Här kommer ett blogginlägg i realtid med tillhörande stämningsmusik. Hej från en stökig säng i Vasastan till dig där på andra sidan skärmen. Vad mörk den här torsdagskvällen är. Jag har magont och urinvägsingfektionskänningar och känner mig rätt ynklig. Uäk. Så jobbigt när kroppen KÄNNS så mycket, du vet? Vill bara kliva ur den. Men jag kompenserar genom att lyssna på Moto Boy, tända ljus och hasa runt i bara underkläderna.
Jag kom precis hem från Metro Mode-kontoret där jag höll en kort föreläsning för lite PR-folk om hur jag tänker kring bloggsamarbeten och att jobba med sociala medier. Det gick bra. Allt med Stanna har gjort att jag har fått träna på att prata inför folk. Det är knäppt. På gymnasiet var jag så nervös inför att snacka inför klassen att mina böcker fick våta märken efter fingrarna. Jag bad om notställ för att jag skulle slippa hålla i anteckningarna – det skulle ju avslöja mina darrande händer (det här var innan jag kom på att jag kunde hålla i ett helt kollegeblock). Även när vi typ skulle säga vårt namn i en sån där presentationsrunda, och jag väntade på min tur, började hjärtat slå så hårt att det kändes som att andra kunde höra det. Men nu tycker jag snarare att det är kul. Men det är väl skillnad när man pratar om sånt som man själv är intresserad av, och behärskar.
På tal om bloggandet. Idag känner jag mig extra tacksam att jag får jobba med det här. Att jag har så jävla kloka, roliga och fina läsare, som uppmuntrar och utmanar och diskuterar. Jag var helt gråtig efter bokmässan efter att jag fått träffa så många av er. Alla varma ord och kramar och garv. Shit. Tack tack tack ♥
Och från en sak till en annan: Jag vill visa dig min tomatplanta.
Den är nästan lika hög som jag är lång.
Och den har fått tomater, i september! De hinner väl knappast mogna, men ändå. Blir liksom rörd över faktumet att den här plantan har växt sig så stor under sommaren. Att vi klarade oss.
Här är några fler på väg också :’)
Den får slingra sig runt min hylla nu.
Vad har du gjort idag? Berätta snälla.
