Låter en pyjamasyrsa hälsa er välkomna till det här blogginlägget. Här på en trappa vid ett gammalt hus i en skog utanför Norrtälje.
Om jag fick bestämma skulle jag äta trappfrukost med henne flera dagar i veckan.
Här med smoothie, mango, fikon, Yrsas hembakade bröd, jordnötssmör, tahini och sylt. Och kaffe.
På förmiddagarna satt vi och jobbade/pluggade eller skrev. Sedan tog vi en promme efter lunch.
Efter ett par kilometer kom vi till havet. Där kastade vi kläderna i en hög i vassen och gick i.
Känslan efter septemberbad: tankarna är lite mer fokuserade, som att ställa in skärpan i en kikare.
På eftermiddagarna satte vi oss på verandan och skrev.
Yrsa gjorde drinkar på sommarhallon och så tog vi upp en massa snacks, för jag blir alltid nojig att det ska finnas för lite.
Yrs festsnusar och har lite olika dosor för olika tillfällen. Kaliber blidde det denna gång.
Godsägarinnan.
Nere i köket puttrade en gryta på spisen, och så Markus Krunegård som puttrade ur högtalarna. Eller Amason kanske.
Hon skulle kunna öppna restaurang hon.
Efter maten-skrivet.
På morgnarna sträckte vi ut våra skrivstela kroppar. Hon yogade och jag studsade runt och gjorde mitt morgongympapass. Vi får båda väldigt ont i kroppen av att sitta still framför en dator länge, så då är sånt här extra viktigt. Plus, på landet finns det tid för allt.
Sen kom Veronica Maggio på besök.
Hon var rätt aggressiv :/
Sista kvällen lagade jag pasta med en sås gjord på solrosfrön, som ska likna tonfisksås. Väldigt god.
Slut på Norrgårdentillvaron för den här gången. Nästa gång vi är där är det nog vinter. Då får vi kura upp ännu närmre varandra i soffan.
Translation: We spent a couple of days at Yrsa’s summer house, writing, eating, walking, writing, eating.
