Efter två kalla nätter vid Sykes (läs del 1 här) så begav vi oss uppför de sluttande kullarna. Känslan att äntligen bli varm och få upp blodcirkulationen igen var fan magisk.

Vi stannade till i Redwoodskogen för att äta lunch. Det blev nudlar med rykande varm buljong.

Orka borka vad vackert.

Sedan gick vi uppåt och uppåt och uppåt, tills vi befann oss i Ventura Wilderness.

Några timmar senare kom vi fram till denna utsikt. Vi skrek rakt ut av lycka. Det är något magiskt att se havet efter flera dagar i skogen.

:D :D :D

Det var nyårsafton och då måste en förstås äta lyrrig mat, även om en befinner sig i vildmarken.

Så vi lyxade med ost och rödvin till förrätt och skålade för det nya året, för det fanns inte en chans att vi skulle kunna hålla oss vakna till midnatt.

Och tittade på solnedgången.

Inte en så pjåkig nyårsvy.

Vi var tvungna att springa upp och ner för kullen då och då för att hålla oss någorlunda varma.

Risotto till huvudrätt! Med massa kantareller. Ja tack. Och klockan sex hade solen redan gått ner och då var det så kallt att vi inte kunde göra annat än att krypa ner i sovsäckarna. Vi låg och tittade på stjärnorna en stund – vi kunde se vintergatan för att det var så stjärnklart – och Froste sa: Stjärnfallen är våra fyrverkerier. 

Sedan följde en evighetslång natt av kyla. Frost överallt, en nästipp som förlorat sin känsel och tre kroppar som inte ville sluta huttra. Men det är en annan historia.

–

LÄS ÄVEN:
NÄR VI VANDRADE I BIG SUR. PT 1. 

Translation: When Froste, Dana and I went backpacking in Big Sur, pt 2. New years eve on the frozen hills. 

Så himla knäppt och fint att vara tillbaka i Stockholm igen. Sova i lakanen som jag valt ut, tvätta håret med mitt vanliga schampo, köpa Oatly på Ica och kolla rean på Cos. Och hångla med min person <3333

Men mer om det senare, nu tittar vi på hur min nyårshelg såg ut. Den 29 december ställde vi klockan på 06.00 och stuvade in oss i bilen. Sedan körde vi söderut medan solen sträckte på sig i horisonten.

Vi stannade till på Happy Girl Kitchen i Monterey för att äta frukost och kolla karta.

Fröbröd (sånt här!) med avo, morötter och asmycket svartpeppar. Plus fruktsallad och mandelmjölkscappuccino. YAS.

Sedan åkte vi vidare längs med kusten. Alltså JÄVLAR I HAVET vad den här staten är vacker. Kan inte få nog.

Skulle kunna stå där och glo hur. Länge. Som. Helst.

Fotade dessa gulliga som sa ”your blog readers will think that we kiss each other all the time”. Och jag ba jepp.

ÄLSKAROM.

Att köra längs med highway 1 är obligatoriskt om ni någonsin befinner er i Cali. Så att ni vet.

Någon timme senare befann vi oss vid Big Sur Station. Vi skulle tälta tre nätter så vi bar väskor fulla med trail mix, vattenrenare, tält, skavsårsplåster och annat nödvändigt.

Froste pluggade till fjäll- och vildmarksledare för några år sedan så han är proffs.

Vi gick uppför asbranta backar och nerför zickzackande stigar.

När vi kom fram till Sykes, där vi skulle tälta, höll solen på att gå ner. Det var så förbannat kallt. Minusgrader på natten, kolsvart redan kl 18.00 och dessutom eldförbud. Plus rätt mycket folk vilket var lite ofeeling. Men dödsvackert såklart!

DOCK är Sykes känt för att ha hot springs (snarare warm springs – det var inte riiiiktigt så varmt som vi hade velat), dvs naturligt varma källor. Så vi badade flera gånger om för att utstå kylan. Det funkade nästan men alltså våra fingrar och tår var isbitar halva vandringen.

Trots att jag hade en triljard lager kläder så sov jag dåligt pga kylan, så när det äntligen blev morgon så var jag en lycklig mänska.

Efter ett morgondopp i den varma källan (skakade så mycket innan jag klev ner) så lagade vi havregrynsgröt på gasköket. Mat smakar 100 gånger godare i vildmarken om ni inte visste det. Obs att Dana dricker kaffe ur en konservburk instoppad i en strumpa (för värmeisolering) på den här bilden.

och sedan tog vi en dagstur uppför kullarna. Stannade till bland redwoodträden och pratade om vad som är viktigast för oss här i livet, om förväntan på framtiden och huruvida det är möjligt att bo både i Sverige och Kalifornien (en fråga vi inte kunde få bukt på).

Vi lagade spaghetti med vegofärs till middag och campade på samma plats en natt till. När jag inte kunde somna (pga kylan) så tänkte jag på faktumet att jag skulle återförenas med Felix några dagar senare, men då blev jag ännu piggare. Var så till mig att jag inte kunde hålla ögonen stängda.

 Translation: Froste, Dana and I went on a backpacking trip in Big Sur/Ventana Wilderness. It was freezing cold but sooo beautiful. 

Hej! I detta nu ligger Kajsa och sover i min säng medan jag skriver ihop det här inlägget (klockan är 22.35 här och 07.35 hos er). Så sabla mysigt att ha henne här! I morgon ska vi titta på julkalendern (så glad att det går att se den utomlands!), jag ska visa henne mitt bästa promenadstråk och så ska vi äta lurre på ett veganskt ställe som jag har velat prova länge. Men mer om det en annan gång. Så länge tänkte jag visa er hur min onsdag förra veckan såg ut:

Klockan ringde 05.00. Froste hade kommit hem från jobbet några timmar tidigare efter en 15 timmars lång arbetsdag, men för att slippa Thanksgivingtrafiken så behövde vi komma upp tidigt. Vi packade ner honungsmackor och kaffetermosar och stuvade in vår packning och oss själva i bilen. Och så turades vi om att sova i baksätet.

Så gosigt.

Vi passerade mandelodlingar, vinodlingar och apelsinodlingar innan vi temperaturen började sjunka. Från sommar till vinter på bara några timmar.

Orkar knappt hur gulliga dessa två är.

På en vista point uppe i bergen mötte vi en man som aldrig hade sett snö förut. Han stod och skrattade rakt ut och ögonen liksom glödde. Så himla fint.

Kasta snöbollar på sin lillasyster är förstås obligatoriskt.

Ena helgen sandstrandshäng, andra helgen megavinter. Älskar Kalifornien av den anledningen – naturen är så varierad här. Och stor och mäktig.

Sju timmar senare rullade vi in i Surprise Valley och Eagleville, där Danas pappa Hanno och hans fru Julie bor. Det ligger i det nordöstra hörnet av Kalifornien, alldeles intill Nevadaöknen. En väldigt isolerad plats med andra ord. Eagleville ser precis ut som taget ur en gammal westernfilm, med en endaste rak gata med hus på var sin sida om vägen.

Hanno och Julie köpte en fallfärdig lada för typ åtta år sedan och har restaurerat den genom åren. Nu ser den ut såhär. Så jävla fin.

Vi blev vi bjudna på löksoppa och Julies magiska surdegsbröd. M-hm.

De odlar det mesta av sin mat själva. Exempelvis jordärtskockor, som ju är bland det godaste som finns.

Buddy låg och värmde sig på en solplätt. 

Och vi knäppte helgens första bärka.

Sedan gick vi ut på promenad. Jag hade typ fem lager varma tröjor men frös ändå. Men alltså SER ni hur vackert det är? Inte klokt. Utlovar ännu fler bilder från detta magiska ställe. Puss ha en fin tisdag!

Translation: When we drove from San Francisco to Surprise Valley, in Northeastern California, to celebrate thanksgiving with Dana’s dad and his wife. God it’s beautiful there.