Flora Wiström

Ahh, vart kommer träkoppen ifrån? Den med svart sugrör i. Älskar den! 

Visst är den fin! Efter lite googling har jag lärt mig att den heter Kami wood mug och säljs exempelvis här (de kostar ca 500 kr styck och är handgjorda i Japan). För snäppet billigare produkter rekommenderar jag Mujis träsortiment. Jag har en skål därifrån som jag gillar asmycket.

Flora! Är verkligen förvirrad just nu så skulle älska dig förevigt om du kunde hjälpa mig lite! Det är så att jag fyller 18 år nästa sommar och har tankar på att flytta hemifrån ungefär då. När jag letar runt på Stockholms bostadsförmedling hittar jag lägenheter som är markerade med ”ungdom” men på alla dessa står det dock en liten ruta längst ner med rubriken ”köstatistik”, där det står att liknande lägenheter har förmedlats till någon som har kötid mellan tex 5 och 7 år. Hur fasiken kan detta förväntas av en 18-åring?? Eller jag förstår inte! Hittade en superdupernice lägenhet i Vasastan där lägsta ålder var 18, fett tänkte jag men återigen står det sådär. Och jag hittar inte de lägenheterna som var för särskilda åldrar osv. Hur exakt gick det till när du hittade din lägenhet och hur kan en nybliven 18-åring få en lägenhet? HJÄLP

Hej! För att du ska ha en chans att få en ungdomslägenhet genom bostadsförmedlingen gäller det att du ställer dig i kö samma månad som du fyller 18. Dvs: om du fyller år i juni så registrerar du dig i kön den 1 juni. Jag registrerade mig på tolvslaget när jag fyllde 18 pga att jag inte visste att jag kunde registrera mig samma månad, och det funkade också.

Du kommer att ha störst chans att få en artonåringslägenhet precis innan du ska fylla 19 (för då har du stått längst i kö av artonåringarna). Samma gäller när du blir äldre, du kommer ha störst chans till en nittonåringslägenhet när du precis ska fylla 20 osv. Ungdomslägenheterna annonseras bara ut då och då, så det gäller att du har lite tur och att det annonseras ut lägenheter precis innan din födelsedag.

Det står ”Under de senaste 12 månaderna har 198 stycken liknande bostäder förmedlats i området. De flesta av dem har förmedlats med en kötid på mellan 5 år och 7 år” för att det är en lägenhet med maxålder 25 år. Det betyder att de som har störst möjlighet att få just den bostaden har stått i kö sedan de fyllde 18. På lägenheter som är ämnade för enbart arton-, nitton- eller tjugoåringar (osv) så krävs det förstås inte så lång tid i kön.

När du snart ska fylla 19 gäller det att du ofta går in på bostad.stockholm.se för att se om de annonserar ut några artonåringslägenheter. Du anmäler dig på egen hand. Jag har hört om personer som varit på tjugonde plats i kön till en lägenhet men som ändå har fått den, så gå på så många visningar du bara kan. Stort jäkla lycka till!

Hej Flora! Min mormor läser mycket och det mesta, därför tänkte jag ge henne en bok i julklapp. Har du något boktips till en person av en helt annan generation? Kanske en bok som en kan läsa oavsett ålder. Tack på förhand och tack för fin blogg!! Kram

Sommarboken av Tove Jansson gav jag till min mormor och det var en dunderhit! Den handlar om relationen mellan en farmor, ett barnbarn och en pappa. SJUUUUUKT fin/gullig/vacker och perfekt att ge en mormor eller farmor tycker jag! Kram och tack för fina ord!

Fast Flora du om någon! Varför ska ni vinna på lotto för att köpa nya möbler om möbler finns. Snälla bidra inte till den sjuka konsumtionshetsen. Använd saker tills dom faller sönder, återbruka, byt, loppis. Men att byta stil och köpa nytt var tredje år är, även för dom som har råd, helt oförsvarbart tycker jag.

Självklart ska vi köpa nya möbler på auktion/loppis. Du vet väl hur mycket jag gillar second hand? Vi sålde får soffa på Bukowskis auktionsverk och har gett bort andra möbler. Dessutom bor vi så litet så det är inte saker till ett helt hus som ska införskaffas, utan typ en och annan förvaringsmöbel. Du kan vara lugn.

Jag ville först säga att du är stark som fortsätter blogga trots att du tydligen har en stor sorg som du bär på just nu. Din blogg är väldigt inspirerande med fina bilder! Jag har inte läst den så länge men kommer definitivt att fortsätta. Nu blir det här nog en upprepning, men jag undrar vem det är du har förlorat? Jag antar att du har skrivit om det innan men som ny läsare blir det lite snurrigt när det vid flera tillfällen hänvisas till sorgen efter hans död, men ingen kommentar om vem han är eller hur du kände honom. Så jag undrar om du kan förklara det, för oss lite nyare läsare, eftersom det är något som återkommer med jämna mellanrum?

Hej och vad fint att du har hittat hit <3 Det är Felix pappa som har dött. Jag har inte berättat det tidigare eftersom det kändes jobbigt att utelämna Felix, men han har sagt att det är okej, så ja, nu vet ni. Saknar Nisse så jävla jävla mycket.

Hej fina Flora! börjar med ett litet tack-för-fantastisk-blogg-med-aldrig-sinande-inspiration-och-pepp :) Jag undrar lite hur du tänker kring nyvalet? kommer du rösta rosa igen eller kommer du rösta mer ”vad som helst för att hejda sverigedemokraterna”? Jag har hört alla varianter från ”ta chansen att få in FI” till ”röstar rödgrönt eller blått för att göra sverigedemokraternas vågmästarroll svagare och att då en röst på FI skulle vara bortkastad”. Hur tänker du? bamsekram, god jul och ett litet fan-girl hej :)

Hej gulliga du! Tack för fina ord <3 I ärlighetens namn har jag inte tänkt så mycket på nyvalet. Alla mina tankar har liksom gått åt Felix pappa.  Men som det ser ut nu så kommer jag rösta på F! igen. Jag tror på att rösta med hjärtat, det är det demokrati handlar om.

Hej flora! Tack för en jättebra blogg! Jag har två frågor till dig.
1. Hur förhåller sig Felix till att du är vegetarian? Äter ni båda vegetariskt eller äter han kött och hur ställer du dig i så fall till det?
2. Hur fungerar det att blogga för ett företag? Bestämmer du tillsammans med din arbetsgivare vad du ska blogga om och är det de som fixar alla sponsrade inlägg osv? Kan inte du berätta lite mer om hur allt sånt fungerar? Kram!

Hej och tack för att du läser!
1. Felix är i princip vegetarian själv. Vi köper aldrig hem kött så här hemma är han helvegetarian, men ibland, väldigt sällan, äter han kött på restaurang. Jag tycker att det är megabra!
2. Vad jag bloggar om är helt upp till mig själv, så länge det typ inte går emot någon kampanj som Metro har. Dvs, om de har en kampanj med Coca cola så kan inte jag ba ”Coca cola suger, Pepsi äger”. När det kommer till sponsrade inlägg och samarbeten så är det lite olika. Ibland hör Metros säljavdelning av sig till mig och säger att de har en kund som vill göra något med mig. Det kan vara allt från att posta en video här på bloggen till att ha ett butiksevent. Ibland är det kunden som kommer till mig direkt, för att de har hittat min blogg och tycker att den passar dem och ibland är det jag som kontaktar kunden och frågar om de vill samarbeta med mig. Ibland får jag betalt i pengar, ibland i produkter. Men jag är tydlig med vad som är samarbeten/sponsring, så ni behöver aldrig känna er lurade. Kram!

För det första; hej Flora! För det andra; du verkar vara en så himla fin och klok person! För det tredje; jag behöver hjälp! Jag vet att ingen av oss är några relationsexperter men att utbyta erfarenheter med andra är så himla bra och viktigt. Nu till saken. Jag har i fem års tid varit tillsammans med världens finaste människa. En människa som är lika fin på insidan som på utsidan, som ställer upp i alla lägen, som känner mig utan och innan, som jag känner större tillit till än någon annan. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket, men jag tvekar på om mina känslor fortfarande är desamma, om jag faktiskt fortfarande är kär. Hur fan vet man när man ska göra slut, och hur gör man? Hur lämnar man en människa som är ens allt, som är perfekt? Det hade varit så mycket bättre om han varit ett svin, liksom. Vi träffades när jag var 15, det är klart att vi förändras, men jag har hela tiden trott att vi vuxit med varandra. Jag vet varken ut eller in. HJÄLP! Om någon annan känner för att ge mig tips så välkommen. Är så tacksam för lite kloka råd. <3

Hej och hjärta hjärta hjärta hjärta! Jag tycker att Gunnar Ardelius har ett bra svar:

Annars så tänker jag att en bra ledtråd är att man liksom slutar anstränga sig för att vara trevlig och gullig och snäll.

Angående hur man gör slut: tror du inte att din pojkvän känner likadant? Ofta tror jag att man går runt och ba ”jag känner såhär men han är fortfarande askär i mig” när det i själva verket är likadant för båda. Prata med honom! Det hjälper så himla mycket. Ni kanske ska känna efter hur det är att vara ifrån varandra en längre tid, eller så bestämmer ni er helt enkelt för att satsa på förhållandet och göra mer spännande saker ihop, ligga mer, resa bort (om ni kan) och gå på dejter. Hoppas du lyckas klura ut hur du känner för honom <3

Hej! Jag har tänkt lite angående hur du och Felix ser på svartsjuka i ert förhållande. Det verkar utåt sett som ni inte är svartsjuka av er alls, stämmer det? Tänker exempelvis på bilden när ni hade satt upp ett photo booth på toan och Felix sitter med någon av dina (hans?) vänner i sitt knä. Om jag hade sett en sådan bild (oavsett faktumet att jag verkligen litar på min pojkvän, och att tjejen är min vän) hade jag blivit jätteavundsjuk. Det är jobbigt såklart ibland, så tänkte bara fråga dig; är det helt irrationellt att bli svartsjuk över sånt? Känner du inte någonting liknande när du exempelvis ser en sån bild? Förlåt för en jobbig och kanske konstig fråga haha, tycker jättemycket om din blogg! :)

Det reagerade jag också på, hade det varit min pojkvän hade jag blivit jätte svartsjuk..

Kära nån. Jag blir inte ett dugg svartis av att en av mina bästa kompisar sitter i Felix knä. Jag blir snarare glad att de gillar varandra så mycket! Vi är alla i samma kompisgäng och jag vet var jag har min pojkvän. Dessutom har Maja också bf. Här är en bild jag tog till er nu i helgen, den är asfin den med:

I allmänhet är jag väldigt ickesvartsjuk av mig, åtminstone i det här förhållandet. I mitt förra förhållande var maktbalansen annorlunda och jag behövde hela tiden jaga bekräftelse från min pojkvän. Det behöver jag inte från Felix. Jag vet att han älskar mig, helt enkelt. <3

Kan du inte göra ett inlägg där du visar hur du sminkar bort acne? Vilka produkter o steg för steg osv? Kram

Först tvättar jag ansiktet med Fresh Farmacy från Lush. Sedan smörjer jag in mig med en ansiktskräm från Lush som heter Vanishing Cream. Därpå applicerar jag min foundation (Une skin ideal). Sedan täcker jag finnarna med en gul eller mintgrön mineralconcealer från Tikei (det neutraliserar den röda färgen). Sedan mattar jag ner ansiktet med Mineral Veil från Bare Minerals. Helst skulle jag vilja ha en naturlig concealer i gulgrön ton, i stiftform eller flytande. Någon som har ett tips? Notera att alla dessa produkter är naturliga och milda. Kram!

Hej Flora! Först och framst ursäkta mitt dåliga svenska, jag har bara varit här i 2 månader. Men jag läser bloggen din sedan typ 2011, och jag tror att det har hjälpt mig ganska mycket både med språket och livet/att må bättre. Så tack för det. Men här är mitt egentliga fråga till dig: Ska lag skaffa mig en piercing? Jag vill gärna ha en septum och jag är 18, så jag kan göra vad jag vill men jag är också himla rädd för att vad mina föräldrar (och folk i övrigt) ska säga om det när jag kommer hem. Har du lite råd för mig?

Hej! Fasen vad fint att höra att du blivit hjälpt av min blogg <3 SJÄLVKLART ska du pierca dig om du vill det. Din kropp är din kropp och ingen annans. Ps. Din svenska är superbra.

Åh, Flora! Jag och min livskamrat flyttade också nyss in i samma lägenhetsbyggnad (jag är nästan 100 % säker att det är samma utifrån bilderna och beskrivningar). Blir så glad av dina fina utsiktsbilder, kan stå i en evighet och bara stirra ut genom det där gigantiska fönstret. All lycka till er! Det är knepigt med liten yta som ska delas på, men jag är säker på att det kommer gå fint för er! (p.s, ser fram emot dina inredningsbilder!!).

HEJ GRANNE! Vad roligt att vi bor i samma hus :) Hoppas att det inte var du som spydde i hissen i helgen, samt dekorerade golven med rester från Mc Donald’s. Hehehe. Kram och lycka till med att installera er i nya läggan!

Hej! På tal om böcker så undrar jag om du läst något av Johanna Nilsson? Då kanske särskilt De i utkanten älskande och Konsten att vara Ela som är två av de bästa böcker jag läst. Hon går genom tavlan och ut ur bilden är nog Johannas mest kända, och den är såklart också fin.

Skriver upp dessa på min att läsa-lista bums! Tack för tips!

Jonathan Safran Foer – Äta djur.

★★★★★

”Sommarens, eller årets, viktigaste boktips från mig är boken ovan. Äta djur av Jonathan Safran Foer […] Jag umgås med många vetgiriga människor som älskar att lära sig nya saker inom politiken. Vi diskuterar feminism och antirasism, vänder och vrider på begreppen och tar gärna till oss ny information som kan styrka eller förändra det vi trott på. Men när det kommer till köttindustrin, då vill få personer lyssna. […] Jag ska säga en sak: när ni har läst den här boken kommer ni inte vilja äta den där hamburgaren från snabbmatskedjan eller yakunikun från sushirestaurangen. Än mindre en färdiggrillad kyckling från mataffären. Detta för att ni vet hur industrin ser ut. Vilka sjukdomar djuren lider av och hur missbildade de har blivit efter år och år av framavel. Hur trångt de bor. Hur de slåss med varandra. Äter på varandra. Blir slagna av sina djurskötare (ja, det är sant). Att djurfabrikerna är en av vår tids största miljöbovar. När ni vet hur industrin ser ut kommer ni välja bönor och grönsaker framför prefabricerade köttbullar, alla gånger, utan att sakna det.” (Läs inlägget i sin helhet här).

Ulla-Carin Lindquist – Ro utan åror 

★★★☆☆

”TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist fick sin diagnos ALS samma dag som hon skulle fira sin femtioårsdag. Den här boken skrev hon under sin tid som sjuk. Då jag har egen erfarenhet av ALS (som närstående till en sjuk), kändes Ro utan åror i hela mig. Jag läste den i ett svep, satt i min soffa och grät tills jag inte hade tårar kvar. Det är en vacker bok. En inblick i en svår sjukdom men också en inblick i ett mänskligt liv.”

Elisabeth Rynell – Hohaj

★★☆☆☆

”Hohaj är en enslig plats någonstans i Norrland. Dit kommer ramberättelsens ”jag”, en kvinna som förlorat en person som stått henne nära. Parallellt får vi följa kärlekshistorien mellan Aron och Inna, som levde i Hohaj generationen innan. Om sommarmånaderna de hade ihop och den långa vintern däremellan, om våldet Inna får utstå från sin far Knövel, och det tunga samvete som Aron flyr ifrån. En långsam bok, fullproppad av vackra miljöbeskrivningar (som ibland kan ta över lite väl mycket). Ibland tappade Rynell mig, ibland var jag närvarande i högsta grad.”

Silvia Avallone – Stål

★★★☆☆

”Stål handlar om bästa vännerna Anna och Francesca som bor i den Italienska kuststaden Piombino. De är tretton år gamla, med ena foten i barndomen och den andra i vuxenvärlden. I Piombino finns stålverket, drogerna och den eviga längtan bort. Bort från de vuxnas svek och våld, och bort från den smutsiga hemstaden. Stål har blivit en hyllad bok, och jag tycker också att den på många sätt är bra. Men den är otroligt tung, och även om den skildrar hur verkligheten kan se ut, tycker jag att det blir jobbigt att läsa om unga tjejers underkastelse och mäns övertag.”

Françoise Sagan – Sträcka vapen

★★☆☆☆

Jag älskade ju Bonjour Tristesse, och den här boken liknar sin föregångare till stor del, om än inte fullt lika skarp. Lucile lever tillsammans med den rika affärsmannen Charles, en tillvaro som på många sätt är trygg – kanske främst ekonomiskt. Men på en fest träffar Lucile en ung förlagsredaktör vid namn Antoine och vad som börjar som en flirt eskalerar snart till en stark fysisk attraktion. Sträcka vapen är en bok om kärlek, svartsjuka och vad pengar gör med människan. Den ställer frågan: kan kärleken övervinna allt? En läsvärd bok för den som inte kan få nog av kombinationen Frankrike och kärlek. Inte det mest fantastiska du kommer läsa i år, men ändå helt klart bra.

Per Anders Fogelström – Mina drömmars stad

★★★☆☆

”Klassikern Mina drömmars stad handlar om Henning Nilsson som kommer till Stockholm år 1860. En stad som är både liten och fattig. Vi får följa Hennings tuffa tillvaro i staden, kampen mot fattigdomen och kärlekshistorien mellan honom och Lotten. Det är fantastiskt att läsa om sin hemstad på det här sättet. Fogelström gestaltar 1860-talets Stockholm så tydligt att jag kan se det framför mig, känna lukten, höra ljuden. Ibland är tempot i boken långsamt, så ha inte bråttom när du läser den. Mina drömmar stad är den första boken i romanserien Stad, som skildrar Stockholm fram till 1968.”

Melina Marchetta – Francesca

★★★☆☆

”…Sedan klämde jag några kapitel i en bok som jag lånat på bibblan, nämligen Francesca av Melina Marchetta (som ju även har skrivit Jellicoe Road som jag gillade massor). Om du, precis som jag, är svag för ungdomsböcker så borde du läsa den här. Men gör dig besväret att läsa den på engelska i stället, eftersom det är så mycket som blir löjligt och fel i översättningen. Boken handlar om Francesca som börjar St Sebastian, en skola som tidigare varit en pojkskola men som nu även tar in flickor. Francesca måste parera sin tillvaro där, samtidigt som hennes mamma slutar gå upp ur sängen. Så. En kärlekshistoria med svärta, roliga karaktärer och fina scener. Den är lite fånig ibland – den utkom 2003 vilket märks – men ändå helt klart läsvärd. Det får bli dagens boktips.”

Golnaz Hashemzadeh – Hon är inte jag

★★★★☆

”Boken handlar om en liten flicka som anländer till Sverige med sin mamma och pappa. De har flytt från Iran och hoppas på att kunna bygga en ny tillvaro i landet i norr. Pappan är optimistisk och ser fram emot landets möjligheter, medan mamman är djupt deprimerad och tillbringar det mesta av sin tid i lägenheten. Detta skapar konflikt mellan föräldrarna, och hela tiden måste flickan agera medlare mellan de två. Pappan menar att hårt arbete är nyckeln till frihet och ger flickan hemgjorda matteböcker eftersom han tycker att skolans undervisning är bristfällig. Hon kämpar hårt men har svårt att göra sin pappa nöjd. Samtidigt tvingas hon utstå diskriminering och rasism i skolan såväl som ute på gatorna. Boken följer flickan från unga år till att hon är i tjugoårsåldern. Hur hon formas av sin pappa och samhällets hårda krav på att vara kvinna, och hur hon jobbar hårdare än hon orkar med. En längtan att bli lite smalare, lite mer framgångsrik, lite mer älskad. En bok om orimliga krav, om att alltid vara duktig.

Hon är inte jag är en så otroligt viktig bok. Välskriven, medryckande och plågsam. Läs den.”

Marguerite Duras – Älskaren

★★★★☆

”Älskaren är en delvis självbiografisk roman som är skriven på ett fragmentariskt vis. En femtonårig fransyska bor med sin mamma och sina bröder i Indokina (som förr var en fransk koloni). På en båt över Mekongfloden möter hon en äldre kinesisk affärsman. De inleder en sexuell förbindelse med varandra, en relation med ojämn maktbalans, utan att deras respektive familjer ger sitt godkännande. Samtidigt får vi uppleva fragment och minnen från flickans uppväxt – den strikta relationen till modern, fattigdomen och hatet syskonen emellan.

Eftersom Älskaren är så fragmentarisk kan det ibland vara lite knepigt att hänga med. Men jag tror att det är en sådan bok som du nödvändigtvis inte måste förstå allt i. Den här boken läses snarare för att du ska få uppleva en viss känsla, en viss stämning, och för att du ska få ta del av det oerhört vackra språket. Den är kanske mer utav ett konstverk än en roman.”

Sannas bild.

Siri Hustvedt – Sommaren utan män

★★★☆☆

”Vi har läst Sommaren utan män av Siri Hustvedt. Den fick ett medelbetyg på 3,2 av 5 möjliga. Jag tycker att det bästa med boken var de olika generationsskildringarna, samt Hustvedts fantastiska språk och förmåga att gestalta sina karaktärer och deras handlingar.”

Från Bokus.se: När Mia Fredricksens make Boris meddelar att han behöver tid för sig själv rasar hennes tillvaro samman. I själva verket har han förälskat sig i en tjugo år yngre arbetskollega. Mia beslutar sig för att återvända till sin hemstad för att hålla en poesikurs för tonåringar under sommaren. I mötet med de sju flickorna – i den mödosamma brytpunkten mellan barn och vuxen – och med sin egen åttiosjuåriga mor och hennes väninnor De Fem Svanarna på äldreboendet får Mia nya perspektiv på kvinnors historia i allmänhet och sin egen i synnerhet. Dessutom dyker en viss Mr Nobody upp under dessa omtumlande sommarveckor.

Monika Fagerholm – Den amerikanska flickan

★★★★☆

”Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm fick 3,7 av 5 möjliga i genomsnittlig bokklubbspoäng. Boken handlar om en massa människor som bor i Trakten, en småstad någonstans i Sverige/Finland, men kanske främst om Doris och Sandra. Den amerikanska flickan har drunknat, och Doris och Sandra vill ta reda på vad som egentligen hände. Samtidigt snärjs de mer och mer in i en verklighet (eller en lek?) som de inte kan ta sig ur. Den här boken är surrealistisk på många sätt och läsaren vet inte riktigt vad som är Doris och Sandras fantasi och vad som egentligen är på riktigt, och det är främst detta, i kombination med detaljrikedomen, språket och relationerna som är bokens styrka. Men de flesta av oss tyckte att Den amerikanska flickan lika gärna hade kunnat vara 350 sidor i stället för 500, för ibland gick handlingen på tomgång. Svinvacker hur som helst.”

Böcker jag läste 2014, del 1.
Böcker jag läste 2014, del 2.
Här är böckerna jag läste 2013.
Och här är böckerna jag läste 2012.

Translation: Books I read during 2014. These can be found in English: Eating Animals by Jonathan Safran Foer, Swimming to Elba by Silvia Avallone, That Mad Ache by Françoise Sagan,  City of my Dreams by Per Anders Fogelström, Saving Francesca by Melina Marchetta, The Lover by Marguerite Duras, The Summer Without Men by Siri Hustvedt and The American Girl by Monika Fagerholm.

Jag är sjuk och har tillbringat större delen av den här soliga decemberhelgen med att ligga på sängen med datorn på magen och kollat inredning till lägenheten. Den är ju, som ni vet, bara 24 kvadratmeter så det gäller att hitta smarta lösningar till förvaring (i nuläget har vi exempelvis bara EN låda för bestick och slevar och sådant, så i köket ska det upp metallstänger med krokar så att vi kan hänga upp slevar, durkslag, kastruller och sådant).

När jag och Felix flyttade ihop (samt flyttade hemifrån) för två år sedan pyntade vi lägenheten med allt som var 60- och 70-tal. Vi var arton och nitton år gamla och tyckte att det var det finaste vi hade sett. Stora grafiska mönster, underbara färgmatchningar i orange och rosa, gulligt porslin, mycket textilier och bord med perstorpsskiva. Samt småpryttlar ÖVER-ALLT. Nu har vi blivit äldre, mer formintresserade (Felix jobbar på auktionsfirma så han kan löjligt mycket om designmöbler och konstnärer) och inredningsmodet har förändrats. Nu vill vi göra om.

Vi vill att vårt hem ska kännas personligt och konstnärligt men stilrent. Vi vill att det ska vara lättstädat och med ro för ögat. Vi vill ha naturliga material och en lugn färgskala, men med personliga detaljer. Det går liksom inte att ha färgstarka saker överallt när en bor såhär trångt. Hoppas att ni är lika pepp som jag på att se vår lägenhet förvandlas! :))

Bildkällor: Betonggruvan, Muji, Ikea, Containerstore samt olika hemsidor via min Pinterest.

Vi har varken ett stort, lyxigt kök eller ett snyggt badrum, så vi får göra det bästa av situationen. Måla om, tillföra de färger vi gillar och hitta smarta lösningar. Och så måste vi vinna på lotto för att ha råd att införskaffa nya möbler, men det är en annan femma.

Translation: When Felix and I moved in together two years ago, we loved the 60s and 70s style. Bright colours, big graphic patterns and cute details. Now, we are older, more into design (Felix works at a auction house so he knows a LOT about old art and furniture) and the current interior trend is more minimalistic. We want our new, tiny apartment to be stylish and easy to clean, but still artistic and personal. Very trendy, you might think, but we will make it ours.