Häromkvällen tog jag min kille i handen (HA önsketänk, vem försöker jag lura, han hoppade ju på kryckor) och gick över till Kungsholmen, genom snön, för att käka. Vi hade nämligen blivit inbjudna till Usine Ile Roi för att äta en meny kombinerad med tjeckisk öl från Pilsner Urquell.

Håller på att slipa honom till The Perfect Blog Boyfriend, dvs en surf/skidåkarkille som dessutom råkar vara fotograf. Håret har han ju redan, men jag får sätta honom i skidskola och anmäla honom till en fotokurs. Tänk Janni och Jon eller Lisa och Tim. Dessa snubbar ger alltså sina flickvänner contentresor i present, dvs reser bort och skapar en massa material och snygga bilder till bloggen!!! Ba HÄMTA DRÖNAREN BABY, NU DRAR VI TILL BALI.

Den här bilden fick han ju till. Tror detta kan bli något.

På tal om öl! Kommer du ihåg ölspelet på Hamsterpaj förresten? Vad hette det? Pilstrip! När man skulle fånga ölflaskor som föll från himlen och ju fler flaskor man fångade desto fler plagg klädde en snygg brud av sig. Spelade det JÄMT i datasalen på mellanstadiet. Livet spel som du hör.

Fick en vegansk meny som var väldigt väldigt god.

I en kruka växte något som I tyckte såg ut som en grönsak.

Hade en så jävla fin kväll med honom. Och om två timmar ses vi efter tre dagar isär. Så längtig.

Jag har en ny regnjacka som jag har en känsla av att jag kommer bära hela hösten.

Färgen är den finaste jag vet: Petroleum.

Jackan kommer från Stutterheim och modellen heter passande nog Stockholm.

Men jag är ju i Cannes just nu och här behövs inga regnjackor, för idag är det tjugotvå grader och barbentväder (även om fransoserna bär täckjacka). Men nästa vecka så. Och veckan efter det. Och veckan efter det. Känner mig aningens mer redo för blöta november nu.

→ Mer kläder i kategorin klädval.

New raincoat from Stutterheim.

Hej hörni. Jag råkar fortfarande prata engelska ibland och har försökt tända lampan på fel ställe (dvs på väggar motsvarande min bostad i SF), men det är nästan läskigt hur snabbt jag vänjer mig vid att vara hemma. Att möta Felix vid porten på tisdagskvällen var så skakigt och pirrigt och surrealistiskt och nervöst. Återförening är det finaste jag vet.

I onsdags klev vi upp, vadade igenom havet av smutskläder och utspridda plagg från min resväska och dukade fram finfrukost. Fruktsallad och avokadomacka för mig,

Och ostmacka för honom. Plus julklappar!

Här är han! Så jävla fint att få skeda igen, trängas i köket igen, duscha tillsammans igen och stanna uppe till sent för att PRATA. Har längtat efter det.

Sedan pälsade vi på oss och gick ut i SOLEN och GLITTRET. Jag bar kängor från Dr Martens, jeans, väska och jacka från Monki, halsduk och mössa från Dr Denim. Och Felix gamla vantar.

Äkta Stockholmsvy.

Allt var liksom spännande. Snön. Butikerna. Kaffet.

Vi provade kläder och köpte lyxig duschtvål och så gick vi förbi spårvagnen som fick mig att tänka på Fröken Frimans krig (som ni måste se om ni inte gjort det än).

Hej!

Solen gick ner 15.30 för det gör den tydligen i det här landet, så då begav vi oss mot Vasastan igen. Vi gick och handlade veganska grejor, typ sojafärs och havremjölk och popcorn, och sedan traskade vi hemåt.

Och så lagade vi Oumph! med blomkålspuré efter det här receptet av Malin. Oumph! är veganskt sojaprotein (finns i frysdisken på min Ica) vars konsistens veeerkligen liknar grillad kyckling. Jag tror inte ens att köttätare skulle märka att det är en vegansk produkt? 250 gram kostar 49 kr, och jag räknade ut att hela maträtten gick på 100 kr, och den räcker till tre eller fyra portioner. Ändå bra pris tycker jag! Nästa gång tänker jag tillsätta muskotnöt i purén och någon slags liquid smoke-sås i Oumphen.

Resten av kvällen tillbringades i horisontellt läge med en Coppolafilm och mitt huvud på hans bröst.

Translation: My first day in Sweden this year. Felix and I exchanged christmas gifts and had a really nice breakfast, and then we spent the day strolling around the streets of Stockholm. We had Oumph! (vegan soy protein) for dinner and that’s that. So happy to be with him again.