Amanda Svensson – Allt det där jag sa till dig var sant.
★★★★★
”När jag såg att Amanda Svensson skulle komma med en ny bok var det bara att trycka på bevaka-knappen. Samma dag som den kom ut beställde jag den, i torsdags landade den på min dörrmatta och igår läste jag ut den. Fan. Jag skulle inte ha läst den så snabbt. Amanda Svensson är min största skrivförebild och jag har älskat hennes tidigare böcker, speciellt Välkommen till den här världen.
Okej, först och främst utspelar sig boken på en folkhögskola. Inte nog med det, huvudpersonen går även i en skrivklass. Min igenkänningsfaktor når alltså den maximala kvoten. Huvudpersonens riktiga namn vet vi inte, men vi förstår i alla fall att hon inte har så många vänner i skolan. När korridorsgrannarna har fest sitter hon på sitt rum och skriver. Och ganska ofta sitter hon uppe på taket och söker med blicken efter den där killen hon gillar. Han kallar sig själv Vladimir Majakovskij och namnger henne Lilja Brik. Hon är hans musa och älskarinna. Han berättar vem hon är och hur hon ska bete sig, han tar henne både fysiskt och psykiskt. Tillsammans blir de en enhet, han formar henne så att hon ska passa in i hans historia. Men deras förhållande blir mer och mer destruktivt.
Så kommer Ilse och rör om alltihop. Världens bästa Ilse. Tillsammans blir de Mary Read och Anne Bonny, piratdrottningar, tjuvfittor och vildhjärtan. Så mycket girlpower att det inte är klokt. Det är en historia om hur berättelsen kan dra ner en i fördärvet eller vara det sista hoppet för överlevnad. Om vänskap och kärlek och hur det är att inte förstå värdet av sin egen existens. Språket är helt briljant dessutom. Jag ska inte säga så mycket mer om handlingen, jag beordrar alla att läsa den här boken i stället. Lyllos er som inte har gjort det än.”
Sofia Nordin – Gå sönder gå hel.
★★★☆☆
”Vartannat kapitel Lena, vartannat kapitel Anna. Lena har rymt med sin systers spädbarn. Barfota vandrar hon med den lilla flickan tryckt mot bröstet, utan pengar och utan varma kläder. Anna, däremot, har minutiöst planerat sin trygghet. Sin perfekta man. Sin perfekta villa. Sina perfekta vänner. Ingenting får gå fel, allt måste vara vanligt.
Den här boken blir riktigt jäkla otäck i sin upplösning. Vissa scener har etsat sig fast i mig, kommer upp när jag minst anar det. Det här är kanske ingen helt fantastisk bok men jag vill ändå rekommendera Gå sönder gå hel till den som gillar prosa med bra flyt och en spännande handling.”
Yahya Hassan – Dikter.
★★★★☆
”Yahya Hassan har blivit både hyllad och dödshotad för sin diktsamling. 18 år gammal skildrar han sin uppväxt. Hur han skickas mellan olika anstalter, begår brott, förbannar sin pappa. Han har blivit anklagad för att svartmåla islam och har numera livvakter dygnet runt.
Hans dikter är rasande, skrivna i versaler och skriker ut sin frustration. Det är så förbannat starkt. Djupt tragiskt, bitvis. Vackert, ibland. Inte svårt att förstå eller ta till sig. Som läsare får en ta sitt ansvar, reflektera kring hans ord och inte dra alla över en kam. Jag läser det som att Yayha Hassan kritiserar sin far, inte alla muslimska fäder. Det finns en rotlöshet i hans texter, en desperation som känns ovanlig (det är ju inte varje dag vi läser poesi skriven av en småbrottslig artonåring) och äkta.”
Sandra Beijer – Det handlar om dig.
★★★★☆
”Jaget, en femtonårig tjej, blir dödskär i en jämngammal kille. Hela boken är skriven med honom som mottagare. Boken utspelar sig i Stockholm och jagets familj är trygg och verkar ha det gott ställt. Allt jaget kan tänka på är duet, hela hennes första tid på gymnasiet går åt av att tråna efter honom, precis som det var ibland i den åldern. Hon gör rätt och hon gör fel, hon dricker mängder av folköl och röker för många cigaretter och hon är så kär att allt annat liksom försvinner.
Sandras debutbok är såklart fin. I högstadieåldern (troligtvis dess rätta målgrupp) hade jag älskat den, men alla som är svaga för kärlekshistorier kan läsa den här. Det handlar om dig är stilistiskt säker och har den där romantiska, semipoetiska tonen som Sandras texter ofta har. Nu väntar jag med spänning på hennes nästa.”
Bea Uusma – Expeditionen – min kärlekshistoria.
★★★★☆
”Bea Uusma har under femton års tid inte kunna sluta tänka på vad som hände med Andrées polarexpedition och varför medlemmarna dog. Hon bestämmer sig för att ta reda på svaret. Genom att djupläsa allt det som skrivits om expeditionen, dagboksanteckningarna, artiklarna och böckerna, och att åka till Nordpolen gång på gång, kommer hon närmare det hon tror är svaret. Vi lär känna Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel, men även Bea Uusma själv.
En jäkligt fin bok som också är lärorik, faktabaserad och gripande. Jag förstår varför Bea Uusma blev kär i Andrée-expeditionen, det är oerhört spännande. Och åh vad hon kan skriva.”
Gun-Britt Sundström – Maken.
★★★★★
”Efter påtryckningar från olika håll började jag läsa Maken av Gun-Britt Sundström. Tråkigt omslag. Tråkigt namn. Är den inte sådär ålderdomligt torr? Nej. Formgivaren har misslyckats, helt klart. Den här boken är långt ifrån torr eller ålderdomlig, den sprakar och lever och är fylld av så mycket insikt och genialitet att det inte är klokt.
Boken är knökfylld med citat som sätter ord på svåra känslor och scenarios. Plus att språket är så vackert. Maken benämns som en förhållanderoman och handlar om Martina och Gustav. De är i tjugoårsåldern och träffar varandra på Stockholms universitet i slutet av 1960-talet. Stockholm! 60- och 70-tal! Kärlek! Politik! Ni förstår ju att det är bra förutsättningar för en roman.
Vi får följa Gustav och Martina under sju år av deras förhållande. Eller ickeförhållande. De har en olidlig maktbalans mellan sig, ett typisk jag-vill-ha-dig-när-jag-inte-kan-få-dig-scenario för Martinas del, medan Gustav slänger sig runt halsen på sin älskade och vill gifta sig med henne. För det mesta. De klarar inte av att vara ihop, än mindre att vara isär. Sundströms feministiska agenda är genomgående för hela boken. Även om könsrollerna var mer statiska då, är hennes funderingar på tvåsamheten fortfarande aktuella i allra högsta grad. Maken brukar kallas ”en feministisk klassiker”.
Några klagomål då? Boken är 546 sidor, är det nödvändigt? Hade inte Sundström kunnat koka ner storyn en sisådär 100 sidor för att det ska bli lite mer koncist? Troligtvis. En annan sak jag kan störa mig på är hur oerhört intellektuella alla tjugoåringar är i Maken. Den kretsar kring den akademiska medelklassen, men ändå. Jag känner igen mönstret (Amanda Svensson, Karolina Ramqvist). En författare, i detta fall Sundström som är 31 år gammal, skriver en bok som handlar om unga personer. Självklart har hon blivit smartare på tio år, och nu kan hon krydda sina karaktärer med den här kunskapen. Trots att de är tio år yngre. Det gör att igenkänningsfaktorn inte blir fullt så hög för mig som den hade kunnat vara. Samtidigt blir Makenen bok som passar alla åldrar i alla relationer.
Läs Maken och nicka igenkännande, utbrist preach sister, skratta högt och gråt ut. På baksidan har Sara Stridsberg skrivit ”Boken funkar som ett slags moralspel där läsaren tvingas in i olika dilemman, tvingas välja sida och därefter alltid tvingas välja om. Jag har läst den om och om igen och varje gång har den gjort olika saker med mig beroende på var jag har befunnit mig i förhållande till det stora projektet Kärlek.” Jag tycker att det sätter ord på det hela så himla bra. Perfekt att läsa på stranden/lunchrasten/i hängmattan eller på tåget. Mitt bästa sommarboktips helt enkelt.”
David Wiberg – Dagboksanteckningar från ett källarhål.
★★★★★
”Dagboksanteckningar från ett källarhål handlar om 16-åriga Linnea som bor i en småstad någonstans i Sverige. Hur många böcker har jag inte läst där jag har stört mig på författarens krystade ungdomsspråk, hur hen har velat ”get down with the kids” och slängt sig med pubertala svärord och konstiga slangord. Men David Wiberg lyckas med att bli Linnea. Trots att Wiberg är man och Linnea en tjej, trots att han är född 72 och hon 96, att han var tonåring på 1980-talet och hon på 2010-talet, lyckas han gestalta henne oklanderligt. Få karaktärer i bokvärlden känns så självklara och realistiska som hon.
Linnea har en ganska vanlig familj med två halvjobbiga föräldrar och en skitstörig lillebror. Hon har en bästis som hon hela tiden måste jaga bekräftelse hos och hon tvekar hela tiden på sin egen förmåga. Linnea hatar sitt munsår och sina pormaskar och hur stelt det blir i så många sociala situationer. Hon ska bara vara lite mer normal. Lite mer social. Vara lite tystare. Höras lite mer. Hon lider av ganska mycket ångest.
Boken utspelar sig 2012 och känns så himla rätt i tiden. Linnea är dödligt kär i A och stalkar honom på Facebook och Tumblr, stryker runt hans jobb på Plantagen, mailar A:s arbetsgivare för att få tag på de anställdas jobbschema och är så underbart pinsam hela tiden. Boken räknar ner till den dag hon ska till Peace & Love (dit även A ska) och vi får följa Linnea i skolan, hemma, i ångestkogen, på caféjobbet, i Familia-gallerian (där Plantagen ligger) och på diverse fester.
Jag gillar Linnea så mycket. Hur hon skriver pretentiösa, blödande texter och dikter samtidigt som hon har en så sarkastisk ton i sina dagboksanteckningar. Hur hon har det så svårt med sina relationer samtidigt som hon tar sina vänners känslor på så himla stort allvar. Jag gillar böcker som leker med formatet, korsar genrer och använder olika uttryck. Linnea ritar serier som på olika sätt handlar om henne själv. Drömmar och fantasier, minnen och vardagshändelser. Hon gillar även att fota, vilket vi får se exempel på i boken. Om jag ska klaga på en sak så är den möjligtvis slutet (lovar att inte spoila). Var det inte väldigt abrupt? Det tycker jag. Nåväl, läs den här boken. Gör det bara.”
Böcker jag läste 2014, del 1.
Här är böckerna jag läste 2013.
Och här är böckerna jag läste 2012.
Translation: Books I’ve read during 2014, part 2. None of them are translated into english, unfortunately. However, Maken can be found in Danish, Norwegian, German and Finnish.
