Torsdag 28 juli:

Mitt minne av semesterdagar är att de går långsamt, men inte här, de går för fort, redan efter frukost äter vi lunch, och redan efter lunch lagar vi middag, och solen går ner över tallarna och myggen kommer fram från skogen och plötsligt har klockan blivit 22.05 och farmor ropar godnatt från nedervåningen och stänger dörren om sig.

Det är så mycket jag vill göra när jag är här. Att det ska vara så stressigt att varva ner.  Jag vill läsa klart min bok och ge textrespons och skriva två sidor text om dagen och blogga och samtidigt slumra till på en solstol nere vid älven, samtidigt ta promenader, samtidigt laga middag länge och noggrant, samtidigt göra ingenting alls.

Det är svårt att leva ett liv utan prestation. Det är omöjligt. Jag kan inte. Men i mellanrummen, när jag promenerar från affären, eller när jag plockar smultron intill elljusspåret, då sjunker äntligen något i mig som länge legat och skvalpat på ytan.

I onsdags lyckades jag ta en luta-huvudet-i-handen-bild på alla jag hängde med! Och jag hängde med rätt många, eftersom jag ville säga hejdå innan jag drar till Amerikatt.

Min första dejt var mormor. Vi möttes upp på Salong 2 och pratade om hennes kommande Parisresa, könshår och förlagsbranschen.

Hon beställde frukostpaketet och jag tog en cappucchino och en chokladboll, pga hade ätit frukost hemma.

Nästa person att krama om lite extra var Kajsa. Det känns fett hårt att inte träffa henne på tre månader. Vi har umgåtts så mycket på sistone och ja, ni vet, det är alltid jobbigt med hejdån. UPPDATERING: Hon har köpt en fakking flygbiljett!!! Hon kommer och hälsar på mig i december!!! PRISA GUDARNA!

Vi åt på det godaste stället jag vet, dvs Babel Deli. Och så pratade vi om parterapi och drömlägenheter och skrattade åt olika filmklipp. Så högt att bordsgrannarna hoppade till. Sedan gick vi i armkrok längs med Hornsgatan med solen bländande som en strålkastare.

Vid tretiden åkte jag in till city för att hänga på hemslöjden och Akademibokhandeln med min farmor. Vi gick länge, länge mellan hyllorna och jag fick välja vilken bok jag ville (det blev Vi kom över havet av Julie Otsuka). Sedan gick vi till Moodgallerian för att ta en kopp java.

Vi pratade exempelvis om hur viktigt det är med fysiska bokhandlar (en vill ju kunna klämma och bläddra och spontanköpa böcker som känns bra i handen) och när vi sa hejdå och jag sa ”Jag älskar dig” i kramen så växte något hårt i min hals. ”Nu tar du hand om dig riktigt jäkla ordentligt tills jag kommer hem”, sa jag och spände blicken i henne. ”Du med, flicka lilla. Du skulle bara veta hur mycket du betyder för mig”, svarade hon.

Kom hem till den här mjuka personen en stund senare.

Jag lagade currygryta med kokosmjölk, grönsaker och linser, och så drack vi rosévin och pysslade med ditten och datten. Han lagade cykeldäck, jag säkerhetskopierade min dator, han överförde fotografier, jag pillade med min portfolio. Ungefär så.

Translation: The people I met this Wednesday, and what we ate. My mother’s mother + breakfast at Salong 2, Kajsa + vegan meze at Babel Deli, my father’s mother + coffee and cake, Felix + curry with veggies, lentils and coconut milk.