill liksom ses några gånger i veckan. Hur gör du för att få ihop pojkvänshäng, kompishäng och annat som drar?

Hej! Å fattar precis. Min kille har ett väldigt *rikt socialt liv* så det här är inget problem för oss. Jag har också ett väldigt stort behov av att träffa mina kompisar, plus ha ensamtid, och det säger jag till min kille. Vi brukar fråga varandra om våra planer för veckan, och då kanske han säger typ ”i morgon ska jag äta middag med x och på torsdag jobbar jag kväll”. Och då är det ingenting mer med det liksom. Jag tycker att du ska snacka med din partner och säga precis som det är – att du behöver allt detta för att må bra men att det inte är något som han ska ta personligt!

jag är fett lyckligt kär, alltså har aldrig varit såhär kär i hela mitt liv. tänker på honom dygnet runt och har svårt att koncentrera mig på annat. men därav blir jag också fett olycklig, för jag är så vansinnigt rädd för att göra fel/inte vara bra/bli lämnad. detta tar över mig när jag varit ensam i några dagar och så får jag panik över att han inte ringer eller hör av sig. men han vill ha det så, och det tycker jag borde vara ok. om det inte var för att jag blir så jävla rädd. han har såklart sagt att jag inte behöver vara det, men det hjälps inte :( hur gör jag för att liksom bli trygg i vår relation? hur får jag bort oron?

Hej finis. Såhär orolig ska du ju inte behöva känna dig. Fine att han inte vill höras hela tiden, men om du blir såhär ledsen är det ju inte ett upplägg som funkar för er båda. Kan du inte snacka med honom och se om ni i alla fall kan höras varje dag? Du behöver uppenbarligen känna dig mer bekräftad. Och det kan du säga till honom! ?

Hej Flora ! Du har så många gånger skrivit att vänner är de som får dig på banan igen, som får dig att kissa-på-sig skratta och tänka klart på samma gång. Utifrån sett verkar alla dina vänner vara riktiga underbara pärlor. I’m i right? MEN här kommer min fråga då: har du också de vännerna som suger ut all energi så en måste hem på studs och ladda batterierna efter en kaffe/öl/whatever. Finns dessa också i din omgivning? if so, hur hanterar du dem? if not, hur fick du det att bli så bra? Jag vet inte om jag har modet till att göra slut med en vän, jag har inte modet till att till slut lämnas ensam. Jag skulle bli superduper gla för svar, kanske i nästa Svar på frågor inlägg??? PUSS

Hej! Jag förstår verkligen grejen med vänner som är energitjuvar. Men faktum är att jag i princip bara umgås med folk som ger mig energi. Sen är det klart att vänner ibland har deppiga perioder, precis som jag själv, och då kan relationerna bli lite mer krävande men det är ju så det är. Det får man stå ut med, precis som att ens vänner står ut med en själv. Men om en vänskapsrelation alltid är väldigt ojämn så är det inte bra får någon av parterna.

Jag är i regel rätt bra på att kommunicera med mina vänner och säga vad jag tycker skaver. Att konfrontera varandra innebär ju inte att allt kommer explodera och att man måste göra slut som vänner – utan det är något man gör för att man ser långsiktigt på relationen, att man tror på den, och att man pratar med varandra för att man vill att den ska bli bättre.

Jag tror att nyckeln är att umgås med människor som har liknande intressen, genom exempelvis internet eller någon rolig utbildning. Då blir vänskapen mer ett aktivt val, än att man bara skuffas ihop för att man råkar vara grannar/är familjevänner/gick i samma högstadieklass. Puss!

På tal om janni och jon! I ett av senaste podavsnittet sa du ”ciao” i slutet och jag tänkte direkt på janni! Är det så att du tittar på deras drömmiga vloggar? Är helt fast själv! Och när jag är kommenterar! ÄLSKAR Er pod! Ni ger så himla mycket och säger så vettiga saker. Har även läst din blogg i typ fem år och you Go girl!! Fortsätt så! Mvh tjejen som önskat sig boken stanna i julklapp av syskonen! Hon har ju bara hört massa gottigt om den! Ciao!

Well HELLO jag tittar jätteofta på Janni Delér och Jon Olsson på Youtube. De är det knäppaste paret jag vet! Är helt fascinerad av hur lyxig deras tillvaro är, och att de liksom inte har någon analys kring det utan bara njuter av det. Tror att Marcus är lite kär i Jon, tror du inte? Tack för all pepp!!!! MASSA PUSS

Ursäkta smuggla sprit i trosan??? Hur jävla queen är du inte åh!! Hur gör du?? du måste berätta vill ju också kunna smuggla sprit i trosan ju.

En fickplunta som man stoppar i braxorna/strumpbyxorna/trosan/precis under gylfen! Vakterna kan ju inte ta dig i skrevet liksom. Kan dock ej ta credd för detta: Ellen har döpt det till fittplunta.

Hej Flora! Varnar redan innan för troligtvis världens längsta och svamligaste kommentar men hoppas du orkar läsa och svara. Jag tycker du verkar så himla skön som person och jag har tänkt mycket på det i bloggen och podden att du verkar vara så mänsklig? (OBS komplimang!) och att du är okej med att du är mänsklig? Jag själv har såna fruktansvärda issues med att göra fel, vara mänsklig och inte perfekt. Jag har såna enorma krav på mig själv att jag inte får göra fel för då kommer alla lämna mig. (Jobbar med det här i min terapi och vet att det kommer från min uppväxt). Jag förstår att det här är en blogg och att du också har dåliga dagar och tvivel, men du verkar ändå ha en rätt avslappnad inställning till dig själv och livet? Hur gör du för att ha självdistans och våga vara så mänsklig? Puss och tack för inspirationen att det kanske är ok att vara bara människa.

Hej på dig. Vilken jävla fin komplimang. Till och från så känner jag också oerhörda prestationskrav och otillräcklighetskänslor, och det har jag gått i terapi för. Jag jobbar aktivt med att sänka ribban, att vara min egen bästa polare, att tänka snälla tankar om mig själv och stöta bort de som skadar. Det går inte alltid. Men det funkar ibland. Och något som kan verka superstort för en själv är troligtvis minilitet för någon annan. Det tycker jag är en skön tanke.Dessutom tror jag att man blir en härligare människa av att ha flaws och konstiga egenheter. Hoppas din terapi hjälper dig framåt i det här, och att du snart mår bättre. Massa kramar.

Hallå vad finns det för najsiga ölställen i sthlm egentligen? Alltså ställen som är lite avslappnade men ändå bra! precis flyttat hit från göteborg och saknar andra långgatan så mycket!

Jag skrev en barguide till Creative för några veckor sedan!

Hur ser dina bloggrutiner ut för tillfället? Tänker hur mycket du har som mål att producera, när osv.

Hej! Jag strävar efter att publicera två inlägg om dagen (men bara ett på fredagar och lördagar), ett kl 7 och ett kl 14. Men jag jobbar väldigt mycket just nu – jag gör författarsamtal och liknande som rör Stanna, jag skriver på ett nytt projekt, jag driver podcasten och jag administrerar olika bloggsamarbeten. Därför hinner jag inte uppdatera två gånger exakt varje dag. Men du kan alltid räkna med minst ett inlägg om dagen. ♥

Hej Flora, en sak jag har tänkt på är: när du pratar om kärlek/sex så säger du alltid eller i alla fall ofta ”min partner”. Är det en grej du gör för att vara mer inkluderande, eller gillar du tjejer också? Bara nyfiken hehe

En kombination!

Dunjacka? Jag trodde att du levde en vegansk livsstil?

Har svarat på detta många gånger men svarar igen! Jag äter vegansk mat, men lever inte en helt och hållet vegansk livsstil – precis som att många vegetarianer äter fisk då och då, eller många som källsorterar och handlar ekologiskt även flyger flygplan. Kläder använder jag många gånger om (och jackan planerar jag att bära många säsonger), medan mat är något som konsumeras i stunden och aldrig kommer åter. Jag tror att det är lättare att upprätthålla en vegansk/vegetarisk livsstil om man ger sig själv lite svängrum då och då. Det är inte helt moraliskt försvarbart, och jag fattar om folk blir sura, men så gör jag.

Hej Flora, så på din Instagram at du nevnte National Writing Month – kan du fortelle litt om det på bloggen? Jeg så en poster om det her i byen jeg studerer i :) ha en super dag !

Hej! Nanowrimo (National Writing Month) är ett internetcommunity som går ut på att peppa folk att skriva 50 000 ord på en månad. Så rolig idé! För mig har det gått åt helvete. Jag hinner helt enkelt inte skriva så mycket som jag skulle vilja just nu. Men så är det. Ibland går det, ibland går det inte. :)