Hej!
Lyssnar på det här avsnittet nu och tycker det ni tar upp om att trycka ner en partner psykiskt. Undrar om ni någon gång skulle kunna prata om att vara med om liknande respektlöshet i nära vänskap. Det är något jag själv varit med om och det känns som något väldigt viktigt att prata om. Vännerna ska ju vara som ens andra familj men vad gör en när en av de närmsta behandlar en mer och mer respektlöst, hur hanterar en det egentligen? Hur kommer en över ett vänskaps-heartbreak?

Jag har öppet förhållande med min kille (varit tillsammans snart 4 år) när jag är utomlands, vilket är typ hela vinterhalvåret. Tycker det funkar fett bra! Så skönt att inte vara avis

Fast det är väl ingen som egentligen påstått tidigare att otrohet skulle vara värre svek än att bli nertryckt, tex som du skrev. Jag tycker absolut inte man kan ställa dem mot varandra, för båda är lika illa. Jag hoppas att alla tänker som jag där.

Du har uppenbarligen inte fått ditt hjärta krossat på grund av otrohet. Mitt ex var otrogen mot mig med sitt ex. Sen ljög han om det för mig i 4 år. Varav 2 av dem då vi fortfarande var ihop. Den otroheten förstörde långsamt honom, plockade ner hans själ del för del. Kvar av min fina vackra pojkvän fanns bara ett skal av självhat och skuld. Det förstörde oss. Jag förstod ingenting då, trodde att det var mitt fel. För att jag mådde dålig, var deppig, hade livskris osv. Han berättade inget förens efter 2 år när vi hade gjort slut. När han berättade grät han hela tiden, han som aldrig grät någonsin. Efteråt låg han hemma förstörd i en vecka. Det var 1 år sen jag fick veta. Jag är fortfarande förstörd för att den människan jag älskade mest på jorden ljög för mig i 4 år. Allt som jag trodde på rubbades, mina drömmar, mina tankar om oss, min självkänsla, mitt allt. Mina molekyltet och min existens är fortfarande annorlunda. Jag hoppas en dag att jag ska kunna komma över det här. Men det är inte otroheten i sig själv som var det värsta, det var lögnen och sveket som kom med dem. Jag önskar inte ens min värsta fiende det här. Många är otrogna, men priset man betalar är högt. Var snälla mot varandra där ute!

Vill dela med mig av min otrohetshistoria för att visa att allt inte behöver vara svart eller vitt.

Jag hade varit ihop med min kille i 2,5 år när jag var otrogen mot honom. Egentligen hade det alltid funnits en obalans mellan oss från dagen då han frågade om jag ville ”vara exklusiv” (mao bli ihop) med honom. Jag var egentligen inte redo att hoppa in i ett förhållande men han verkade gilla mig så HIMELA mkt så jag ville ju inte förlora den chansen. Hade aldrig haft tur med folk jag crushat på.

Anyway, denna start skapade en ojämlikhet mellan oss där han alltid tyckte om mig liiite mer än jag tyckte om honom. Vår sista sommar började han lägga på sig massa extrakilon och jag må vara ytlig men blev så himla oattraherad av honom. Jag började på en högskola till hösten där jag träffade en kille som var det snyggaste jag sett. Mådde fysiskt illa varje morgon av nervositet för att jag var så uppspelt över att få träffa honom. På en fest så hånglade jag med honom och följde med honom hem. Hade ej sex men jag visste att hela situationen var ett övertramp mot min kille.

Morgonen efter ringde jag min kille och han märkte på en gång att något var fel. Han HÖRDE liksom på min röst att jag gjort något dumt. Vi gjorde slut på telefon och jag hade aldrig känt mig så respektlös och vidrig. Jag fortsatte träffa den här snygga nya killen och var på ett plan så nöjd för att jag bevisat för mig själv att någon som var så snygg ens kunde gilla mig (låg självkänsla iknow). Vi hade så klart inget gemensamt och ganska dåligt sex dessutom. Jag saknade verkligen min pojkvän (som jag dessutom alltid haft grymt sex med).

Efter någon månad tillät han mig att träffa honom och vi låg men han var iskall och känslomässigt död. Det var så hemskt att någon som älskat mig över allt annat plötsligt inte ville ha mig. Självklart ville jag ha tillbaka honom då. Jag fick kämpa i ett halvår för att få träffa honom och när våren kom sågs vi igen. Hans känslor började komma tillbaka. Jag hade en helt annan respekt för honom än jag tidigare haft. Och jag var så sjukt attraherad av honom igen. Vi blev otroligt nog ihop !!

Nu i sommar är det sju år sen vi träffades för första gången. Lång story men jag ville ändå dela med mig av den eftersom allas erfarenheter är så unika och jag tycker inte man kan fördöma någons historia. Jag trodde aldrig att jag skulle bli förlåten för det jag gjort. Han har använt otroheten emot mig i ETT bråk i början men fattade att vi inte kan ha det så om vi ska va tillsammans. Helt sjukt men han har förlåtit mig nu!

Bra avsnitt! Min partner var otrogen en gång, för flera år sen nu, och jag förlät henom för jag tänkte precis som ni resonerar att det finns en bild av att det är det värsta som ska hända, men att det kanske inte behöver vara det. Det VAR i alla fall bland det värsta jag kunde tänka mig, satan vad tungt det var, men jag tänkte att min lust att vara med henom var större än hens misstag. Och det var det, trots typ ett år av kämpande för att kunna förlåta. Tänker liksom att engångligga med någon, kanske speciellt under en knagglig period i förhållandet, är väl något som kan hända alla. Rekommenderar alla att i alla fall överväga att förlåta och kanske fortsätta tillsammans, jag har i alla fall fått en mycket mer sund och nyanserad bild på relationer efter det som hände. Livet kan hända liksom.

Min nuvarande partner och jag började inleda någon typ av kärleksrelation när han fortfarande var i ett förhållande med en annan. Den erfarenheten har totalt ändrat min syn på otrohet. Som Flora och Frida pratade om finns det en stereotyp bild av hur någon som är otrogen ska vara, men min kille är och var verkligen raka motsatsen. En omtänksam, feministisk person som avskyr att göra andra ledsna. Nu har jag mer förståelse för de som är otrogna, även fast jag absolut tycker att det är fel. Jag har aldrig känt någon skuld över att jag gjorde som jag gjorde, trots att det får mig att framstå som en känslokall bitch- men jag har alltid sett på det som att det inte var mitt ansvar, utan min killes. Att det var han och inte jag som gjorde fel. Men jag fattar ju att jag också har ett ansvar, och det blir så svårt när man som tjej pratar om att backa sina medsystrar och så gör jag det motsatta. Så svårt!!!

Hej Flora (och Frida)! Har ett önskemål kring en grej jag tänkt på mycket, och som jag skulle ÄLSKA om ni pratade om i podden, särskilt eftersom åtminstone Frida vad jag vet har erfarenhet av detta: att dejta människor som inte talar ens modersmål, alltså svenska i ert fall. Tycker det är så intressant för även om båda kan engelska känns det som att det aldrig riktigt blir samma sorts kommunikation, att man ändå inte riktigt kan säga allt? (Eller? Kan ha helt fel) Och om hur ens i så fall engelska utvecklas? Är en riktigt språk-nörd och tycker sånt här är superintressant, vad folk tänker kring det och så. PoK och tack för en fantastisk podd som trots lång skoldag får mig att längta till torsdagar. <3

Superintressant avsnitt men önskar att ni hade pratat lite mer om berätta/inte berätta-aspekten också för den har jag funderat mycket på. Tänker typ att om min kille hånglar med nån på fyllan är det inte någonting jag skulle göra slut över men hade nog samtidigt blivit ganska knäckt, så hade förmodligen mått bättre av att inte veta? Det blir ju lite som att han berättar bara för att stilla sitt eget dåliga samvete då. Samtidigt så blir det ju plötsligt ett mycket större svek om jag råkar få reda på det från någon annan? Knivig fråga som jag har funderat mycket på haha

Efter att ha kommit ut ur ett väldigt destruktivt förhållande där jag konstant kände mig förminskad och nästan rädd för vad han skulle kunna hitta på så har jag ändrat hela min syn på otrohet. Innan jag fattade hur det var att befinna sig i en våldsam relation så var det värsta tänkbara sveket just otrohet, det är något jag själv har råkat ut för med min första, stora kärlek och det knäckte mig då fullständigt.

Men när jag nu reflekterar över detta så var jag ju ännu mer knäckt av den destruktiva relationen med mitt ex och att hans beteende nästan var ett större svek än otrohet. Den relationen bröt ner allt, min personlighet och hela min självkänsla brast – och det tär fortfarande på mig i ärlighetens namn (4 år senare). Så jag har nog helt ändrat uppfattning om just vad det värsta sveket skulle kunna vara.

Självklart skulle jag bli så så så ledsen om min nuvarande kille skulle välja bort mig för en annan, men det skulle nog inte vara det värsta sveket. Enligt mig är det värsta tänkbara sveket att behandla sin partner illa eller att bli illa behandlad och förminska dennes personlighet.. spåren som den relationen jag har erfarit har orsakat så mycket mer skada än otroheten som min första kärlek utsatte mig för.

Sen kanske man inte kan jämföra mellan relationer på det sätt jag har gjort nu. Värsta tänkbara sveket kanske helt beror på hur ens nuvarande relation ser ut! Vem vet, det värsta tänkbara sveket kanske är otrohet i framtiden liksom?

Jag tror att det man ibland glömmer är att otrohet egentligen inte måste handla om sex utan om att bryta ett förtroende och det är därför det blir så fruktansvärt. Jag var själv otrogen mot mitt ex för snart två år sedan vilket är något jag fortfarande inte kommit över. Kanske kommer jag aldrig att göra det. Men det är inte för att jag en gång var packad och låg med en annan person utan för att jag påstod att jag älskade en människa mest av allt i världen för att sedan fullständigt slå sönder hans hjärta.

Det blir spennende å høre denne episoden. Jeg aner ikke hva jeg ville gjort hvis det hadde skjedd meg. Når jeg tenker meg om så har det skjedd meg, jeg bare fikk vite om det lenge etter at det var slutt. Flaks, eller tur som dere sier-

tycker att det är viktigt att räkna in hur män historiskt sett har utövat sin makt genom att ha fler kvinnor, och hur det kan försvåra öppna relationer i en heterorelation idag, eller om mannen i heterorelationen är otrogen osv. är lite dålig på att förklara vad jag menar i text men.. har upplevt att många män i min närhet har förespråkat öppna relationer för att slippa ta ansvar, istället för vad öppna relationer egentligen borde vara: att en verkligen tar hand om alla relationer och hela tiden har en bra kommunikation och ser till att alla mår bra i det som händer. och när en man har varit otrogen trots en överenskommelse om stängd relation, har jag känt mycket som jag gör i det övriga patriarkatet, att det når djupt in, att jag får det bekräftat, att jag inte duger. viktigt att tänka på maktbalansen i relationer, tycker jag. vet inte om ni håller med, men det hade varit kul med ytterligare en podd kring detta ämne! kram

Älskade detta avsnitt!! Ni ba fortsätter leverera viktiga ämnen och vågar prata om gråskalor<3<3<3<3

är så klyven! jag tycker man absolut inte ska vara otrogen, men oftast känns det som att förhållandet inte varit så bra av olika anledningar. men jag tycker från att må dåligt vilja ha ngt annat till att vara otrogen är så stor. PRATA MED ERA PARTNERS! var ärliga hur jävla jobbigt det än är..

Jag tänkte också sådär innan min kille var otrogen. Varför tror man att man kan äga någons sexualitet? Det är väl värre om någon blir kär i någon annan? Men nu när jag själv varit med om det så vet jag också att det handlar mycket om känslorna och inte själva handlingen. Att ljuga, hålla undan, inte berätta och särskilt när man gör det med någon man känner.

Sen tycker jag att det är skillnad på ”ett snedsteg på fyllan” och ett mer aktivt medvetet val att ligga med någon, ett flertal gånger, vid flera tillfällen. Även om båda kan göra jävligt ont.

Jag vet dock inte riktigt varför otrohet ses på så hemskt. Det kanske är vår monogama värld. Det enda jag ver är hur det känns och det känns helt och hållet förjävligt. Det är fruktansvärt på ALLA nivåer.

Är så himla peppad på detta ämne då jag precis sovit, gosat och hånglat med en kille som jag vet har flickvän. Och vet verkligen inte hur jag känner angående det. Vet om att jag har gjort fel men har typ inte dåligt samvete? So many feels och ser verkligen framemot er diskussion!!

Apropå Friskis Flora, du måste testa Petras Fuego-pass på
Kungsholmen på torsdagar kl 17! Och Toves på Ringen på tisdagar kl 19! Alltså energin man får dom kan ta upp en ur den svartaste ångest ❤

Spännande och så himla ej diskuterat ämne? Mitt ex var otrogen mot mig men jag gjorde inte slut när jag fick reda på det, utan vi fortsatte vara tillsammans i ett halvår till. Tillslut gjorde vi slut för att han var riktigt jävla taskig mot alla mina vänner, hörde inte av sig på flera dagar/veckor när jag var utomlands och när han väl gjorde det var det enbart för att anklaga mig för att vara otrogen på min resa?? Dumpade honom dagarna efter jag kom hem igen. Så, enligt mig var aldrig otroheten det som var största sveket, utan att han hade en jädra taskig attityd och personlighet överlag. Han behandlade mig verkligen som skit många gånger! Och i där tror jag skillnaden ligger, är någon otrogen samt konstant ljuger, trycker ner dig osv då är ju en otrohet extremt illa. Lika illa som all den psykiska misshandeln/påfrestningen hen utsätter dig för. Men att hångla med någon på fyllan och sen berätta det? Är ju inte samma svek med lögner och sånt, enligt mig. Tycker vi håller himla hårt på våra partners, denna tvåhetsnorm, tänker ofta att den kan ju bara skada mer än vad den gör bra. Tänker att många i min omgivning har väääldigt låg ribba för vad som är otrohet eller inte okej att ens partner gör, ibland kan det vara så att bara man snackar med andra könet (i hetro relation) så är det ett svek. Eller dansar med nån på ett dansgolv eller så. har nästan minimal svartsjuka i min nuvarande relation och vi pratar mycket om denna form av relationsgrejer (hans ex var också otrogen). är så skönt att veta att jag kan dansa på klubb utan att han bryr sig om med vem jag dansar eller kan snacka och ha en bra kompisrelation med killar på jobbet/plugget utan att min partner tycker det är misstänksamt eller jobbigt. Vem vet, om femtio år kanske ungdomar mer ser på sex som bara sex och öppna förhållanden, trekanter, ligga med varandras partners (säger man fortfarande swingers??) osv är vanligare. Eller inte, är ingen forskare men hade varit kul om någon vet nått lästips om relationer rent vetenskapligt. Är vi gjorde för att leva i par eller mer i flock och mer öppna? Är kollektiva familjer framtiden där alla är ”ihop”? Spännande iaf!

Jag förstår hur du menar att det andra, dvs vara respektlös mot sin partner är värre om det pågår under en längre period. Dock innehåller otroghet alla dessa känslor (tappar tillit, känner sig inte tillräcklig, blir inte bekräftad, känner skam osv osv)och det blir bara som en bomb. Allt på en gång. Speciellt om man har pratat omn det mycket och din partner säger – jag skulle aldrig göra det. Och sen gör hen det?? Då känner man – känner jag ens honom/henne? Väldigt äcklig känsla. Och jag skulle inte heller säga att det handlar enbart om det sexuella. Otroghet innehåller lögner, på ett eller annat sätt, vilket är så vidrigt.
Min pappa har varit otrogen mot min mamma. Det fick jag veta före min mor och bar på detta så jäkla länge. Sen skilde de sig, men ett år senare tog hon honom tillbaka.Jag tror dock att jag har aldrig förlåtit honom. Det är så dramatiskt.

Jag tycker inte vi ska göra det till en mindre grej. Jag menar, såklart finns det värre saker som kan hända i ett förhållande men så kan man inte tänka? Finns ju också riktigt destruktiva beteenden, men bara att din partner inte har dem betyder det inte att otroghet är då lättare att förlåta. Det är ok att förlåta otroghet men om det verkligen funkar för en. Vi är så olika. Jag skulle även känna mig bedragen om min partner hade smsat med någon på ett flörtigt sätt. För vi båda är väldigt väldigt monogama. Och det är fint för mig. Tycker inte heller att det är samhället som bestämmer (även om det påverkar) utan otroghet är det som du och din partner definierar som otroghet. Men nog om det. (så jäkla mycket tyckandet). :)

Helt annan grej – jag älskar relationer och otroghet är väldigt intressant ämne. Jag skulle vilja se någon bra film om det. Har någon bra tips? Min tips är – CLOSER, väldigt bra film! Någon har liknande? :)

Otrohet kan ju vara så mycket. Min partner var otrogen i ett halvår dvs hade någon form av älskarinna. Det som kändes värst var inte det sexuella utan de ständiga lögnerna och att han blev obekräftande. Dvs han säger att han ska träffa ”vänner” och ”glömmer” att ta sista bussen hem. Att man inte får följa med på fest helt plötsligt. För att festen existerar inte utan det är en annan person som väntar. Äh. Svårt att beskriva men det suger fan. Man känner sig värdelös och jag har någon aldrig känt att vi äger varandra. Mest vi väljer varandra tills vi inte gör det.

Det handlar inte om att äga en person, men har man ett monogamt förhållande har man förbundit sig (moraliskt) att vara med endast den personen så länge förhållandet varar. Sedan har man all rätt att avsluta det och vara med vem man vill, alternativt komma överens om att man har ett öppet förhållande. Otrohet påverkar såklart förtroendet i förhållandet och det är ju ett svek i sig, men beroende på orsak till otroheten (fylledumhet eller något som är planerat och involverar känslor) så är det värre att trycka ner någon under längre tid. Det handlar mer om uppsåt än om handlandet i sig tycker jag.

Av egna erfarenheter (ett ex var otrogen) så skulle jag nog inte säga att otrohet är ett större svek än att förminska eller vara respektlös mot sin partner, men att de är LIKA stora svek. All form av respektlöshet mot sin partner och sitt förhållande generellt väger lika tungt enligt mig.
Att äga någon låter väldigt hårt enligt mig, samtidigt kan jag inte riktigt komma på något annat ord för det. Men om man är i ett förhållande (monogamt) så är det ju för att man älskar och vill vara med den personen,inte för att man ska äga någon eller bli ägd.
I mitt förhållande jag har nu så känner jag inte alls att jag på något sätt äger min pojkvän och han känner inte så för mig, men att det är självklart att man hade blivit ledsen och besviken om den ena av oss hade varit otrogen.

Håller med dig. När jag fick veta att exet varit otrogen var det VERKLIGEN inte en big deal, det fanns tusen andra saker med större betydelse för vårt break.