Jag tänker på dig. På våra sista dagar i New York. Hur vi vandrade runt i Bushwick och sörplade i oss varsin iskaffe medan vi fick en rundvandring av en hög fyrtioåring i tight t-shirt. Hur han pekade ut den bästa barberaren och den sämsta mexikanska restaurangen, propsade på att bjuda oss på varsin snow cone och ville att vi skulle följa med honom upp i hans lägenhet. Hur han malde på utan att fråga oss om någonting. Hur hans pupiller täckte hela iris och fick ögonen att se svarta ut.

Jag tänker på hur vi tog tunnelbanan till Brooklyn Bridge och jag var så hungrig att jag inte kunde konversera. Hur irriterad du blev på mitt gnäll. Hur vi gick in på Juliana’s och beställde en enorm marguerita och varsin läsk, satte oss nere på bryggan och åt med solen i ögonen. Hur jag sa Nu har vi det jävligt bra. Hur Manhattan bredde ut sig på andra sidan floden som en kliché, som ett vykort.

Jag tänker på hur vi trängdes med anda turister när vi gick över bron. Jag tänker på hur vi tryckte oss mot broräcket och kysste varandra utan att bry oss om att vi stod i vägen för förbipasserande.

Jag tänker på hur vi, dagen därpå, stod vid West Street Station och tog djupa andetag. Hur vi lade armarna om varandra och sa hejdå till ljudet av basketbollar som studsade i inhägnaden bredvid. Om och om igen sa vi hejdå. Först med stadiga röster, sedan med tårar och snor. Hur jag gick ner för trappan mot tunnelbanan, för att sedan vända mig om och gå tillbaka till dig. Felix sa jag. Vänta.  Hur vi omfamnade varandra igen, länge, tills du sa Du måste gå nu. 

Hur röda dina ögon hade blivit då.

Och när planet till San Francisco lyfte så tänkte jag på dig. Hela tiden tänker jag på dig.

Translation: About our last days in New york, and how it felt to say goodbye. Translate the post by hitting the translate-button below the header.

NYC-tisdag kommer lastat! Denna dag var så-å fin. Jag ska visa er.

Vi börjar med outfittan då. Braxor från Nelly, skor från Nike och kofta/jacka från Cos.

Jag och Felix hade vaknat upp rätt sent i Bronxville. Vid lunchtid tog vi tunnelbanan till Bleeker Street.

Dagens första destination var Blick Art Materials på 1 Bond st. Där köpte jag akvarellpapper och detta underbara lilla ear-aser, som ska föreställa Van Goghs avhuggna öra.

Sedan promenerade vi till McNally Jackson Books (52 Prince St, Soho) för att klämma på böcker och jämföra bokomslag. Jag köpte en gullig liten SF-guidebok och Chimamanda Gnozi Adichies ”We should all be feminists” (som är en skriftlig version av hennes briljanta TED-talk). Den här bokaffären har för övrigt ett litet café med små minibord där en kan sitta och läsa. Älskar det konceptet.

Sen blev vi hungriga! Vi köpte falafel och lemonad på Taïm (tips!) och satte oss i parken.

Sen gick vi i butiker en stund, och hittade bland annat hunkstrumpor. Köpte dock ej.

Vår favvogata blev Elizabeth Street.

Oj oj oj, sen var det dags att jobba lite. Vi hittade ett litet fik som hette Fiat Café (203 Mott St) där vi drack cappuccinos på uteserveringen. Jag skrev artiklar till Creative (skriver ju två i veckan).

ÄLSKLING.

Chair up.

Vid middagstid begav vi oss på Tacombi (267 Elizabeth St) för att äta middag. Helsike vad fint det var där.

Mamsen och Calle kom och gjorde oss sällskap. Vi åt majs i små pappersmuggar som smakade HEAVEN, och sedan beställde vi in tacos och tortillas. Plus svinstarka vattenmelondrinkar pga tisdag och happy hour.

Efteråt gick vi i butiker. Så himla mysigt att de har öppet så länge. På Aesop fick mamma tvätta händerna tillsammans med en hunkig kille.

Sen åkte jag och F hem till Bronxville och tittade på Hannah and her sisters. Bra dag!

Läs fler NYC-inlägg genom att klicka på New York-taggen.

Förra måndagen gäspade vi djupt och begav oss till tågstationen i morgonsolen.

Vi skulle norrut, eller – om jag får vara riktigt filmisk – upstate New York.

Tågresan längs med Hudson river var helt jäkla magisk. Det här landet slutar tydligen aldrig inte att överraska.

Det första vi gjorde när vi anlände till Beacon (i sällskap med mamma och Calle) var att äta lunch. Jag och Felix delade på en hummustallrik,

och en bönburgare som var så-å god. Mamma bjukkade och frågade om vi inte ville ha ett glas rosé till maten. Det ville vi.

Dia är ett museum som ligger i Beacon, 1,5 timmes tågresa från New York City. Vi var mycket spända.  

Museum-Flora.

Utställningssalarna var sjukt stora och ljusa. Felix gick runt och ba ”tänk om vi bodde här, då hade vi kunnat ta oss genom rummen med varsin sparkcykel.” Den här utställningen av Jon Chamberlain var för övrigt meget bra. Tänk att skrot kan vara så vackert va.

Den här människan är 8631 km bort. Saknar honom.

”Visualisera hur den här stenen känns.”

Det fanns ett helt gäng Louise Bourgeois-skulpturer också. Henne gillar vi ju.

Vi klev in i enorma, rostiga cylindrar, och gjorde oss bekväma.

De funkade finfint som backdrops.

Några timmar senare hade vi nått maxpunkten för hur mycket konst vi kunde insupa, så vi promenerade ner till tåget igen.

Mamma, Calle och jag pratade om recensioner och hur sjukt det är att något som en person kan skriva ihop under en eftermiddag kan förändra en annan persons liv (om en författare blir sågad exempelvis). Vi grät lite, skrattade lite och jag satt tryckt mellan dem, medan Felix satt på bakre raden och sov.

När vi rullade in i NYC höll solen på att gå ner.

Felix och jag vandrade mot vår middagsdestination. Passerade The Tonight Show-studion och ba omg omg.

Sen gick vi till ett vegansk sushiställe: Beyond Sushi. Prisa gudarna! Så himla goda grejor, med sötpotatis, svamp, mango och sparris. Kan någon öppna detta i Stockholm omedelbums?  

Läs fler NYC-inlägg genom att klicka på New York-taggen.

Translation: Monday in NYC. A train ride along the Hudson River took us to Dia:Beacon, where we enjoyed the exhibitions and our veggie-lunch. Afterwards, Felix and I had dinner at Beyond Sushi, a vegan sushi place. Sooo good.