Flora Wiström

Svinmysig fredag med skrivdejt på Il Caffe med Zara och sedan tacomiddag och rödvin hemma hos mig. Hon blev publicerad i Expressen idag! Läs artikeln här.

Åh! Var har du köpt din jättefina baddräkt?

Den är från Monki!

Åh jag älskar pinterest verkligen bäst för snabb inspiration. Hur installerar jag pin it knappen? Kram! :)

Klicka in här så hittar du! Kramis.

Hej! Jag har en fråga. Jag är 17 år och har en kompiskrets med politiskt aktiva vänner. Jag har aldrig kunnat finna ett intresse för politik i mig själv, förutom ett mycket stort intresse för feminism (dock endast den kulturella delen). Mina vänner pratar mycket om politik men mina kunskaper består ungefär av att det finns vänster och höger och partier med tråkiga namn och att SD är dåligt. Hela tiden slänger de runt på namn och olika ministrar och grejer om andra länders politik och trots att jag är en intelligent person så får det mig att känna mig så smärtsamt liten och dum och okunnig när detta händer. Hur lär man sig fatta politik? Var ska man börja? Jag har aldrig lärt mig om det i skolan och det finns så mycket att jag blir helt överväldigad. Är det okej att inte vara intresserad av politik?

Gudars vad jag kan relatera till det här. Jag förstod ganska sent att politik handlar om ett engagemang för mänskliga rättigheter, att hjälpa de som ligger ner, snarare än att kunna namnen på olika ministrar och specifika partifrågor. Innan visste jag knappt vad skillnaden mellan höger- och vänsterpolitik var, men jag tycker att skattefrågan är ett typiskt bra exempel på hur den svenska politiken är uppbyggd. I korta drag innebär den röda ideologin höga skatter och statligt ägda insatser så att alla ska kunna ha ett bra uppehälle, även de som har svårt att arbeta, medan högerns ideologi är en politik med lägre skatter, privat ägda insatser och en tro på den fria individen där de som anstränger sig ska få valuta för sitt arbete. Kanske det kan få dig förstå lite lättare? Att du är intresserad av feminism betyder i allra högsta grad att du är politiskt intresserad! Det var min första ingångspunkt med, sedan började jag fundera mer kring exempelvis klass. För mig är politik klasskamp och solidaritet, att hjälpa de som ligger ner och att sparka uppåt. Inte att kunna namedroppa namn på politiker eller veta prick allt som händer runtom i världen. Ett bra tips kanske kan vara att läsa serier, typ av Liv Strömquist? Och att läsa tidningen, om så bara rubrikerna, eller att titta på tv-nyheterna/lyssna på radionyheterna. Och kanske att gå med i ett politiskt ungdomsförbund?

En fråga! Jag är på glasögonjakt och Marias glasögon var jättefina, vet du möjligtvis var hon har köpt dem? Mycket tacksam för svar :)

Det är i själva verket Saras glasögon. Hon hälsar att de är från Synsam, märket är Robert la roche.

Men åh! jag har också det där himla problemet med bilderna på bloggen. har aldrig haft det innan och gör på precis samma sätt som alltid, men den senaste tiden blir det såååå dååååålig kvalité när jag laddar upp dom i blögga. provade nu att ”savea for web” istället, men det hjälpte inte :( VAD KAN MAN GÖRA DÅ, TRO?! snälla snälla snälla, hoppas du kan svara :) puss, du är bäst

Har du testat att förminska bilderna innan du laddar upp dem? Jag laddar upp alla bloggbilder i 900px så att inte bloggverktyget måste komprimera dem åt mig. Puss fino!

Hej Flora ! Har också varit sugen på hormonfritt preventivmedel typ Pearly och Natural Cycles etc men sedan fick jag reda på av min barnmorska att de inte alls är godkända preventivmedel i Sverige och att 99% säkerhet bara är bullshit i princip. Därför har jag inte vågat prova pga vore sån ångest att bli gravid. Har du hört ngt om detta??

Hej! Nej, detta har inte jag hört något om :S Men jag det här svaret skrev en annan läsare:

Pearly och lady-comp är godkända som preventivmedel i Sverige, det är däremot inte Natural Cycles, så vitt jag förstått!

Åh, Floraa! Du gick väl på Viktor Rydberg Jarlaplan? För jag behöver liksom din hjälp! Det är rätt snart gymnasieval och jag har funderat på Viktor Rydberg Jarlaplan (sång). Det är bara det att jag tvekar och velar hela tiden.. Det verkar vara så enormt mycket plugg och jag vet inte om jag klarar det. Hinner man med något annat än plugg? Att lektionerna är delvis på engelska får mig också att tveka lite, det känns lite läskigt och osäkert för mig.. Men stämningen på skolan verkar så himla härlig! Då kanske det blir värt allt pluggande om det nu är sådär extremt mycket.. Skulle du kunna skriva lite allmänt om skolan? Det skulle vara jättebra! Superfin blogg förresten! Ha det bra!/Ella

Hej Ella! Här är några frågor och svar om VRG Jarlaplan som jag skrev under mitt första år där, alltså 2009. Jag tycker absolut att du ska söka den skolan! Det ÄR mycket plugg men i tvåan och trean kan du välja kurser själv (jag valde typ filmkunskap och teater och sånt som sänkte den akademiska nivån liksom). Du kommer in i att prata engelska jättesnabbt, jag lovar. Den enda kursen som jag hellre hade haft på svenska var filosofi (förstod ju inte ens begreppen på svenska). Jag hade verkligen tre helt sjukt fina år och jag tror att jag hade väldigt tur med min årskurs, men det jag vill att du ska ha i åtanke är att VRG jarlaplan är en helt crazy homogen skola. Alla var vita förutom typ tre personer, jättemånga har svinrika föräldrar och bor i typ Saltis eller på Östermalm och det finns (fanns? nu var det ändå 2,5 år sedan jag tog studenten) ingen klassanalys what so ever. De förutsatte till exempel att du skulle kunna betala för din skoldator och rekommenderade typ bara Harvard och Handelshögskolan som utbildningar efter studenten. Men nu har det ju startat en feministisk förening på skolan vilket är jättefint, och det kanske har blivit bättre sedan jag gick där? Men i övrigt: superengagerade lärare, mysig skolbyggnad, lärorikt, bra estetutbildning och fina människor! Lycka till! Såhär svarade en annan person i kommentarsfältet:

Hej! jag har också gått på jarlaplan! och alltså det ÄR mycket plugg, jag gick samhälle och vissa gånger var det ju verkligen ASMYCKET. men det är det ju på de flesta skolor? upplevde att mina kompisar som gick på andra ställen hade lika mycket att göra som jag. visst, du får kämpa för höga betyg pga hög ambitionsnivå bland både lärare och elever, kanske mer än på vissa andra skolor, men jag tyckte definitivt(!!!) att det var värt det. lärarna (de flesta då) och utbildningen är extremt bra, en känner liksom att det en håller på med är viktigt?? ang engelskan behöver du inte alls vara orolig! alla lärare förstår svenska så du behöver aldrig tex svara på engelska när du räcker upp handen om du ej vill (utom på engelskan då hehe). lovar att en kommer in i det supersnabbt, och lär sig massor av det! MEN! en sak som jag skulle ha velat veta innan jag började jarlaplan är att det krävs en del social skillz, i alla fall i början… eftersom alla personer har ett mer eller mindre individuellt schema, och du bara har några lektioner i veckan med din klass, gäller det liksom att skapa sig sina egna grupper. och det är såklart bra på massor av sätt – en slipper vara fast i en klass en inte trivs i dag ut och dag in tex – men kan också vara lite stressigt att känna att en måste hitta nya att hänga med på varje lektion, hinna komma med i något gäng innan alla har blivit för tajta osv… det kunde helt enkelt vara ensamt då och då, och även om alla ju till slut hittade till sina grupper var det liksom en del som föll emellan ibland. så upplevde i alla fall jag det. men tror det är lättare att gå en estetisk linje, då får en ju automatiskt tillhörighet till en grupp som är lite mindre och där alla åtminstone har en sak gemensamt. hoppas du fick någon hjälp av detta och SÖK för guds skull, så kan du ju bestämma dig sen. sångutbildningen verkar fantastisk och jarlaplan är en grym skola. lycka till!!!

Åh vad bra tips! Skaffade pinterest för ett tag sen, men har inte tagit tag i att lära mig det. Men en fråga: vet du (eller om någon annan som läser denna kommentar) några bra tumblrs (om du använder det)? Kanske särskilt som innehåller bilder på alla typer av människor (tycker mig mest se personer som faller inom ramen för samhällets normer), och tror ju det behövs en större öppenhet för att vi alla är olika oavsett om du kan kategorisera dig som norm eller inte. Sen tycker det hade varit kul med lite inspobilder med viktiga innebörder och budskap, typ sånna bilder du länkat till på pinterest fast tumblr.

Alltså jag har iiiingen koll på tumblr förutom When you are a feminist. Någon läsare kanske har?

Hej Flora! Jag har äntligen blivit vegetarian (inte vågat förrän nu pga människor i min omgivning som tycker det är så jobbigt och omständigt och töntigt och ska hålla på och hacka på en). Men ju mer jag lär mig ju mer vill jag sluta äta allt animaliskt. Jag är vegetarian med målet att bli vegan till nästa år. Hur tänker du kring att utveckla din vegetarianism? Även om en äter ekologiska animalier är det dåligt för både djur och miljö! Djurhållning är ju 1/5 av alla koldioxidutsläpp och av de är det 1/2 från köttindustri och 1/2 från ägg och mejeri. Plus att man utnyttjar djuren. Att vara vegan är ju ännu mer normbrytande, jobbigt enligt omgivningen och gör det mycket svårare att bli bjuden på mat och att gå på restaurang. Nöjer du dig med att vara vegetarian eller vill du bli vegan? Bara intresserad av dina tankar menar inget dömande eller så! Är ju själv ”bara” vegetarian.

Vad grym du är! Jag äter rätt så mycket veganskt faktiskt, och tänker aktivt på det. Köper havremjölk i stället för mjölk, steker i olja eller kokosfett i stället för smör, beställer sojalatte i stället för vanlig latte, använder kokosmjölk i stället för matlagningsgrädde osv. Men precis som du säger är det knixigt att vara vegan i typ restaurangsammanhang. I nuläget nöjer jag mig med att vara vegetarian och vegan ibland, men i framtiden kanske jag ställer om helt och hållet. Jag har exempelvis inte tittat på några dokumentärer om mjölkindustrin än, men när jag gör det så vet jag ju att det kommer bli svårt att stödja den industrin.

Hei! du nevnte for en stund siden at du har tappat mye hår (i samband med p-pilleslutt?). jeg bare undrer om det har stabilisert seg nå? eventuelt om du har noen tips i forbindelse med det? jeg har også tappat utrolig mye hår i høst, uten at jeg helt vet hvorfor. håper det er noe forbigående. ps: takk for alt du er og gir

Hejsan! Jag tappar fortfarande hår tyvärr, som ett resultat av hormonomställningen i kroppen. I ditt fall kanske det beror på stress? Annars tycker jag att du ska gå till vårdcentralen och fråga. Jag tror dock att det kan hjälpa med kosttillskott, typ detta. Kram!

Åh, har du tips på var en kan hitta en fin och inte alltför dyr ljusslinga, jag tycker det är omöjligt! Var har du köpt din till exempel? :) Tack för underbar blogg

Tack för att du läser <3 Min är från Granit, så kika där! Billigare varianter kan du hitta på exempelvis Ikea eller TGR.

Hej Flora! Förstår att ni inte kan ha kommit så långt i lägenheten ännu men det vore super kul att få följa med i processen sen när ni kommit igång!! Jag och min kille bor på 25kvm i en lägenhet med världssämst planlösning och köksvägg i hallen typ, så är så nyfiken på hur ni tänker kring att möblera så platseffektivt som möjligt etc…? Tycker alltid att du gör allting så fint och är så konstnärlig så det ska verkligen bli inspirerande att se hur ni väljer att göra:) Hoppas du får en fin onsdag! Kram Hanna

Hej hopp! Det ser ut som ett bombnedslag hos mig men det är klart att jag kan visa processen. Vi har också köket i hallen! Lovar att komma med en massa bara platseffektiva tips :) Vad kul att du tycker om det jag gör!! Kram och ha en festlig lördag <3

Vad gör man när ens kompisgäng startar ett nytt kompisgäng och lämnar ute en själv? När de är elaka och uteslutande. Vad gör man när man är helt ensam i klassen och inte kan byta klass och inte har råd att åka på ett utbytes år? Vad gör man när man inte ens vill ha tillbaka sina gamla vänner för att de har varit så jävliga mot en? Jag har så himlahimla mycket ångest för skolan och jag mår illa bara jag tänker på det. Jag är ledsen nästan jämt. Jag har några vänner utanför klassen, men de är lixom i ett annat sammanhang och de har sitt, så när man väl träffas så är man lite som ett undantag från deras vardag. Jag har ingen tillhörighet. Mitt självförtroende är helt förstört och det känns som att jag inte kan göra någonting för att allt ska bli bättre.

Fyfan vad jävligt detta låter. Blir så ARG. Skit i dessa bedrövliga människor och försök hitta nya. Skriv till någon gammal barndomskompis, kompisdejta en instagramfollower, skriv till någon i det här blogginlägget, gå med i en politisk organisation eller börja i en dansgrupp. Nu vet jag inte varför du inte kan byta skola, men du borde överväga det igen. För att få börja om. Och gå och prata med någon, någon professionell, för det är uppenbart att du mår dåligt. Hejar på dig, så himla mycket <3

ALLTSÅ. din mammas hus kan du snälla göra ett ”hemma hos” inlägg där??? vill bara *copy paste* till mitt framtida vuxenhem!!!!!! hälsa henne att det är superfint!!

Det ska jag hälsa henne :) Japp, jag kan fixa en rundtur! Så länge kan du spana in detta inlägg!

Hej! Du tar ju väldigt mycket bilder, undrar om du gör någonting mer med dom? Att exempelvis göra en fotobok istället för att de bara ligger på datorn! Hade varit kul att se vad isåfall :) Och om du inte gör det, varför inte?

Hejsan! Ibland gör jag fotoböcker (typ efter min storebrors bröllop, jag kan visa den någon gång), men oftast stannar bilderna på datorn. Jag hade gärna gjort fotoböcker med alla mina bilder, men det skulle ta hundra år eftersom jag har närmare 40.000 bilder på datorn (true story).

Hej jag behöver råd/tips från någon som inte känner mig, pga orkar inte besvära min krets med detta mer hehe. Plus du är fin + smart + relations vettig <—— SÅ BRA GREJ ATT VA vill också. Det finns en kille jag blev involverad med i somras från absolut ingenstans. Har aldrig varit så kär, känt mig så töntigt menad för en annan person, eller så förstådd eller sedd. Han hade ganska nyligen blivit dumpad, men jag visste det här från början. Hade ju dock inte tänkt bli kär i han, men lol på det. Hon blev arg för att han hade träffat någon ny, och ville ha tillbaka honom, så han lämnade mig. Men gjorde det på ett sådant ickesätt, att jag blev så förvirrad och har inte kunnat släppa det, för jag tänkte att han förmodligen skulle höra av sig senare. Vilket han gjorde nu i julas och i nyår. Han skrev att han saknade mig och att han tänker på mig, jag skrev samma tillbaka, men nu har vi inte skrivit något mer, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag är verkligen fortfarande så jävla överkär och vet att skit händer och så vidare, men vet verkligen ingenting. Min fråga är egentligen lika förvirrad som hela texten; vad är det som händer, vad ska jag göra. Jag vet att jag inte borde ta upp kontakten för att det var han som var äcklig, men det försvinner inte. Och jag tror verkligen att han kan bli så otroligt viktig för mig i framtiden. vet inte. ja. puss till den som orkade läsa, hade jag aldrig gjort <3

Meeen tack för peppen du fina person <3 Har du förklarat för honom att du tycker att han har agerat fel, och att det gjorde dig ledsen? Det tycker jag att du ska göra! Om du är sÃ¥ överkär i honom som du verkar sÃ¥ kanske du inte vill höra det här men jag testar ändÃ¥: ska du inte kolla runt efter andra personer som skulle kunna vara intressanta? Ibland kan ett rebound verkligen tämja de där stickande, ettriga kärlekskänslorna som inte vill lämna kroppen. There’s plenty more fish in the sea och sÃ¥ vidare. Önskar dig all all all lycka <3

Ditt skrivprojekt som du håller på med,( visst är det en bok?); hur kommer du på vad du ska skriva om? Jag skriver mycket men mest om mig själv (hahha), som någon slags dagbok i prosa, men skulle så gärna vilja skriva något större men vet inte om vad.

Vad jag skriver på är hemligt. Så det så. Men SJÄLVKLART kan du skriva om dig själv. Det gör ju alla författare mer eller mindre! Om du blir generad av innehållet kan du ju bara byta perspektiv eller byta namn. Gräv där du står! Om du har svårt att komma på vad du ska skriva om kan du slå upp en sida i en bok, sno den första raden och sen fortsätta. Eller skriva om någon du ser på stan. Eller skriva ner ett minne du har men börja fiktivisera det genom att lägga till nya detaljer. Eller skriva om något som upprör dig. Skriv, bara skriv!

Hej kloka Flora! Hoppas jag skulle kunna fÃ¥ lite rÃ¥d av dig, du som är vegetarian. Jag har verkligen problematiserat min köttkonsumtion och vill bli vegetarian pÃ¥ heltid. Det är nÃ¥got jag funderat pÃ¥ länge och jag har länge varit väldigt intresserad av vegetarisk mat. Jag väljer alltid vego om jag själv lagar mat eller fÃ¥r välja själv. Men som sagt, jag vill bli vegetarian pÃ¥ heltid men vet inte hur jag ska bära mig Ã¥t.. Jag är 16 Ã¥r. När jag la fram min idé och anledningar varför (miljö framförallt) sÃ¥ bara viftade mamma bort det och skrattade Ã¥t mig. Hon sa, med pappa som instämde, att jag fÃ¥r inte bli vegetarian. Varför vet jag inte. ”Ät vad som bjuds!!!” Vad tycker du jag ska göra? Hur ska jag prata med dem? Kram och tack för fina lässtunder!

Hej där! Jag tycker detta svar från från en läsare var jättebra:

Hej! Fattar verkligen problemet, hade samma grej från min mamma och pappa när jag var yngre. Har två tips: 1. Googla massa vegetariska recept som du kan sätta in i en pärm eller liknande och ge till dina föräldrar (kanske till och med i present?). Gärna recept med mycket köttsubstitut, eftersom detta tenderar att uppröra mindre, känns det som? Poängtera även att det inte handlar om att du inte är tacksam för att de lagar mat till dig! 2. Förstår verkligen verkligen att du vill föra din kamp NU men glöm inte bort att det bara är två år kvar till du är 18 och får bestämma själv och kanske flyttar hemifrån. Det är liksom inte en såååå lång tid, så om dina föräldrar ABSOLUT vägrar förstå, så kanske det är värt att fortsätta laga veg själv, och endast välja det i skolan och ute men att stå ut med föräldrarnas kött hemma, ist för att ”förstöra” relationen?

Jag är så nyfiken på om någon av alla de barnen du hänger med (verkar vara RÄTT många!) har snackat med dig om att äta djur, eller om du har snackat med dem? Tänker att det kanske vore lite fint om du liksom kunde vara en inspiration för dem! Alltså haha detta lät som att jag vill att du ska hjärntvätta dem med vego-propaganda men hoppas du förstår! :) Barn är ju intressant nog ofta skeptiska till det här med kött ett tag, innan de liksom ”stänger av” sin moralkompass.

Haha japp jag hänger med sjukt mÃ¥nga barn. Jag har nog sagt ”jag vill inte äta djur” nÃ¥gon gÃ¥ng när det har frÃ¥gat varför jag inte äter samma mat som dem, men mer än sÃ¥ har jag inte pratat om det med dem. Jag tänker att det är nÃ¥got som jag tar med föräldrarna, som faktiskt kan pÃ¥verka vad som hamnar pÃ¥ bordet. Och det gör jag!

Asså dina framstå-som-pk-ambitioner?? du behöver inte motivera allt du gör för att verka bra inför andra. din sanning om vilka val som är mest etiska är inte nödvändigtvis den sanna sanningen och det bästa för alla. därför är det ev. lite drygt att blamea alla andra livsstilar, vilket jag ofta får känslan av att du gör. tycker att det du gör ofta är jättebra. men det betyder inte att allt alla andra gör är jättedumt. :———–) 

Jag antar att du syftar pÃ¥ min vegetarianism här? Jag kritiserade min egen familj för att julbordet flödade av kötträtter. Och ärligt talat: hur kan du ens pÃ¥stÃ¥ att det är mer etiskt att äta kött än att inte göra det? Jag förstÃ¥r inte logiken i det :—-)

Det är jättebra att du bestämt dig för att vara vegetarian. För både miljön och dig själv. Andra, som jag, tycker om kött och har valt att äta det men att hålla det till ett minimum, och endast ekologiskt kött när det äts. Det är en ganska otrevlig grej att visa hur äcklad en blir av kött bara för att man själv gjort ett val att inte äta det, de som vill får äta kött och ska inte meatshameas för det. Dra kopplingar till slutshaming så förstår du att det inte är helt rätt. Kanske lite väl hård koppling men jag tycker det är värt att fundera på. Kan också kopplas ihop med socioekonomisk bakgrund och finkultur att du gör såhär. Alltså – det verkar som du försöker framställa dig som bättre än alla de som äter kött – även om de äter BRA kött och gör massor för miljön. Tänk tänk tänk på hur du skriver och reflektera över det!

Jag är mycket väl medveten om att jag som är utbildad och privilegierad lättare kan ta beslutet att bli vegetarian, och det har jag skrivit pÃ¥ bloggen megamÃ¥nga gÃ¥nger. I det här fallet sÃ¥ uttryckte jag avsmak gentemot mina föräldrars köttiga julbord och det mÃ¥ste jag väl ändÃ¥ kunna göra? De har ju i allra högsta grad ekonomi och utbildning att veta bättre. Och alltsÃ¥, jämförelsen mellan slutshaming och ”meatshaming” är faktiskt jättekonstig. Alla fÃ¥r äta vad det vill, men det enda jag pushar för är att människor ska problematisera sitt köttätande. Sedan kan en frÃ¥gasätta vad ”bra kött” är för nÃ¥got. Det är klart att det är bättre att köpa ekokött än nÃ¥got annat kött, men hur ofta gÃ¥r det att äta ekokött pÃ¥ pizzan? I thaimaten? I korven? I sÃ¥dana sammanhang propsar jag för att ta vegoalternativet i stället.

Men åh vad glad jag blir för såna här inlägg! Just att du tagit dig tiden att gå igenom allt så noggrant! Jag är väldigt ny med mitt fotande och började röra mig utanför autofunktionen för ungefär ett halvår sen! Min fråga till dig är: har du något bra tips angående prisvärd fullformatskamera? Jag fotar just nu med en kompakt systemkamera och har kärat ner mig lite i sony a7 men 13000 för en kamera känns en aning dyrt att lägga på sin andra kamera.. (angående stora fotoinlägget).

Hej hopp och vad fint att du gillar inlägget! Jag kan verkligen ingenting om Sony, men såhär är det: fullformatskameror ÄR dyra, men du kanske kan hitta någon på Blocket? Nikon D600 kanske? Men egentligen tycker jag att du ska satsa på en billigare kamera och lära dig den ordentligt innan du går vidare till den högre prisklassen. Ett hopp från kompakt systemkamera till vanlig systemkamera känns rimligt!

Flora du är nog den klokaste personen jag vet, även fast jag inte känner dig. Dina texter är så fina och går rakt in i hjärtat. Jag har ett problem (?). Jag vågar ingenting. Jag är 17 år och har aldrig gått bakom ryggen på mina föräldrar. Jag festar aldrig utan sitter istället hemma och kollar på serier och lyssnar på musik i min ensamhet. Många av mina kompisar dricker men jag gör inte det för jag har LOVAT mina föräldrar att jag inte ska göra det innan jag fyller 18 och jag mår skit om jag ljuger eller bryter löften. Jag vågar inte bryta mot några regler. Jag vågar inte alltid stå upp för mig själv. Jag vågar nästan aldrig ta några risker. Jag vågar inte gå fram till den jag gillar. Jag vågar ingenting. Men jag VILL våga. Jag vill leva livet till fullo. Jag vill ha galna berättelser att berätta för mina barn och barnbarn från min tonår. Men jag har ingenting att berätta. Jag har inte gjort något speciellt och jag mår inte bra av det när jag tänker så. Jag vill ha gjort något som betyder något, som jag minns. Om jag kollar folk som är kända i min ålder, som har förändrat världen osv… Jag vill också, men jag kan inte??! Vad ska jag göra för att våga mer? Vad är det för fel på mig?

När jag läser vad du skriver så känner jag: du är 17, du är fortfarande ung, det är OKEJ att inte ha gjort en massa galna saker. Det är inget fel på dig. Det är okej att föredra att vara hemma framför att smyga ut. Klandra inte dig själv för det. Dessutom är det bara ett år kvar tills du blir 18 och då kan du dricka alkohol med gott samvete (om du nu skulle vilja det). Men du skriver att du VILL våga, att du känner dig begränsad, och i sådana fall tycker jag att du ska utmana dig själv med små steg i taget. Du behöver inte ljuga, du behöver inte gå bakom ryggen på dina föräldrar, men du kan utmana dig själv att argumentera för din sak om det så handlar om vad du vill äta till middag eller att le till någon i skolkorridoren som du vanligtvis inte skulle våga titta på. Jag tror säkert att det går att få hjälp med sånt här också, fråga efter en kurator på ungdomsmottagningen! Puss <3

Hej flora, jag vet att du inte är någon expert och så men du är en jäkligt klok tjej så jag tänkte att jag kanske kunde fråga dig.
1. Du har ju ett rätt stort ”socialt nätverk” med många vänner. Hur gör man för att våga ta steget och inleda en vänskap? Varje gång jag försöker prata med någon så blir konversationerna alltid så korta och platta och efter ett tag så har man inte mer att säga. Och varje gång jag är med mina vänner så har jag någon dum jäkla vana att hålla på med mobilen hela tiden så vi är inte alls sociala. Är rädd för att livet inte är mer än såhär och att det alltid kommer att vara såhär tröttsamt bland mina kompisar.

Hej gullo. Internet är mitt bästa tips för att fÃ¥ nya vänner. Instagram, bloggar, twitter eller bekanta pÃ¥ facebook. Skriv ”hej, vill du ta en kaffe?”. Ja, det är läskigt att gÃ¥ pÃ¥ kompisdejt, men det är ocksÃ¥ en sÃ¥dan kick! Det är inte en dum idé att samla pÃ¥ sig ett gäng samtalsämnen. Ställ frÃ¥gor, det är megaviktigt för att föra samtalet framÃ¥t, och vÃ¥ga berätta om dig själv. Anekdoter, vad du har gjort tidigare under dagen, vad som helst. Det fina med det hela är att social kompetens, eller vad jag nu ska kalla det, gÃ¥r att öva upp. Du kan helt enkelt räkna med att det kommer bli lättare med tiden, det gäller bara att du exponerar dig för sÃ¥dana sammanhang och inte flyr dem. Och du, den där dumma vanan med mobilen, nu när du är medveten om det – försök att jobba bort det! LÃ¥t mobilen ligga kvar i väskan!  Hejar pÃ¥ dig.

2. Hur gör man för att få en blogg med många följare? Har tänkt tusen gånger att jag vill skaffa en blogg men är så rädd för att misslyckas, tappa lusten och sen bara ta bort den. Har du några tips på hur man tar sig framåt i bloggvärlden?

Jag svarade på en liknande fråga för någon vecka sedan, läs svaret här.

Flora, I love your blog, it’s one of the highlights of my day! But how comes that you, who’s so engaged in the climate and in social indifferences, flew Ryanair to Paris??

I didn’t have money to go with another airline unfortunately :/ Hopefully I do other things to make my carbon footprint smaller.

Så bra med så mange spørsmålsrunder! Det er gøy. Jeg vet du har skrevet masse om turen til Calefornia, men lurte mer på hvilken kjørerute dere hadde? Om du kunne sagt rekkefølgen på stedene dere var? Skal på roadtrip i USA til sommeren, en utvida west coast-tur, men noen av bildene fra turen deres ser helt fantastisk ut, så ville gjerne hatt noen tips! Du trenger ikke lage et innlegg, har jo alle du skrev i høst, men bare en kort kommentar på stedene! Ha en fin søndagskveld! (Blir så glad av å lese bloggen)

Hej och tack för jättefina ord <3 Vad roligt att du ska till Kalifornien! Såhär såg vår rutt ut: San Francisco -> Petaluma -> Fort Bragg (längs med kusten, route 101) -> Miranda -> Eagleville -> Truckee -> San Francisco. Anledningen till att vi åkte just den här rutten var för att vi skulle hälsa på Danas pappa i norra Kalifornien. Du måste absolut åka längs med Route 101, och norra Kalifornien var verkligen dödsvackert.

Hej flora! först och främst vill jag bara säga att du är en grymt klok människa och att du är väldigt inspirerande och en stor förebild. men nu till frågan. jag vet att du skriver en istället man, men känner du verkligen att det förändrar så mycket? jag menar det bidrar ju inte så mycket till kvinnans rättigheter och kvinnans plats i samhället. eller? jag tänker liksom att det är bättre att agera fysiskt än att säga en istället för man etc? nu låter jag säkert som att jag tycker det är helt idiotiskt och fel att säga en, hen osv, men så menar jag naturligt vis inte. jag undrar bara och det skulle vara jätteintressant att få höra hur du tänker! tacksam för svar fina flora! kram <3

Hej! Tack sÃ¥ himla mycket! Nja, alltsÃ¥ det är klart att det inte förändrar sÃ¥där jättemycket, men jag hoppas att det fÃ¥r människor att reflektera över sprÃ¥kets begränsningar och hur exkluderande det ofta är. Jag utagerar min feminism pÃ¥ flera plan, bÃ¥de i praktiken och teorin, och jag tror att även smÃ¥saker kan fÃ¥ människor att ta analysen ett steg längre. AngÃ¥ende ordet ”hen” sÃ¥ är det ett jätteviktigt pronomen. Dels för att mÃ¥nga människor varken kan identifiera sig som en han eller en hon, sÃ¥ det handlar Ã¥terigen om inkludering, men det är ocksÃ¥ ett ord som tar bort könsangivelsen i sammanhang där det inte behövs. En person är ju en persons i första hand, inte sitt kön. Kram!

Baked chilaquiles with black beans and kale.

Cauliflower + hazelnut soup with fried sage.

Carrot coconut curry with crispy tofu.

Salted butter caramel chocolate mousse.

Sweet potato cream pasta with crispy kale.