Blogginläggen om vår tågluff är ett samarbete med Interrail och Europarunt.se. Men det kanske ni har snappat upp vid det här laget.
I fredags vaknade jag och Sandra upp i Lissabon! Vi hade tagit nattåget från Madrid vilket var som trolleri. Vi somnade i en privathytt med eget badrum och vaknade upp tretton timmar senare i ett annat land. Sova ska en ju liksom ändå göra, så varför inte passa på att resa samtidigt?
Tågstationen i Portugals huvustad var så oerhört jävla fin. Det började lovande med andra ord.
Det första vi gjorde var att ta oss till hotellet (The Independente hostel & suites om någon undrar), som hade den här flippade utsikten. Där dumpade vi våra saker. Då var klockan 08.30. Men eftersom vi inte fick checka in förrän kl 15 så vi behövde göra stan omedelbart. Sagt och gjort.
Vi gick över lummiga torg,
och pekade på varenda mosaiktäckta byggnad med munnar formade som O:n.
Och hoppade vi undan för spårvagnarna.
Vi ville äta frukost på ett café som vi tittat ut, men blev panikhungriga och behövde stödmat. Sandra köpte tjusig frukt och jag åt en askonstig portugisisk bakelse.
En kan ju fatta varför den här staden kallas lilla San Francisco.
Vi hängde mest i en stadsdel som heter Bairro Alto. Där skulle jag vilja bo någon gång i framtiden.
Helst i det här huset.
Då skulle jag också hänga ut tvätten utanför fönstret.
Och plantera pelargoner på min franska balkong.
Så fint att vi ville gråta.
Sen gick jag och min kissemiss och drack kaffe i dockstorlek. Ja, espresso då alltså.
Och så satt vi och jobbade en stund. Utomhuskontor alltså, vilken grej.
Sen gick vi till matmarknaden (Mercado da Ribeira) för att spana på enorma paprikor och små konstiga citrusfrukter.
Och sen öppnade ÄNTLIGEN vårt frukostställe. Cafe Tati.
Vi slog oss ned vid fönstret och beställde in lemonad.
Jag kunde äntligen äta vegansk mat igen, och Sandra tog ceviche och pimientos de padrón. Så semesterlyxigt.
Mer Lissabon får ni en annan dag!
Translation: Our first day in Lisbon. We walked around in Bairro Alto (I want to live there for a little bit someday), had brunch at Cafe Tati and wanted to cry because everything was som damn pretty.
Hur funkar det att jobba utomhus? Jag har försökt någon gång jag med men det slutar ju med att en ger upp pga solljuset lyser starkare än vad datorn förmår.
Hej hörru Flora! Fan va fint det är att du finns i cyberspace & skriver kloka + fina grejer.
Det slog mig en sak när jag kikade igenom Lissabon-inlägget – en vän till mig när jag jobbade i London är därifrån. & förutom att hon är fantastisk & att Lissabon verkar vara livet stad är hon också illustratör. Alltså. Skit-fucking-duktig. Hon har tyvärr ingen portfolio – vilket är synd. Men hade en blogg förut. Finns inte så mycket, men tänker att du hade kanske tyckt om hennes grejer. Länkar bloggen här. Som sagt, gör tyvärr inte hennes verk riktigt rättvisa. Men en tager vad en haver! Hoppas resten av turen blir fin. x Ingrid
http://thespiritualrabbit.blogspot.se
vad tågluffsavis man blir! funderar på hur du/ni bloggare gör för att komma ihåg svåra namn på maträtter och marknader mm. fotar ni menyerna och skyltarna kanske, eller har ni bara koll och bra minne? hej och tack för bra blogg!
Wihuu, fina Lissabon! och tänk att jag ska få flytta dit!
asså this stad verkar ju nästan för fin!! typ som när man besöker paris och undrar om det faktiskt kan vara så fint, som att gå runt i ett vykort!
Ja hur har det egentligen känts att frångå veganeriet nu på resande fot – liksom hur känns magen och välmåendet i allmänhet? Iofs kan ju sånt påverkas av att vara just resande ändå men vore spännande att höra till nästa q&a! Puss – Lissabon verkar fantastiskt!
Men åååh så fint ni verkar ha det!! :D