I den här serien intervjuar jag mina kompisar, för jag har så briljanta personer i min närhet och de förtjänar att lyftas upp lite extra. Tidigare har jag frågat ut My och Daniel och den här gången är det Sarah som har fått svara på femton frågor. Vi lärde känna varandra när vi pluggade Kreativt Skrivande på Södertörn och hon är bara så himla bra. Så. Nu kör vi.

Hej fina Sarah! Vad sysslar du med nu för tiden?

Flora! Nu för tiden befinner jag mig i Paris. Skapar konst i ett konstnärskollektiv i Mairie de Montreuil, förbereder min andra utställning på Mémoire de l’Avenir, läser Drömfakulteten och Konceptkonst vid Canal Saint-Martin, går på matmarknader och bjuder in till middagar, bor med Lou från Detroit i en lägenhet på 10 rue Bichat 10eme, går på vernissage och utställningar med fransk curator, jobbar på en bar vid Champs-Élysées och saknar Sebastian.

Hur kommer det sig att du började hålla på med konst?

Konsten valde mig när orden tog slut.

Vem är din största förebild och varför?

Pappa. Pappa har spillt sitt blod i revolution och han påminner mig varje dag om att trotsa allt jag vet men aldrig allt jag tror på.

Vad inspirerar dig?

Jag har funnit mycket inspiration genom att läsa kurser på universitet där jag kommit i kontakt med litteratur jag annars aldrig skulle ha kommit i kontakt med. Allt är inspiration. När jag letar efter något så ser jag det överallt. I kurslitteratur väljer jag ofta att stryka och lägga till mina egna ord. Jag tror att det många gånger handlar om att vara mottaglig. Människans sinne är så fantastiskt på det sättet, vi ser det vi behöver se. För inspiration finns överallt.

Conviction.

Vad krävs för att du ska komma in ett skaparflow?

Jag väljer att inte se skapande på det sättet. Jag skapar för att jag behöver. Jag letar ständigt efter en process som går att leva med och vill inte se mitt skapade som ett producerande. Jag behöver vara snäll mot mig själv och sätter därför sällan upp ramar. Den enda ramen jag behöver är oftast inte mer än en fråga om när. Allt annat sker av sig själv vilket också betyder att jag har dagar, ibland veckor då jag inte tycks göra någonting. Men verbet ’att göra’ är många gånger så förknippat med ett materialiserande, ett fysiskt producerande. Det är viktigt för mig att tillåta mina processer att ha olika stadier.

Jag har en komplicerad relation till mig själv och mitt skapande. I skapande fungerar vi alla olika. Jag vill inte behöva kräva saker av mig själv för att se mig själv som en skapande människa. Vi är ständigt skapande, alltid. Trots att allt inte går att skåda eller dela, ännu.

Trace.

Om du får välja tre yrken som du skulle vilja ha i ditt liv, vilka skulle det vara i sådana fall?

Jag har många gånger fascinerats över hur vi människor många gånger likställer oss med vårt yrke. Jag har ingen aning om vad jag vill bli. Jag vet knappt vad jag drömmer om. Jag är konstnär men jag ser mig inte om en yrkesverksam konstnär. Jag är inte beredd att producera för att jag måste och jag är inte beredd på att lämna det kravlösa skapandet. Jag tror inte heller på ägande av konst eller på konsumtion av konst vilket skapar ett dilemma där jag aldrig kan leva på min konst eftersom jag inte vill sälja den.

Jag vill fortsätta vara curator och copywriter inför mina utställningar. Jag vill fortsätta med det jag gör nu, även om jag saknar en yrkestitel för det. Om inte, vill jag bli astronaut.

Vad gillar du mest med Paris?

Den parisiska solens vårkyssar.
Alla möten och livsberättelser.
Spontaniteten.
Självständigheten.
Kanalen.
När Lou spelar ukulele och sjunger för mig.
Alla konceptstarka platser.
Förgätmigejen i den tomma trädgården.
Mångkulturen.
Mina nybundna band.
Dualismen mellan dröm och verklighet.
Ensamheten.

Depression pushes heart to the side.

Och minst?

Att härbärgera saknaden efter honom.
Klasskillnaderna mellan olika arrondissement.
Manliga blickar och kommentarer.
Att hundra tusentals personer sa Je suis Charlie men knappt någon uppmärksammade Chapel Hill shooting.
Islamofobin.
Att min nationalitet ständigt ifrågasätts på grund av mina mörka färger.
Ensamheten.

Conviction.

Vad får dig att skratta?

Katter.

Pest eller kolera: att aaaalltid ha Erik Saades Man boy på hjärnan eller att behöva börja varje vecka med en shot av ditt eget kiss?

En shot av mitt eget kiss. Har hört att det finns mycket vitaminer i det.

Vilka politiska frågor brinner du lite extra för?

Mänskliga rättigheter; klassanalys, socialism, feminism, intersektionalitet, islamofobi, antirasism, invandring, integration och solidaritet.

Hur ser ditt liv om 70 år ut?

Jag lever i rymden med honom. Vi har ett eget rymdskepp som vi åker runt i ensamma i universum. Vi har en vit långhårig rymdkatt och en liten isbjörnunge som aldrig blir stor. Vi kan omvandla rymdskeppet till en ubåt och dyka ner i havet och jag samlar på lysande sjöhästar som sedan släpps ut i rymden. Tusentals lysande sjöhästar som svävar utanför vårt rymdskepp och som gör stjärnorna mindre ensamma.

Vad var ditt första intryck av mig?

Första dagen. Tillsammans hjälptes vi åt att bryta is. Jag tänkte: jag önskar att hon vill prata med mig. Men jag trodde nog att du var allt för bra för att jag skulle vara intressant.

Finns det något du drömt om att göra länge som du inte gjort, och varför i sådana fall?

Jag drömmer om att skriva min pappas biografi. Jag vill berätta för er om min pappa för att det är så viktigt att hans röst får höras i en värld där rasism, främlingsfientlighet och antisemitism separerar, exkluderar och får människor att glömma att vi är alla samma. För att min pappa aldrig flydde till utan för att han flydde ifrån.

Slutligen: Beskriv dig själv med tre ord.

Stormig, colourless-all colour.

Tumblr:  http://sarahyasdani.tumblr.com
Instagram: @yasdani

Trace.

Translation: Fifteen questions to my dear friend Sarah, who is an artist currently living in Paris.