Okej okej okej kolla vad som hände igår! Jag fick hålla i min bok för första gången!

Min förläggare Kaa messade mig vid niotiden och skrev ”frukost på Pascal kl 10.30?” och jag ba ”javisst!”

Och när kom jag dit så var hon och min redaktör Karin där, med världens maffigaste bukett och champagne och tygpåsar och frukost och bok! Seriöst, hur gulliga? ”Vi bad om floristens mest spektakulära bukett och försökte hitta en flaska champagne som matchade med ditt omslag”.

I fredags hittade jag den här bilden på instagram och mitt hjärta skenade då, jag satt där på tunnelbanan och kunde inte andas normalt. Kände nåt som närmast skulle kunna beskrivas som kärlekskänslor. Jag har ju haft rätt mycket prestationsångest inför det här boksläppet, och det var så härligt att bara få känna en helt ren glädje för en stund. Så jag satt där och bara göttade mig i allt pirr.

Och igår när jag höll Stanna i min hand för första gången så blev allt plötsligt på riktigt. Nu finns den. Nu kommer den stå i olika bokhyllor och bokhandlar och bibliotek och det är så stort att det är ogreppbart.  Jag knäppte några bättre bilder när jag kom hem.

Det är ju min briljanta vän Sara Edström som har gjort omslaget, och jag är så nöjd med hur det blev. Älskar ryggen. Mattheten i den blå färgen och glänset i det lackade röda bokstäverna. Typografin och färgskalan. Heja Sara.

Det ska bli så spännande (och oerhört jävla läskigt) att dela den här berättelsen med er. Boken kommer börja trilla in i bokhandlar från och med torsdag den 1/9, men den kan ju även förhandsbeställas på Adlibris (annonslänk).

Hejdå från en pirrig!

I got to hold my book for the first time yesterday. Overwhelming. 

Torsdag 28 juli:

Mitt minne av semesterdagar är att de går långsamt, men inte här, de går för fort, redan efter frukost äter vi lunch, och redan efter lunch lagar vi middag, och solen går ner över tallarna och myggen kommer fram från skogen och plötsligt har klockan blivit 22.05 och farmor ropar godnatt från nedervåningen och stänger dörren om sig.

Det är så mycket jag vill göra när jag är här. Att det ska vara så stressigt att varva ner.  Jag vill läsa klart min bok och ge textrespons och skriva två sidor text om dagen och blogga och samtidigt slumra till på en solstol nere vid älven, samtidigt ta promenader, samtidigt laga middag länge och noggrant, samtidigt göra ingenting alls.

Det är svårt att leva ett liv utan prestation. Det är omöjligt. Jag kan inte. Men i mellanrummen, när jag promenerar från affären, eller när jag plockar smultron intill elljusspåret, då sjunker äntligen något i mig som länge legat och skvalpat på ytan.

Alltså TACK för all er pepp angående boken.

Tack.

Jag är fortfarande helt pirrig, nervig, spattig, vadihelvetehänder-ig.

Jag skrev klart boken i september 2015, och nu är jag mitt inne i nästa moment: Att redigera manuset.

En redigeringsprocess kan se helt olika ut. I vissa fall krävs stora förändringar i dramaturgi eller story, men i mitt fall är det mest förtydligande här och där och en del språkliga ändringar. Häromdagen gav min redaktör (att ha en redaktör är <333) mig en massa kommentarer i mitt manus, så nu tillbringar jag dagarna med att beta igenom förslagen på ändringar. Lite som att rätta läxan. Jag har fortfarande det sista ordet – texten är ju min – men det är skönt att få hjälp av ett proffs.

Jag har inte möjlighet att blogga fullt så frekvent som jag brukar just nu, redigeringsarbetet kräver det mesta av min tid. Så om uppdateringen inte är hundraprocentig den närmsta månaden så vet ni varför.

Den första mars skickar jag in den nya manusversionen till förlaget, och innan dess ska vi bestämma titel, sätta omslag (så sabla pepp på detta, förhoppningsvis ska jag vara med på ett hörn), diskutera fram en marknadsföringsstrategi och korrekturläsa några varv.

Hela den här processen är så jäkla spännande men också så skrämmande. När jag väl har redigerat klart manuset så är det liksom definitivt. Då går det inte att ändra (förutom i en eventuell andra upplaga). Det kommer bli så sjukt läskigt att lämna ifrån mig ett projekt som jag jobbat på i över två år. Men också skönt såklart. Och kul.

Translation: I’m editing my novel at the moment, together with my editor. It’s a challenging task but also super exciting. Thank you for all of your comments in the post below. It means the world to me.