Lördagen var utflyktsdag. Vi gick upp tidigt och åt frukost med grusiga ögon. Somliga åt skyr såklart. Det är en väldigt sur isländsk yoghurt.

Sen satte vi oss i bilen.

Bara en kvarts bilfärd utanför Reykjavik ser det ut såhär. Liksom okej.

Felix gick Adolf Fredriks musikklasser i grundskolan och då åkte de på en körresa till Island och sjöng i typ varenda kyrka. Med denna erfarenhet sa han att vi ABSOLUT behövde kolla in kyrkorna, men när vi lydigt stannade till vid den här spetsiga byggnaden så var den stängd. Vanja ba :-/

Brrr, fort in i bilen igen.

Vi körde vidare och pratade om flyktingmottagande och snubbar och spekulerade i hur den här världen kommer se ut om hundra år, när vi plötsligt passerade dessa vackra. Stopp! Stanna bilen!

De var supernyfikna på oss och våra fingrar som var kladdiga av chips.

Alltså islandshästar, hur fina är de inte. Gud.

När vi åkt i sammanlagt 1,5 timme kom vi fram hit, till Geysir.

Där vi, precis som namnet skvallrar om, tittade på gejsrar. Vattnet i jorden börjar koka och sedan slungas det upp och förångas i luften. På det här stället, Strokkur, händer det var femte minut och fontänen kan bli upp till 90 meter. Helt sinnes.

Såhär står det i Illustrerad vetenskap:  Drivkraften bakom en gejser är vulkanisk aktivitet nära jordytan på cirka fyra till fem kilometers djup. De flesta gejs­rar är därför knutna till zoner där de stora kontinental- och oceanbottenplattorna kolliderar. De förekommer också i samband med så kallade ”hetfläckar”, där magma tränger upp från jordens inre. Det måste dessutom i berget över den vulkaniska magman fin­nas sprickor och hålrum, där vattnet kan cirkulera och komma i kontakt med magman.

När vattnet värms upp, söker det sig mot jordytan genom sprickorna och samlas på vägen i hålrummen. Där stiger trycket, då vattnets temperatur når kokpunkten eller gaser strömmar in i hålrummet. När trycket är tillräckligt högt, pressas vattnet med stor kraft mot ytan och skjuts ut som en jetstråle.

När tårna blivit hårda som stenar och fingrarna börjat domna, sprang vi till kafeterian. Gejsern är ju ett superpoppis turistmål så en är ju inte direkt ensam med att vara där.

Vi slog oss ned och åt vår medhavda matsäck trots att det stod NO OUTSIDE FOOD överallt. Mycket rebelliskt.

Tunnbröd med hummus, avokado och en burk saltgurka som vi skickade mellan varandra under bordet för att inte ~dra till oss uppmärksamhet~.

My hittade en mycket lämplig plats för att ladda sin telefon. Obs att det satt en tant två decimeter under sladden. Oroväckande.

Sen övade vi på att se så ledsna och besvikna ut som vi bara kunde, för det är ju en bra skill att kunna fiska upp ur bakfickan. Här är mitt ledsenfejs.

Och här är Mys besvikenfejs. Vet inte hur bra jag tycker att det är??? Snarare ”Är du dum eller?”

Detta leddes således till reaktionen ovan ↑

Sen åkte vi till Gullfoss som är Europas största vattenfall!! Snart på en blogg nära dig!

–

MER ISLAND:

ISLANDSSYSTRAR BESÖKER KRÝSUVÍK

ISLANDSSYSTRAR ANDAS HAVSLUFT OCH GÅR PÅ BADHUS 

Translation: Saturday on Iceland. We hung out with Icelandic horses and watched the geysers (a periodically spouting hot spring). Then we ate our picnic in a restaurant that had NO OUTSIDE FOOD-signs all over the place. 

Läste Det här är hjärtat för några veckor sedan. En så outgrundligt sorglig och vacker diktsamling om när någon älskad dör.

Läs denna lilla pärla till bok. Helst i ett svep. Helst där du är bekväm med att gråta. Bodil Malmsten kunde skriva på ett så enkelt och självklart vis.

Hon är saknad.

Inspirationsmapp till mitt bokomslag.

För en månad sedan var jag på möte på mitt förlag för att prata bokomslag. Vi hade fått en skiss på ett omslag som, trots en svinduktig formgivare, kändes fel.

Det kändes inte som min bok.

Det här med bokomslag är svÃ¥rt. Det ska rikta sig till rätt mÃ¥lgrupp (unga vuxna – inte för tonÃ¥rsaktigt och samtidigt inte för allvarligt), sälja, men samtidigt representera bokens stämning och kännas rätt rent personligt.

Jag fyllde kinderna med luft, släppte ut den med en suck och sa ”Det här kommer inte funka.” DÃ¥ lutade sig min förläggare fram och sa ”Flora, du som är en sÃ¥ duktig illustratör, ska du inte göra ditt eget bokomslag dÃ¥? Jag tror att det kan bli jättefint.”

Och jag har ju det som dröm, att göra bokomslag, men den månaden hade jag så mycket ångest att jag knappt kände igen mig själv. Jag var så jävla skör, och det blev ännu en sak på min att göra-lista. På min prestationslista. Så då frågade jag om jag kunde göra omslaget tillsammans med min kompis.

Det fick jag. Och så blev det.

SÃ¥ jag sms:ade Sara och ba ”Vill du göra mitt bokomslag ihop med mig? Jag litar sÃ¥ strongt pÃ¥ ditt formsinne och känner att vi har lite liknande visioner. Känn inte att du mÃ¥ste tacka ja, jag förstÃ¥r om det känns för stressigt eller om det blir känsligt. Men vill ändÃ¥ frÃ¥ga dig pga du är en stjärna!”

Och Sara sa ja! Trots att hon hade en triljard skoluppgifter och åtaganden. Deadlinen för omslaget var typ en vecka därpå (!) så det var kniven mot strupen.

Och ganska snart kom vi fram till att hon skulle göra formgivningen och att jag skulle fungera som bollplank. Kan du testa den färgskalan? Vad händer om du byter ut det typsnittet? Kan du testa att lägga på en textur? Ungefär så.

”Du vet väl att författaren vanligtvis inte fÃ¥r sÃ¥här mycket att säga till om?” sa hon till mig. ”Mm”, svarade jag.

Det har varit sÃ¥ jävla fint att fÃ¥ följa hennes process, träffas pÃ¥ möten (Edström & Wiström – alltsÃ¥ vi borde starta byrÃ¥) och sms:a idéer fram och tillbaka. Bästa bästa Sara, som jag lärde känna för prick tvÃ¥ Ã¥r sedan (15 mars 2014) efter att jag ba ”Hej vi borde ta en kaffe du och jag”. Ibland tänker jag att vi är samma person. Lika intensiva, pratiga, känner samma otillräcklighetskänslor, tycker om samma saker och resonerar lika. SÃ¥ glad att vi har fÃ¥tt göra detta ihop.

Lovar att lägga upp bokomslaget i dagarna, så kika in här i helgen!

–

LÄS ÄVEN:

ETT AVSLÖJANDE – NU KAN JAG DÖ LYCKLIG OSV
OM ATT REDIGERA ETT BOKMANUS
TITELN PÅ MIN ROMAN
SKRIVA DEBUTANTPORTRÄTT OCH ANDRA BOKRELATERADE GREJOR

Translation: My friend Sara has designed the my book cover of my novel Stanna, that will be published in September. So happy to work together with her!