Flora Wiström

Torsdag 28 juli:

Mitt minne av semesterdagar är att de går långsamt, men inte här, de går för fort, redan efter frukost äter vi lunch, och redan efter lunch lagar vi middag, och solen går ner över tallarna och myggen kommer fram från skogen och plötsligt har klockan blivit 22.05 och farmor ropar godnatt från nedervåningen och stänger dörren om sig.

Det är så mycket jag vill göra när jag är här. Att det ska vara så stressigt att varva ner.  Jag vill läsa klart min bok och ge textrespons och skriva två sidor text om dagen och blogga och samtidigt slumra till på en solstol nere vid älven, samtidigt ta promenader, samtidigt laga middag länge och noggrant, samtidigt göra ingenting alls.

Det är svårt att leva ett liv utan prestation. Det är omöjligt. Jag kan inte. Men i mellanrummen, när jag promenerar från affären, eller när jag plockar smultron intill elljusspåret, då sjunker äntligen något i mig som länge legat och skvalpat på ytan.

Igår var jag hos frisören (samarbetar ju med Bangerhead studio). Gabbi klippte av typ fem centimeter och lade in en toning för att övergången mellan mitt blekta hår och min naturliga utväxt ska bli smidigare. Sen fick jag lockar förstås. Man måste ju passa på att se ut som en schlagerprinsessa när man får möjligheten.

Sen åt jag lurre på Pepstop. Jag tog vårrullar. Allt är veganskt där, hurra!

På kvällen fick jag sällis av systrarna Rundström. Vi åt sötpotatissoppa och drack bubbel hos mig.

Och klädde oss med gnuggistatueringar.

Gullig ananasperson.

Sedan gick vi till F12 för att se GREiP. Jävlarrrrrr vad bra det var. Ni måste lyssna på henne. Daniel gästade en av låtarna och han var också helt grym förstås.

I söndags låg jag och Yrsa på Reimersholme och läste i trettiogradig värme. Men sedan började det panikregna, så som det ju gör när temperaturen går bortom all sans och vett, och vi tog oss till Salong 2 med plaskande steg. Där drack vi blaskigt kaffe, gick in på toaletten och lirkade av oss blöta baddräkter och bytte om, varpå vi spelade yatzy.

På kvällen åkte jag och en bunt favvos ut en bit utanför stan för att hänga i Rebeccas pappas hus. Villaliv är grejen. Då kan man låtsas att man är på någons flådiga landställe.

Där lagade vi middag för en hel armé och plaskade runt i poolen. Eller, jag satt på torra land pga sjuk, men detta var min utsikt.

Lyllo mig. SÃ¥ het utsikt.

På måndagen låg jag däckad i sängen hela dagen (att vara sjuk när solen skiner så pockande, finns det något deppigare?), och halva tisdagen också. Plöjde två säsonger av Skam, åt glass och kände mig rätt ynklig. Men när dagen började övergå i eftermiddag så gjorde mig i ordning (med lite smink så kan man nästan lura sig själv att febern är borta), åt mango och lyssnade på Beyoncé på repeat.

För det var nämligen konsertdags! Jag gick dit med Andrea och systrarna Mabon. Vi drack bärs på Friends arena, i något som kändes som ett parkeringshus, och sen sprang vi ut i folkhavet.

Hörni, det var så himla himla bra. Jag var ju rätt tung i huvudet, men kroppen rörde sig hela tiden till musiken som per automatik, och hur kan en människa ha en sådan röst? Hur kan en människa dansa så bra? Hur kan en människa sjunga om så jävla viktiga saker, ha ett så kickassigt band och vara så sanslöst het, allt på samma gång? Det kan bara en queen.

Och när de dansade i vatten!!!!! Sök på Formation tour Freedom på youtube alltså ahhhh. Göre ba.

Och efteråt var jag nästan helt frisk. Såklart. Vad annars.