Bilder från vår sista kväll i Palinuro, 13 juni.
Den 16 juni skrev jag i vårt gemensamma dokument:

Första dagen
av nio dagar
som jag är ensam

Hur beter man sig ens
när man är ensam

Himlen har samma färg
som ett glas resorb
en morgon när man lutar sig mot
diskbänken och grämer sig

Bilder från en kväll i Palinuro när vi åt gelato. Svinmörk choklad + kokos för mig och pistage och lime för henne.

Rubrikcitatet är förstås Veronica Maggios Svart sommar.

Härom veckan, när vi fortfarande var i Italien, borstade vi våra saltiga hår och gick till torget i kvällssolen.

Det var helt klart solglasögonväder som du ser.

Vi gick till affären för att handla vin och vatten. Vid det laget hade vi blivit tjenis med killen i kassan.

Sedan plockade vi upp två pizzor på puben. Bra feeling.

Och så knallade vi ner för kullerstensgatorna till stranden.

Förbi hus som vi ville bo i.

Såg en så gullig instagrampost häromdagen som löd typ ”en riktigt bra kompis är en sån som tar en bild på dig när du ser söt ut”. Så tonårsaktigt och underbart. Jag och Yrsa har helt klart tagit till oss detta :)))

Vid stranden möttes vi av detta. Ahhhh. Vindigt och vågigt och fett dramatiskt.

Vi korkade upp vinet och satte på Maggio på högtalarna.

Och blev pirriga av det här.

Och det här.

Har så många bilder från den här kvällen att jag får börja såhär. Puss så länge.

Translation: A Palinuro evening, when we bought a bottle of red wine and a couple of pizzas and walked down to the beach. It was so so so beautiful.