Nu ska jag berätta om en så djävulskt fin grej som hände för några veckor sedan.

Felix föreslog att vi skulle äta lördagsfrukost på Citykonditoriet, och det tyckte jag lät som en fin idé. Jag tänkte inte på det så mycket, det är ju inte helt ovanligt att vi går ut och äter frukost. Men. På lördagsmorgonen stod jag i hallen och provade olika plagg framför spegeln och Felix ba:

– Men du, kan vi inte gå nu?

Och jag svarade:

– Vadå, vi har väl inte bråttom? Det är ju lördag.

Och då ryckte han till och sa:

– Nä då, inte alls. Ta din tid. Det är verkligen inte brådis.

Jag ba okej?? Här är det snabba vändningar men jaja, nu går vi. Och en halvtimme senare gick vi upp för trapporna i citykyrkan. När vi kom in i lokalen hände detta:

En massa kompisar var där och sjöng och hurrade?!?!?!?! Förstod ingenting. Min första tanke var ”oj, är My här med sina kompisar, vilket sammanträffande” och sen ”men vad firar vi egentligen? Felix födelsedag?”

Men så kramade Felix om mig och sa:

– Grattis till att du är färdig med boken älskling.

Jag blev så rörd och skakis att jag knappt kunde stå upp. Där satt alla och sippade på sitt kaffe och åt sina frallor och log mot mig med stora, snälla ögon. Herregud. Att bli överraskad är verkligen bortom denna värld.

Jag kramades med dessa gulliga personer som hankat sig till ett konditori en lördagsmorgon trots bakfyllor och uppbrott och stressiga scheman.

Fick presenter också. Bubbel och ett månformat halsband av My. Tror hon sa något om att nå sin dröm. <3

Maja och John var där <333

Och jag var skapligt gråtig och vek. Några av de som inte kunde komma hade till och med skickat små videoklipp till mig :””((((( Huuur kan jag förtjäna så fina vänner? Och en så fin kille som styr upp en sån här grej? Svara mig någon.

Visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Felix hade till och med väskan full med avokados.

– Jag var orolig att det inte skulle finnas några veganska alternativ, man vet ju aldrig. Det är ju så många av våra vänner som är veganer så det är bättre att vara på den säkra sidan.

Sen fick jag alla att ställa upp på ett gruppfoto. Måste ju ha något att visa mina barnbarn. Jäkla knäppon som drog fram ett skrivbord som jag skulle sitta bakom, men okej let’s lajva den här författarrollen hundraprocentigt. I äkta skolkatalogsmanér, övre raden från vänster: Maja, Felix, John, Chrissy, Alexandra, Andrea, Esmeralda, Ellika, Yrsa, Antina. Och på undre raden: Sara, jag och My. GUD VAD NI ÄR BRA.

Sen gick vi ut i solen!

Att slutföra ett projekt som en jobbat på i tre år är helt jävla overkligt, men ändå hade jag inte tänkt fira det. Jag glömmer bort sånt. Så tack tack tack för att ni gör ett flickebarn såhär glad.

Några av bilderna är tagna av Sara och Alexandra. Tnx babes.

Translation: A few weeks ago, Felix threw a surprise party/breakfast for me to celebrate that I’ve finished my novel. It was so fucking touching and beautiful. My legs where spaghetti and my heart was beating so fast. Thank you thank you thank you.

Inspirationsmapp till mitt bokomslag.

För en månad sedan var jag på möte på mitt förlag för att prata bokomslag. Vi hade fått en skiss på ett omslag som, trots en svinduktig formgivare, kändes fel.

Det kändes inte som min bok.

Det här med bokomslag är svårt. Det ska rikta sig till rätt målgrupp (unga vuxna – inte för tonårsaktigt och samtidigt inte för allvarligt), sälja, men samtidigt representera bokens stämning och kännas rätt rent personligt.

Jag fyllde kinderna med luft, släppte ut den med en suck och sa ”Det här kommer inte funka.” Då lutade sig min förläggare fram och sa ”Flora, du som är en så duktig illustratör, ska du inte göra ditt eget bokomslag då? Jag tror att det kan bli jättefint.”

Och jag har ju det som dröm, att göra bokomslag, men den månaden hade jag så mycket ångest att jag knappt kände igen mig själv. Jag var så jävla skör, och det blev ännu en sak på min att göra-lista. På min prestationslista. Så då frågade jag om jag kunde göra omslaget tillsammans med min kompis.

Det fick jag. Och så blev det.

Så jag sms:ade Sara och ba ”Vill du göra mitt bokomslag ihop med mig? Jag litar så strongt på ditt formsinne och känner att vi har lite liknande visioner. Känn inte att du måste tacka ja, jag förstår om det känns för stressigt eller om det blir känsligt. Men vill ändå fråga dig pga du är en stjärna!”

Och Sara sa ja! Trots att hon hade en triljard skoluppgifter och åtaganden. Deadlinen för omslaget var typ en vecka därpå (!) så det var kniven mot strupen.

Och ganska snart kom vi fram till att hon skulle göra formgivningen och att jag skulle fungera som bollplank. Kan du testa den färgskalan? Vad händer om du byter ut det typsnittet? Kan du testa att lägga på en textur? Ungefär så.

”Du vet väl att författaren vanligtvis inte får såhär mycket att säga till om?” sa hon till mig. ”Mm”, svarade jag.

Det har varit så jävla fint att få följa hennes process, träffas på möten (Edström & Wiström – alltså vi borde starta byrå) och sms:a idéer fram och tillbaka. Bästa bästa Sara, som jag lärde känna för prick två år sedan (15 mars 2014) efter att jag ba ”Hej vi borde ta en kaffe du och jag”. Ibland tänker jag att vi är samma person. Lika intensiva, pratiga, känner samma otillräcklighetskänslor, tycker om samma saker och resonerar lika. Så glad att vi har fått göra detta ihop.

Lovar att lägga upp bokomslaget i dagarna, så kika in här i helgen!

–

LÄS ÄVEN:

ETT AVSLÖJANDE – NU KAN JAG DÖ LYCKLIG OSV
OM ATT REDIGERA ETT BOKMANUS
TITELN PÅ MIN ROMAN
SKRIVA DEBUTANTPORTRÄTT OCH ANDRA BOKRELATERADE GREJOR

Translation: My friend Sara has designed the my book cover of my novel Stanna, that will be published in September. So happy to work together with her!