Flora Wiström

För tre år sedan började jag plugga kreativt skrivande. Jag var 18 år, hade precis slutat gymnasiet och längtade bort från hemtentor och akademiska skrivuppgifter. Så jag började skriva något annat. Små fragment och scener som jag sedan sammanfogade i ett längre dokument.

Jag fortsatte plugga skrivande i tvÃ¥ Ã¥r till. Jag skrev dikter, teaterscener och noveller, men Ã¥terkom hela tiden till vad jag kallade ”mitt projekt”. Alla andra ord för att beskriva det där worddokumentet kändes läskiga och sÃ¥ lÃ¥ngt borta.

Jag har suttit och skrivit i Hälsingland, i instängda klassrum, på en hotellterass i Spanien, i värmen framför brasan i fjällstugan, om nätterna i London och otaliga timmar på caféer i Stockholm. Jag har strukit och omformulerat och låtit andra läsa. Jag har kämpat och hatat och älskat mitt projekt.

Nej, inte projekt. Nu säger jag det:

Min roman. Min bok.

I sensomras, när jag återigen var i Hälsingland för att skriva (denna gång i sällskap av Yrsa och Jaana), spände de ögonen i mig och sa: Flora, ditt manus är klart nu. Skicka in det. Då hade jag jobbat med boken i drygt två år.

Att skriva en roman är inte lätt. Det kräver så mycket disciplin, fokus och engagemang. Och lust. Men jag hade gjort det. Jag hade fucking gjort det.

Så i september 2015 skickade jag in en tjock manusbibba till ett gäng olika förlag. Jag bloggade lite kryptiskt om det då. Det var en helt overklig känsla. Jag kände mig lättad men också så jävla jävla nervös. Tänk om jag lagt flera år på något som inte skulle antas?

Men några veckor senare fick jag beskedet. Ett mail som började med en massa komplimanger för min text och sedan detta:

Mitt manus hade blivit antaget av Bonnier Carlsen. Herrejävlar!!!!!!!! Jag föll ihop på golvet och glömde bort att andas. Alltså det var hyperventilation for real. Frida tog en bild på den pöl jag var:

Allt bara snurrade.

De senaste månaderna har jag varit på förlagsmöten och nu är allt underskrivet och klart och iiiihhhh!!!

Min debutroman kommer finnas i bokhandeln i september 2016. Det är en skönlitterär historia för unga vuxna. Jag har jobbat så sabla hårt med det här manuset och det ska bli så overkligt fint att få dela den här berättelsen med er.

Är så lycklig över detta så NI FÖRSTÅR INTE. Berättar såklart mer snart! Måste bara dricka lite bubbel först!! OH LORDY LORD!!!!!!!!!!!!!!! Min bok!!!

Translation: These last two years I’ve been working on a novel. Last week I signed the contract with one of Sweden’s biggest publishing houses, Bonnier Carlsen. It’s a young adult novel that will be released in Swedish this fall. I’m so happy!!!! I fucking did it!!! I wrote a book!  

Inspirerande läsning, vassego!

Rebecca Larsson är 22 år och går konstlinjen på Munka Folkhögskola i Skåne. Hon fotograferar sig själv när hon gråter, adopterar bort sticklingar och går ingenstans utan sitt skissblock. Vi på Creative vill veta mer. Läs intervjun här.

5 feministiska böcker du måste läsa.

Naelia Salas Amnér: ”Jag vill få fram kvinnors power genom mina bilder” Läs intervjun här.

Hur gör man när den man gillar inte är ”ute efter nÃ¥got seriöst”? Läs Sandra Beijers svar här.

Det nya året gör oss sugna på förnyelse. Äta mer vegetariskt, läsa böcker i stället för att titta på serier och våga säga emot. Eller kanske skaffa ett par nya braxor. Här är fyra plagg som vi på Creative vill bära bums. Läs artikeln här.

8 tips som hjälper dig ur orkeslösheten. Sandra Hjort guidar dig till hur du kan må lite bättre under årets mörkare månader. Läs artikeln här.

Den här månaden har vi tagit oss djupt in i Spotifys gömmor och grävt fram en rejäl dos nittiotalsindie till er. Vik upp blåjeansen, snöra din Dr Martens, knäpp din Fred Perry-piké och sätt på ett avsnitt av Daria till tonerna av listan som kommer få dig att önska att du var tonåring under blandbandens och indiepopens tid. Lyssna här.

Sarah Kay är poet och grundare av Project V.O.I.C.E, en grupp som arbetar för att använda spoken word som ett verktyg för utbildning och inspiration. I sitt TED-talk från 2011 pratar hon om den typ av poesi som kräver att få höras – inte bara läsas. Så jäkla inspirerande. Se talet här.

–

Ps. Ni vet väl att vi tacksamt tar emot kåserier, serier, spellistor, recept, kortfilmer eller andra kreativa/feministiska/peppiga verk? Maila metromodecreative@gmail.com. Vi läser allt. Och du! Följ Creative på Bloglovin HÄR.

Såhär såg jag och Felix ut min första dag i Stockholm det här året. Allt var liksom spännande. Notera Figges lugg <3

Vi åkte ut till Enskede för att hänga med hans småbröder. Snö och sol innebär pulka.

Kolla gulliga.

Påtal om gulliga. Bröderna Berg <3

Och så har jag ju hängt med dessa två. Om ett par veckor är vi i London tillsammans!

I torsdags åt jag lunch med Sara på Pom & Flora. Hon är en jäkligt briljant person om ni inte visste det.

Vi åt frukost till lunch för det får en göra när en är vuxen. Jag tog chiapudding med asmycket nötsmör och frukt, plus en avokadomacka.

På kvällen gick jag och Felix gick på öppningen av den nya restaurangen Mother som drivs av F12-gruppen. Melker Andersson och hans kocksquad pratade om Mothers fokus på hälsosam mat och preachade deras vegorätter.

Men av de sex rätter som serverades under kvällen sÃ¥ var bara en vegetarisk. Trodde vi. Senare kom det nämligen fram att den innehöll räkpasta. AlltsÃ¥ SERRI, hur kan kockar, när de fÃ¥r frÃ¥gan ”är den vegetarisk”, svara ”ja” när den uppenbarligen innehÃ¥ller skaldjur? SÃ¥ oproffsigt. Men tack för cavan, den var god.   

Och så har jag haft poddmöte med dessa heta. Felix och Frida.

Plus ätit god vegansallad på Kaffeverket. Två gånger på samma vecka till och med.

Och: Jag har fått blommor! Av Yrsa! För att något jäkligt stort har hänt. Jag lovar att berätta nu i veckan!

iiiiih så peppad.