Efter två kalla nätter vid Sykes (läs del 1 här) så begav vi oss uppför de sluttande kullarna. Känslan att äntligen bli varm och få upp blodcirkulationen igen var fan magisk.

Vi stannade till i Redwoodskogen för att äta lunch. Det blev nudlar med rykande varm buljong.

Orka borka vad vackert.

Sedan gick vi uppåt och uppåt och uppåt, tills vi befann oss i Ventura Wilderness.

Några timmar senare kom vi fram till denna utsikt. Vi skrek rakt ut av lycka. Det är något magiskt att se havet efter flera dagar i skogen.

:D :D :D

Det var nyårsafton och då måste en förstås äta lyrrig mat, även om en befinner sig i vildmarken.

Så vi lyxade med ost och rödvin till förrätt och skålade för det nya året, för det fanns inte en chans att vi skulle kunna hålla oss vakna till midnatt.

Och tittade på solnedgången.

Inte en så pjåkig nyårsvy.

Vi var tvungna att springa upp och ner för kullen då och då för att hålla oss någorlunda varma.

Risotto till huvudrätt! Med massa kantareller. Ja tack. Och klockan sex hade solen redan gått ner och då var det så kallt att vi inte kunde göra annat än att krypa ner i sovsäckarna. Vi låg och tittade på stjärnorna en stund – vi kunde se vintergatan för att det var så stjärnklart – och Froste sa: Stjärnfallen är våra fyrverkerier. 

Sedan följde en evighetslång natt av kyla. Frost överallt, en nästipp som förlorat sin känsel och tre kroppar som inte ville sluta huttra. Men det är en annan historia.

–

LÄS ÄVEN:
NÄR VI VANDRADE I BIG SUR. PT 1. 

Translation: When Froste, Dana and I went backpacking in Big Sur, pt 2. New years eve on the frozen hills.