Jag läste en så bra bok igår. Tripprapporter av Tone Schunnesson.
Bokjaget har lämnat Sverige för Thailand. Hon flyter runt mellan stränderna, barerna, hotellrummen. I fickorna finns kvitton med nedklottrade diktrader. I Sverige finns vännerna hon aldrig orkar höra av sig till, där finns pappan och där finns Andreas, Joar, Jani och Nikita. Männen som hon inte kunde älska – eller som älskade henne för mycket.
Men jaget älskar sig själv högst av allt, och på andra plats kommer ruset.
Texten är skriven som i ett berusat tillstånd, minnen från förr blandas med nuet och den tryckande värmen i Thailand. Språket är lyriskt och aldrig förskönande; jag kan känna lukten av spyorna, se hur låren är fläckade av babypuder, lyssna till hur hon höjer rösten utan att bli hörd.
Tripprapporter är en suggestiv berättelse om en tjej i missbruk. En längtan efter att komma åt sin egen kärna, men samtidigt, njutningen i att alltid vara fyra glas bort från sig själv.
Läs boken. Den är, trots en viss avsaknad av driv och dramatisk kurva, medryckande och skapar filmiska bilder. Och efteråt lämnar den efter sig ett obevekligt men på något sätt ändå behagligt tryck över bröstet.
★★★★☆