Flora Wiström

När vi tittar ut genom fönstret ser vi att det är kö, trots att dörrarna ännu inte har slagit upp. Minst hundra personer står där och väntar. Vi utbyter high fives inne i Kristinehovs malmgård, rättar till de sista plaggen på galgarna och hör i samma stund de första stegen i trappan. Nu kommer de, bloppiskunderna.

Bloppisen började som ett internetfenomen, och är en hopslagning av orden blogg och loppis, och går alltså ut på att personer säljer kläder på sina bloggar. Nu har det alltså utvecklats till fysiska loppisar, där bloggare i stället bjuder in sina läsare att komma och handla. I detta fall till en bloppis som heter duga, med uppträdanden, goodiebags, tävlingar och fullspäckade klädställningar.

En skulle kunna tro att vi har studsat tillbaka till femtiotalet, med tanke på alla pincurls, knälånga klänningar och rödmålade läppar som både kunder och säljare bär. Att lokalen är inredd med antika möbler gör inte saken sämre. Här hittar många hem. Här är det lättare att hitta kläder som passar än hos de vanliga modekedjorna.

Till mig kommer inte särskilt många femtiotalsreplikor. De flesta av mina kunder har, precis som jag, på sig smutsiga Dr Martens och avskavt nagellack. Och ganska snart önskar jag att jag hade tagit med mig fler kläder, rensat ut en veva till där hemma, för kläderna ryker fort. Hejdå rottingväskan som jag älskat sönder och samman, hejdå den hjärtmönstrade klänningen jag burit sommar efter sommar. Hejdå gamla vänner.

Detta är en av sakerna jag gillar mest med bloppisar, tanken på hur en klänning som jag köpte på second hand hamnar i någon annans ägo när jag säljer den på loppis. Hur vintagekläderna liksom går i arv och älskas av person efter person. Att kläderna fylls av minnen från olika människor.

Men bäst av allt är att jag får träffa er. Ni som kanske skickar iväg en kommentar ibland men som annars är på er sida av datorn medan jag är på min. Ni som nu kommer fram i fysisk form och säger att ni gillar vad jag gör. Som vill ta foton och få illustrationer signerade. Ni som norpar tag i klänningar från min klädställning, trycker dem mot bröstet och ser ut som att ni har vunnit storvinsten på lotto. Aldrig att jag vänjer mig vid detta, aldrig att jag tar det för givet. Det är en sådan ynnest att ha en egen hejarklack, en allians av smarta, roliga tjejer som hela tiden peppar och inspirerar. Om detta inte är systerskap vet jag inte vad systerskap är.

Jag fyndade inte hos någon annan säljare, men det är med glädje jag promenerar hem från bloppisen. Fylld av energi från er. De fåtal plagg jag har kvar lämnar jag hos Myrorna, med förhoppningar om att någon annan ska tycka om dem så mycket som jag har gjort.

För ett par veckor sedan blev jag intervjuad i podcasten Bloggsnack, klicka här för att lyssna.

Frågor till Felix:

Vad tycker du om floras bloggande?
Det är kul. Speciellt när jag tittar på gamla saker vi har gjort. Då är det väldigt tacksamt att Flora har dokumenterat allt. Men ibland så är det lite tjatigt när jag bara vill hänga och hon mååååste skriva ett inlägg.

Vad för musik lyssnar du på? (svår fråga kanske) Men typ vilka olika band/artister tycker du om mycket?
Just nu lyssnar jag på Brad Mehldau eller Chilly Gonzales. Här är några listor!

Ren och rå
Golv och gåtor
Järn och gin
Kallbad och kunskap
Häst och hummer

Vad gör du allra helst på din fritid?
Träffar kompisar, gör spellistor på Spotify, går på museum och gör utflykter.

Felix, vad studerar du till/vilken utbildning går du? alt. vad arbetar du med?
Just nu jobbar jag på Bukowskis Market, som är ett auktionsverk.

Vad är ditt drömjobb?
Har flera. Men tror att det är en kombination av saker jag gillar. Musik, konst och skriva tex.

Felix! Vad var det som gjorde att du föll för Flora?
Många saker. Men främst leendet och något oförklarligt som bara händer när man är kär.

Frågor till Flora:

När du skriver, vad är det för texter du skriver oftast? Är det dikter, noveller? Och varför?
Jag skriver mestadels skönlitterär prosa, men det är inget som jag är redo att dela med mig av än. Ibland dikter. Ofta någonstans i mellanläget, alltså typ prosalyrik. Varför? Jag vet inte.  Jag skriver sådant som jag själv gillar att läsa, det som kommer lätt och det som inte strävar emot. Det ska ju vara kul att skriva, så då skriver jag helt enkelt det jag tycker om.

Ett klädesplagg du aldrig skulle ta på dig?
En t-shirt med ett hakkors på. Eller Sverigedemokraternas logga. = inte så fräscht.

Flora, när du skriver noveller med fria tyglar. Vilken genre blir det lättast då?
Alltså jag har typ skrivit fem noveller i mitt liv. Men jag skriver aldrig fantasy eller crime eller sci-fi eller thriller eller något sådant, utan liksom ”vanlig” prosa. Ofta riktad till unga vuxna.

Jobbar du fortfarande i Saluhallen eller tjänar du ”bara” dina pengar genom bloggen/frilansjobb?
Nepp, bara det sistnämnda. Sade upp mig från tebutiken i augusti 2013.

Vad är ditt bästa tips till någon som älskar att vara kreativ, att rita, måla, skriva osv och dessutom vet att en har potential, men som väljer att inte göra dessa saker för att rädslan att misslyckas väger för tungt? När man ständigt hindras av tanken ”det blir ändå inge bra” fast man samtidigt är fullt medveten om att övning ger färdighet?
Jag har sådana där allt-jag-gör-suger-tankar jätteofta, men jag har aktivt börjat jobba med att säga emot de tankarna. För något jag kan tycka jättemycket om ena dagen kan jag avsky andra dagen, och då försöker jag minnas varför jag tyckte om det jag har gjort. Och liksom stöttas av det, tänka ”egentligen tycker jag ju att det här är bra, jag är bara grinig idag”. Jag tror också att det är viktigt att inte koppla på det yttre ögat medan du skapar, utan bara tänka att det du skapar skapar du för dig själv. Och som du säger, övning GER färdighet. Det är bara att fortsätta. Och fortsätta. Och fortsätta. Och försöka att inte jämföra sig med andra, utan bara med sig själv.

Pratar du franska? I så fall, hur mycket kan/förstår du?
Jag kan typ 10 ord och förstår kanske 50.

Frågor till båda två:

Vart kysstes ni för första gången?
På Rebeccas balkong när hon hade en liten hemmafest. Här kan ni läsa hur vi träffades: del 1, del 2, del 3.

Om ni någon gång har bråkat och haft konflikter, hur löser ni det då?
Alltså så knäppt att ordet ”om” är med här. Självklart har vi haft konflikter, och det är ju superindividuellt beroende på vad det handlar om så det är jättesvårt att svara på hur vi löser det. Men i allmänhet försöker vi prata mycket om det och helt enkelt bena ut problemet, men också att försöka att inte vara så långsinta. Liksom prata ut och sedan kramas och gå vidare.

Vad var det första ni la märke till hos varandra när ni träffades?
Första gången vi träffades var första dagen på gymnasiet, vi gick ju i samma klass.
Flora: Jag tänkte att Felix hade en väldigt mörk röst.
Felix: Jag tänkte att Flora var söt.

Hur gör ni för att hålla kärleken vid liv? Klyschigt kanske, men ni är en sån inspiration! (Förstår såklart att ni tjafsar och bråkar ibland, men ändå.) Tycker ibland att vardagen känns grå och trist och vi är likgiltiga gentemot varandra. Tips?
Vi säger ganska ofta ”nu är vi snälla mot varandra”. Det kanske låter banalt, men det hjälper så otroligt mycket! Att liksom påminna varandra om att visa kärlek, att välja sina strider och anstränga sig för att vara trevliga. Så att vi inte kommer in i den där vardagslunken då vi inte uppmärksammar varandra. En annan grej vi försöker göra är att hitta på saker, typ gå ut och äta, gå på bio, second hand-shoppa eller ta mysiga promenader. Fysisk närhet är ju bra också : )

Vad tycker du/ni är meningen med livet?
TJÄRLEKEN.

Idag åker jag utomlands och kommer vara ifrån min kille i en vecka. Jag vet att en vecka ifrån varandra låter banalt. Men när man värmt varandras kroppar varje natt i tre månader blir det världens jobbigaste grej. Hur gör man för att inte dö av saknad? Hur gör ni när ni är ifrån varandra? Kram
Vet du hur lyxigt det är att få sakna någon? Bejaka den känslan, rid på den vågen! Men ett allmänt tips är ju att hålla sig sysselsatt, typ passa på att träffa kompisar, ha sleep overs, hänga med familjen, gå på någon rolig fest eller så. 

Translation: Answers to your questions. Translate them here.