Lördagen var utflyktsdag. Vi gick upp tidigt och åt frukost med grusiga ögon. Somliga åt skyr såklart. Det är en väldigt sur isländsk yoghurt.

Sen satte vi oss i bilen.

Bara en kvarts bilfärd utanför Reykjavik ser det ut såhär. Liksom okej.

Felix gick Adolf Fredriks musikklasser i grundskolan och då åkte de på en körresa till Island och sjöng i typ varenda kyrka. Med denna erfarenhet sa han att vi ABSOLUT behövde kolla in kyrkorna, men när vi lydigt stannade till vid den här spetsiga byggnaden så var den stängd. Vanja ba :-/

Brrr, fort in i bilen igen.

Vi körde vidare och pratade om flyktingmottagande och snubbar och spekulerade i hur den här världen kommer se ut om hundra år, när vi plötsligt passerade dessa vackra. Stopp! Stanna bilen!

De var supernyfikna på oss och våra fingrar som var kladdiga av chips.

Alltså islandshästar, hur fina är de inte. Gud.

När vi åkt i sammanlagt 1,5 timme kom vi fram hit, till Geysir.

Där vi, precis som namnet skvallrar om, tittade på gejsrar. Vattnet i jorden börjar koka och sedan slungas det upp och förångas i luften. På det här stället, Strokkur, händer det var femte minut och fontänen kan bli upp till 90 meter. Helt sinnes.

Såhär står det i Illustrerad vetenskap:  Drivkraften bakom en gejser är vulkanisk aktivitet nära jordytan på cirka fyra till fem kilometers djup. De flesta gejs­rar är därför knutna till zoner där de stora kontinental- och oceanbottenplattorna kolliderar. De förekommer också i samband med så kallade ”hetfläckar”, där magma tränger upp från jordens inre. Det måste dessutom i berget över den vulkaniska magman fin­nas sprickor och hålrum, där vattnet kan cirkulera och komma i kontakt med magman.

När vattnet värms upp, söker det sig mot jordytan genom sprickorna och samlas på vägen i hålrummen. Där stiger trycket, då vattnets temperatur når kokpunkten eller gaser strömmar in i hålrummet. När trycket är tillräckligt högt, pressas vattnet med stor kraft mot ytan och skjuts ut som en jetstråle.

När tårna blivit hårda som stenar och fingrarna börjat domna, sprang vi till kafeterian. Gejsern är ju ett superpoppis turistmål så en är ju inte direkt ensam med att vara där.

Vi slog oss ned och åt vår medhavda matsäck trots att det stod NO OUTSIDE FOOD överallt. Mycket rebelliskt.

Tunnbröd med hummus, avokado och en burk saltgurka som vi skickade mellan varandra under bordet för att inte ~dra till oss uppmärksamhet~.

My hittade en mycket lämplig plats för att ladda sin telefon. Obs att det satt en tant två decimeter under sladden. Oroväckande.

Sen övade vi på att se så ledsna och besvikna ut som vi bara kunde, för det är ju en bra skill att kunna fiska upp ur bakfickan. Här är mitt ledsenfejs.

Och här är Mys besvikenfejs. Vet inte hur bra jag tycker att det är??? Snarare ”Är du dum eller?”

Detta leddes således till reaktionen ovan ↑

Sen åkte vi till Gullfoss som är Europas största vattenfall!! Snart på en blogg nära dig!

–

MER ISLAND:

ISLANDSSYSTRAR BESÖKER KRÝSUVÍK

ISLANDSSYSTRAR ANDAS HAVSLUFT OCH GÅR PÅ BADHUS 

Translation: Saturday on Iceland. We hung out with Icelandic horses and watched the geysers (a periodically spouting hot spring). Then we ate our picnic in a restaurant that had NO OUTSIDE FOOD-signs all over the place. 

Förrförra helgen befann jag mig på Island. Låt oss spana in hur andra halvan av vår fredag tedde sig:

Efter vårt stopp i Krýsuvík trängde vi in oss i bilen för att äta lunch. Termoskaffe, chips och medhavda hummus- och avokadomackor.

(gif)

Gulligare mackätare får en leta efter.

Sedan tog vi sikte mot havet.

Stämningsmusik, check! Världens finaste låt ju.

Dessa två <3333

Vi parkerade bilen och gick runt i en miljö som förde tankarna till Grönland. Men sen insåg vi att det kanske egentligen förde tankarna till Island.

My hade prick samma färgskala som det däringa plåthuset.

Vi klättrade över en förfallen stätta,

och tog oss upp på vulkanstenarna.

För att andas havsluft!

Och titta på läskiga trädgrenar som såg ut som avhuggna armar.

Sen begav vi oss till Vesturbæjarlaug för att bada i varma bassänger. Utomhus! Som jag har förstått det så går islänningar till badhuset flera gånger i veckan för att utstå det kalla klimatet. Inte för att träna, inte för att simma längder, utan för att bli varma och ha det trevligt. Så detta ville vi förstås också göra. Fyfan vad mysigt det var! Önskar att det fanns utomhusbassänger på det här viset i Stockholm också.

När vi var färdigbadade gick vi tvärs över gatan för att äta middag.

På Kaffihús Vesturbæjar. Där hänger tydligen Björk ibland. Men det säger folk i och för sig om alla restauranger i Reykjavik, lite som fångarna i Orange is the new Black pratar om hönan. Ps. Tror vi såg Björk på gatan någon dag senare, men vi är inte helt säkra.

Drömmigt ställe va.

Vi beställde mat och slog oss ner. Nybadade kompisar, finns det något gosigare? Nej nej nej.

Och så väntade vi i ett halvt sekel på våra vegoburgare, vilket var okej för de var mycket smakliga. Vanja och My åt hummersoppa för sånt är tydligen obligatoriskt på Island. Efteråt, när vi pratat om bokmässan och förlag och gud vet vad, höll mina ögonlock på att stängas. Då var det dags att åka hemåt igen. Somnade bredvid Elsa i bäddsoffan och sen var den Islandsfredagen slut!

–

MER ISLAND:

ISLANDSSYSTRAR BESÖKER KRÝSUVÍK

Translation: Iceland. After our Krýsuvík experience, we drove to the ocean. Then we went for a warm bath at Vesturbæjarlaug and had dinner at Kaffihús Vesturbæjar. So cozy. 

I måndags kom jag hem till Stockholm igen efter en helg på Island. Har haft det så otroligt jävla fint tillsammans med dessa fyra pangpersoner. My, Elsa, Vanja och Sarah. Vi landade i Reykjavik på torsdagskvällen och mötte upp Sarah i vår airbnb-lägga, åt vegansk middag på Gló och somnade rätt tidigt.

Vi börjar med att lägga in stämningsmusiken för det här inlägget: Leyndarmál av Ásgeir. Pga vi lyssnade på denna briljanta musiker under hela resan. Tryck på play (antingen här i webbläsaren eller i Spotify på din mobil) så fortsätter vi.

Morgonen därpå (fredagen) drog vi på oss täckbyxorna, hyrde en bil och åkte till Bonus för att handla picknickmat. Anledningen till skrattattacken ovan var att isländska verkligen låter som svenska ibland rent melodiskt (men inte direkt ordmässigt) så då kan situationen bli väldigt förvirrande: pratar hen svenska eller isländska eller vad händer?

Efteråt åkte vi hem till Sarah. Hon bor i Reykjavik i tre månader som ett artist in recidence (alltså att hon bor där och skapar konst), och vi fick se vilka projekt hon håller på med just nu. Spana in hennes portfolio och instagram vetja. Så jävla grym.

Köket förvandlades till en mackfabrik, och så stuvade vi in kaffetermosar och oss själva i hyrbilen.

Vi letade oss ut ur staden och hamnade ute på vidderna. Reaktionen då var spridda skrik och åh herregud och är det här ens på riktigt. Så mäktigt.

Elsa AKA best driver ever. Gud vi är så vuxna nu. Hyr bil och allt.

My och Vanja.

Sarah.

Efter någon timme kom vi fram till Krýsuvík som är ett geotermiskt område. Här bubblar, puttrar och ryker det från market på grund av vulkanisk aktivitet.

Marken andas och lever liksom. Vi gick runt i ett områden som kallas Seltún där det finns trappor och en träspång som gör det lättare att gå runt och titta, utan att riskera att dråsa ner i en pöl av kokande lera.

Och sÃ¥ luktar det svavel. Inte pÃ¥ ett äckligt sätt egentligen, nÃ¥gon av oss satte ord pÃ¥ det genom att säga ”det luktar som en god äggmacka”.

Det fina med den här sammanslagningen av personer är att vi liksom inte känner varandra så bra innan. Eller såhär: My och Sarah har jag ju varit vän med sedan vi pluggade på Södertörn tillsammans (vilket är tre år sedan nu), men Elsa och Vanja har jag bara träffat en handfull gånger tidigare. Och så ba funkar vi fem så jäkla bra tillsammans?! Har liksom känt mig hundra procent glad, trygg, tillfreds och stimulerad hela resan.

Färgskalan! Så vacker!

Erkänn att detta är en Star Wars-aktig miljö.

Dessa två <3

Sen åkte vi vidare till havet, men det får ni se en annan dag! Island 4-ever.

Translation: I spent the weekend on Iceland with Sarah, My, Elsa and Vanja. It was amazing. This is when we drove to Krýsuvík, a area that consists of several geothermal fields. So friggin beautiful.