Flora Wiström

Min tisdag började med att jag skrev det förra inlägget om köttindustrin. Jag fick sms:a Sara och säga ”blev helt uppslukad av att skriva mitt senaste blogginlägg sÃ¥ jag undrar om vi kan ses 45 minuter senare i stället?”. Classic blogger. Vid ettiden klev jag in i hennes lägenhet.Dagens dejt.Vi gjorde bananpannkakor med kokosflingor och blÃ¥bär, efter det här receptet.Och Ã¥t dem med sirap, jordgubbar, blÃ¥bär och florsocker pÃ¥. Saras och Johans lägenhet är en sÃ¥ himla bra plats att hänga pÃ¥.Sedan Ã¥kte jag till Enskede för att passa den här lilla killen och hans storebror Melker.Älskar hur spexig han är.NÃ¥gon timme senare kom den äldsta brorsan ocksÃ¥, sÃ¥ dÃ¥ blev det gos. Och jag sÃ¥g ut sÃ¥här!

Translation: Yesterday, me and Sara made pancakes from this recipe. Her apartment is so pretty. In the evening, I was babysitting Felix’s little brothers. 

Sommarens, eller årets, viktigaste boktips från mig är boken ovan. Äta djur av Jonathan Safran Foer. Jag ska förklara varför:

Jag umgås med många vetgiriga människor som älskar att lära sig nya saker inom politiken. Vi diskuterar feminism och antirasism, vänder och vrider på begreppen och tar gärna till oss ny information som kan styrka eller förändra det vi trott på.

Men när det kommer till köttindustrin, då vill få personer lyssna.

Jag var precis likadan förut. När jag hittade en hemsida om de vanvÃ¥rdade grisarna i Sverige satte jag handen framför munnen, sa fyfan och höll tal om det under en svenskalektion i skolan. Jag slutade att äta fläskkött i kanske en mÃ¥nad, men sedan började jag göra det igen. Mest bara av ren slentrian, trots att jag inte var särskilt sugen. När mina vänner läste böcker och artiklar om köttindustrin tänkte jag ”Det där vill jag helst inte läsa. Jag vill ju fortsätta äta kött med gott samvete.” Det här är precis samma reaktion som jag har stött pÃ¥ sedan jag började diskutera boken Äta djur med människor i min närhet.

”Tillslut kan vi väl inte äta nÃ¥got alls.”
”Jag drar faktiskt mitt strÃ¥ till stacken pÃ¥ mitt sätt.”
”Jag köper nästan bara ekologiskt kött, det fÃ¥r räcka.”

Jag ska säga en sak: när ni har läst den här boken kommer ni inte vilja äta den där hamburgaren från snabbmatskedjan eller yakunikun från sushirestaurangen. Än mindre en färdiggrillad kyckling från mataffären. Detta för att ni vet hur industrin ser ut. Vilka sjukdomar djuren lider av och hur missbildade de har blivit efter år och år av framavel. Hur trångt de bor. Hur de slåss med varandra. Äter på varandra. Blir slagna av sina djurskötare (ja, det är sant). Att djurfabrikerna är en av vår tids största miljöbovar. När ni vet hur industrin ser ut kommer ni välja bönor och grönsaker framför prefabricerade köttbullar, alla gånger, utan att sakna det.

Det är som med feminismen. När du väl har börjat se strukturerna kan du inte sluta. När jag sitter pÃ¥ den här kunskapen om djurfabrikerna kan jag inte äta kött och mÃ¥ bra. Jag kan tänka mig att äta vilt eller kött frÃ¥n smÃ¥ gÃ¥rdar där djuren fÃ¥tt vara lyckliga (och dÃ¥ menar jag inte ekokött och ekofÃ¥gel som gÃ¥r att köpa i mataffären, ofta innebär ”frigÃ¥ende kyckling med tillgÃ¥ng till utevistelse” att de bara har en uteplats pÃ¥ nÃ¥gra kvadratmeter att röra sig pÃ¥, och vissa av kycklingarna kommer aldrig dit dÃ¥ det är sÃ¥ mÃ¥nga djur som tävlar om en sÃ¥ liten yta). Men jag skulle aldrig köpa ett paket bacon för 6 kr i mattaffären.

Jag är ingen stjärnelev själv. Jag har ganska nyligen slutat äta kött. Jag Ã¥t köttfärssÃ¥s förra veckan, för att jag kände mig jobbig som ville ha nÃ¥got annat när vi gick bort pÃ¥ lunch. Jag gick till Flippin’ Burgers för en mÃ¥nad sedan (visserligen innan jag läste Äta djur) och jag äter ägg och ost nästan varje dag. Men jag har inte köpt hem en enda köttprodukt pÃ¥ minst ett halvÃ¥r. Jag försöker äta veganskt ofta. Och jag tänker lägga ännu mer kraft pÃ¥ det här. Med smÃ¥ steg hÃ¥ller jag pÃ¥ att förändra mina kostvanor.

Medan allt annat blir dyrare blir kött allt billigare. Därför förstÃ¥r jag att det här är en klassfrÃ¥ga. Jag förstÃ¥r att jag som tjänar pengar har rÃ¥d att köpa ekokött nÃ¥gon gÃ¥ng i bland eller lägga mina pengar pÃ¥ fina grönsaker i stället för billig falukorv. Men jag tror ocksÃ¥ att det handlar om en vanesak. MÃ¥nga förstÃ¥r inte vad vegetarisk mat är, förutom sallad. Men det finns sÃ¥ himla mycket god och billig vegetarisk mat du kan laga. Potatis är billigt. Morötter. Lök. Säsongsanpassade grönsaker. Bönor och ärter. Jag har till och med upplevt att det är billigare att äta vegetariskt än att äta kött. Här är min pinterest med en massa vegetariska recept, och ni kan även kika i min kategori ”matlagning”.

Jag dömer ingen, alla får äta vad de vill, men jag ber er om tre saker:

1. Slentrianät inte kött på grund av lathet och bekvämlighet. Det ni äter är djur som har lidit, och om ni nu ska ta beslutet att stoppa det i munnen måste ni reflektera över det val ni har tagit. Om människans makt över djuren.

2. Om ni nu prompt ska äta kött, välj inte det billigaste i mataffären. Välj Ã¥tminstone ekologiskt kött, please. Visst, ett paket bacon kan kosta 6 kr, men tänk ett steg längre: hur har grisarna levt om det här köttet kan vara sÃ¥ billigt? Det är dyrt med ekokött, men betala hellre lite mer för ett djur som haft ett nÃ¥gorlunda drägligt liv. Jag vill samtidigt Ã¥terigen understryka att i mÃ¥nga fall har inte de ekocertifierade djuren haft ett sÃ¥ mycket bättre liv. Undersök! Om reaktionen pÃ¥ detta är ”jag har inte rÃ¥d med dyrare kött”, kanske du ska fundera pÃ¥ om du ska lägga pengarna pÃ¥ nÃ¥got vegetariskt i stället?

3. Läs om djurindustrin. Äta djur var en ögonöppnande bok för mig. Jonathan Safran Foer är en av mina favoritförfattare och han sätt att skriva om köttindustrin är både intressant och lättläst. Han utgår från sina egna erfarenheter och all den research han har gjort, men låter även andra personer komma till tals (exempelvis djurrättsaktiviser och bönder). Äta Djur handlar visserligen om USA, men vi har inte kommit så hemsk mycket längre i Sverige. Djurindustrin är experter på att få det att låta som att deras djur har haft det bra, här är ett exempel. Gå in på ettlivsomgris.se eller djurensrätt.se och läs och lär.

Om ni tips på läsning eller vill diskutera köttfrågan i kommentarsfältet så blir jag jätteglad.

Farmaren Frank Reese föder upp kalkoner som faktiskt mår bra. En av de få kalkonfarmarna i USA som ser ut på det här sättet. Här är hans ord, som alltså är publicerade i boken Äta djur:Och detta är djurrättsaktivisten C:s ord:

Translation: About the important and brilliant book Eating Animals by Jonathan Safran Foer and how I feel about eating meat. You can translate the post here.

Juli började med Almedalsveckan. HALLÅ liksom vad mycket jag tycker om Gotland, fina gänget jag var där med, cykelturer ljusa sommarnätter och Visby, trots regn. När jag kom hem till Stockholm igen var det huuur varmt som helst. Vi badade i Fredhäll, jag gjorde ärthummus, läste Mina drömmars stad, drack chokladmilkshake och lagade min bästa pastarätt med gorgonzola, valnötter och karamelliserad rödlök.Här är en god rödbetssallad jag gjorde, med stekt ägg, chevre, avokado och bladspenat.Först var Felix sjuk, sen blev jag det också. Fyfarao vilka jobbiga dagar, det borde vara olagligt att ha feber när lägenheten är 35 °C.Jag har förstås pussats en del också, och såklart även tjafsat och bråkat. Men mest pussats.Hedvig hade en episk 20årsfest,  jag klädde mig i helvitt, köpte nya skor och åt en sallad med sojabönor, ärtor, bladspenat, mandelpesto, fetaost och apelsinsaft.När Felix var på sin cykelresa till Malmö passade jag på att sova över hos mamma. Det var så fint att komma ut till grusvägar, hallonsnår och storebrorskramar.Jag vaknade upp bredvid två favorittjejer. Mamma och Uma.Morgongos.En dag lagade jag Cannelloni. Så här många ingredienser behövdes till den rätten.Jag, Carro och Sara var ute i Vaxholm och fotograferade, jag sov över hos mamma en natt till, låg hemma i sängen och var sjuk och drack vin, badade och hängde runt på Häringe slott med My. Kvällsdopp!Sedan återförenades jag med Felix igen <3 Och lagade dödligt goda pizzor. Ska berätta mer om framgångsreceptet en annan dag.En dag var jag hemma hos farmor och blev bjuden på lunch. Efteråt fikade vi och tittade på hennes gamla fotografier från 50-talet. Kan nog inte tänka mig en bättre sysselsättning. Fina, fina farmor.Avslutar med en selfie. Ni hittar mig på @florawis, som ni kanske vet.

Kan inte hantera att jag börjar skolan på måndag. HERREGUD vad den här sommaren gick fort.

Translation: Instagram in july, @florawis. I can’t understand that this summer soon is over.